The hubris of democratizing Russia

The views expressed here are the author’s opinions, which do not necessarily reflect the views of the Finnish Defence Forces or any other government authority.

The 9th of May, celebrated as Europe Day, but also as the Victory Day, serves as a stark reminder of the volatility of international relations, especially when concepts built on Western values are applied to foreign policy. I shall approach the subject from a Nordic view looking at some decisive points in Swedish and Finnish security policy during the time of abated Russian military capability.

The bear tamers

I invite you to take a look at the acme of this hubris – the Victory Day Parade of 2010 with soldiers from Britain, France, Poland and the US marching alongside Russian troops through Moscow’s Red Square.

The Victory Day Parade 2010 was a celebration of firsts – it was the first time:

  • Commonwealth of Independent States (CIS) soldiers joined Russian forces on Red Square for the parade, with units from Armenia, Azerbaijan, Belarus, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Moldova, Tajikistan and Ukraine.
  • the parade included military units from the Western allies of the Soviet Union during World War II, with representation from France, Poland, the United Kingdom and the United States.

The words of president Medvedev in his address were those of a Russia sharing values and ideals with the West.

”Today at this solemn parade, the soldiers of Russia, the states of the CIS and the anti-Hitler coalition march together.”

”Only together can we counter present-day threats. Only as good neighbors can we resolve problems of global security in order that the ideals of justice and good triumph in all of the world and that the lives of future generations will be free and happy.”

The years of the Medvedev presidency were the final years of hope for the democratization of Russia. After the switchback with Putin, this hope was lost. In the late 90s and the beginning of the new millenium there was misplaced trust in the ability to influence Russian democratic development with economic and political means. The biggest leaps of faith were taken by Sweden – it began demolishing its defence in 2000, much based on the finding that Russian military capability didn’t exist.

”An invasion, aiming to occupy Sweden, does not seem possible over the next ten years, provided that we have a basic defense capability.”

The goverment proposal for the future Swedish defence is a sobering read today. While taking note of uncertainty in Russian developments, it mainly downplayed the risks and stated:

”A stable, democratic and thriving Russia is of a crucial significance for lasting peace on the continent.”

The proposal went on to suggest that end of the Kosovo War and the subsequent agreement was actually a positive sign of Russian engagement.

”The Kosovo crisis has demonstrated the importance of Russian participation in European crisis management in a constructive and responsible manner.”

The Finnish goverment Security and Defence policy white paper of 2001 was also very optimistic on Russia.

”Russia is striving towards an economic reform and an organized and democratic society […] Russia is seeking its role as an actor in international relations and security policy.”

This optimism and hope in Russian develpoment resulted in a self amplifying feedback loop with reports and accounts serving as sources and corroboration of each other and future analyses.

The bear unleashed

Four years later, in his 9th of May address, Putin only mentions Europe as being saved by the Soviet people.

The Soviet people’s iron will, fearlessness and steadfast courage saved Europe from enslavement.

The Victory Day Parade this year bore a sombre note of a nation in war, preparing for more aggression. The marchpast on foot was joined by three units in battle dress and combat gear, noteworthy as all other units wore their parade kits. Gone are the white hubcaps, rails and other details on vehicles. Compared to parades of earlier years, the current display clearly shows off a more combat-oriented force. Matte green is widely used and the only decorations were the orange black Saint George ribbons with a Red Star. The bear has been unleashed and he’s been training for the better part of last year.

putin-russian-bear-cartoonjpg-5e6d8746e86efb3c

Reblog: Turvallisuuspoliittista luettavaa 4.4.

Tämä on rebloggaus Janne Riiheläisen kokoamasta toisesta linkkilistasta Ukrainan kriisiin liittyen. Lista on laadultaan erittäin hyvä, minkä vuoksi mielelläni jaan sen lukijoilleni blogini kautta.

Turvallisuuspoliittista keskustelua eri puolilta verkkoa, eri näkökulmista, pääosin suomeksi.

Kriisin olemus ja ulottuvuudet

Venäjä

Suomen turvallisuuspolitiikka

Ja vielä jotain…

Reblog: Luettavaa Ukrainan tilanteesta

Tämä on rebloggaus Janne Riiheläisen kokoamasta linkkilistasta Ukrainan kriisiin liittyen. Lista on kuratoitu Twitterissä ja Facebookissa ja laadultaan erittäin hyvä, minkä vuoksi haluan sen omalla blogillani mielelläni lukijoilleni jakaa.

Putin Narva-joella maaliskuussa 2014, Öljy kankaalle, 70 x 90 cm
Taidemaalari Kaj Stenvall otti tilanteeseen kantaa omalla tavallaan.
Putin Narva-joella maaliskuussa 2014, Öljy kankaalle, 70 x 90 cm.

Venäjän Krimin valtauksessa ja sitä seuranneissa tapahtumissa ilmikäynyt Venäjän voimapoliittinen asenne on kirvoittanut koko kansan miettimään mitä on tapahtunut. Turvallisuuspolitiikka oli vielä muutama viikko sitten harvojen huvia, nyt se on ainakin hetken koko kansan kiinnostuksen kohteena.

Suuret muutokset, kuten tämä, pakottaa ihmiset ajattelemaan omien käsitystensä paikkansapitävyyttä. Osa pitää kiinni näkemyksistään, osa lähtee muuttamaan niitä. Aina löytyy sekä jääräpäisesti vanhasta kiinnipitäviä että niitä, jotka pääsivät sanomaan, perustellusti tai perustelemattomasti, että mitäs minä sanoin.

Kokosin tähän linkkejä jollakin tavalla kiinnostaviin kirjoituksiin, jotka liittyvät Venäjään, Ukrainaan tai käynnissä olevan kriisin vaikutuksiin. Lista on käytännössä hyvin pitkälti Twitterissä ja Facebookissa kuratoitu. Lisätkää kommentteihin lisää mielenkiintoista luettavaa aiheen tiimoilta.

Historiallisia ja muita taustoja

Turvallisuuspoliittinen ja Nato-keskustelu Suomessa

Kremlin toimintatavat, motiivit ja tavoitteet

Kriisin vaikutukset

Presidentti Putin puhe duumassa

Ihan toisia näkökulmia

Itse luokittelen nämä joko vilpittömässä tai vilpillisessä mielessä syystä tai toisesta ympäröivään todellisuuteen varsin rennolla otteella suhtautuviksi lähteiksi.

  • RT-televisokanava on Venäjän hallituksen globaali propagandaväline, jonka tehtävänä on palvella hallituksen tavoitteita, ei tehdä uutisia.
  • Jokke ”Keiju” Karjalainen pohtii blogissaan omaa venäläisvastaisuuttaan ja pyytää anteeksi venäläisiltä hänen mielestään hyvin venäläisvastaista ilmapiiriä.
  • Johan Bäckmanin blogi
  • Markku Juutinen kirjoittaa Magneettimediassa Venäjän näkökulman olevan hyvin ymmärrettävä ja toiminnan perusteltua.
  • Janus Putkonen kritisoi Verkkomedia.orgissa kovasanaisesti läntistä mediaa valehtelusta.
  • Alexander Dugin on ideologi, joka pilkahtelee Venäjän geopoliittisen aggressiivisuuden takana. Johan Bäckmanin mukaan Dugin on julistanut tilanteen Venäjän kevääksi.

Ja vielä jotain aivan muuta

Eld och lågor, del 4 (Natodebatten)

Photo: the Presidential Press and Information Office
Photo: the Presidential Press and Information Office

Mea culpa

Nu när jag mera aktivt deltagit i Natodebatten som blivit aktuell i och med Ukrainakrisen, så märker jag att jag själv gjort mig skyldig till en likadan närsynthet som jag anklagat vissa debattörer för.

Det är bra att debatten förs och lakanet dras av spöket. Den Natodebatt som förs med Ukrainakrisen som referensram riskerar dock att överskuggga en mycket viktigare värdediskussion.

Ukrainas pris

Det Finland, som är känt för att respektera suveränitetsprincipen och försvara den på internationella politiska arenor har försvunnit. Lejonet hittades utan svärd, beväring och rustning ihopkurad i ett björnide. Medan EU och USA undrade över vad som hände, tog schackmästaren från Leningrad Krimhalvön. Rysslands president Vladimir Putin avslutade sin gambit, med Viktor Janukovytj som offer, i tsarlikt prakt i sitt tal till parlamentet på tisdag eftermiddag.

news.kremlin.ru – Обращение Президента Российской Федерации. 18 марта 2014 года. Москва, Кремль.

Kvar på brickan blir politiska och ekonomiska medel, som man i ett Europa av ömsesidigt beroende har svårt att enas om. De åsikter mot sanktioner som i Finland uttalats och varningar om verkan av santkioner avbildar antingen en ingående förståelse om hur sanktionerna skulle skada den egna och den ukrainaska ekonomin utan att hindra Rysslands framfart eller så är det fråga om rädsla, spekulationer och en finlandiserad världsbild. Sanktionerna är avsedda att leverera ett sådant slag till Ryssland, att den upphör med olagliga aktioner. Men det verkar snarare bli så att priset på Ukrainas territoriella integritet och självbestämmanderätt räknas som en funktion av BKT-ökning och handelsbalans.

Lejonet hittades utan svärd, beväring och rustning ihopkurad i ett björnide.

Den solidariska konsensus som i fallet Ukraina hade behövts rinner ut i sanden av populistisk valfixerad politik. Utrikesminister Erkki Tuomiojas kommentar om ibruktagande av tredje nivåns sanktioner beskriver väl den samlade europeiska oviljan. Paavo Väyrynen cementerade centerpartiets linje och ordförande Juha Sipilä ändrade inte på den. Sannfinländarnas Timo Soini hittar märkliga likheter mellan Ukraina och Finland.

”Ukraina förblir Rysslands granne liksom Finland. Vi behöver varandra ekonomiskt.”

Timo Soini i Helsingin Sanomat 18.3.2014. (översättn. min)

Ukrainas största bekymmer är inte den usla ekonomin. Om någon i Finland efter gårdagen ännu kvider om sanktioner, så har man uppenbarligen inte klarat den ryska hörförståelsen eller den engelska läsförståelsen i gårdagens säkerhetspolitiska studentexamen.

”In the case of Ukraine, our Western partners crossed the line. ––– They behaved rudely, irresponsibly and unprofessionally. They knew well that Ukraine and the Crimea were home to millions of Russians. ––– Russia found itself at a line from which it could no longer retreat. If you press a spring to the maximum, it will someday uncoil forcefully.”

Rysslands president Vladimir Putin, i Kreml den 18. mars 2014.

Finska politiska besluttfattares och aktörers uttalade åsikter stannar inte i Finland. Står vi inte nu i en enad front bakom de europeiska och demokratiska värden som vi så ofta omtalat, så blir vi garanterat påminda om det i framtiden. Finland måste lägga sanktioner på Ryssland även om det blev dyrt och utöver detta ännu vidta kraftiga åtgärder för att säkra sin handlingsfrihet vid Rysslands påtryckningar. Tyvärr är den naiva debatten mera fixerad på problem och hinder än lösningar. Tunga sanktioner kräver som lösning ett minskat beroende av rysk energi. Detta kan ske med att minska gasimporter och öka kärnkraften. Reaktorerna kan förstås inte vara ryska.

Sanktionerna utgör bara en del av medlen. När Rysslands president kungjorde ”annexeringen” blev det tydligt att Europa är delat i två läger. Ryssland och västvärlden. Vi måste välja sida. Ryssland är ingen garant för ett självständigt demokratiskt Finland.

Tillbaka till Nato

Henry Kissingers och Zbigniew Brzezinskis förslag om en finsk modell för Ukraina för en dryg vecka sedan, ledde snabbt till slutsatsen om att Natodörren hade stängts framför näsan på oss. Igår öppnade Putin den igen. Det största bakslaget för Ryssland i det arktiska området vore en omedelbar Natomedlemsanökan av Finland och Sverige. Ett medlemskap skulle också ge den politiska ledningen lite ryggstöd och möjligheter att visa styrka även när läppen darrar lite.

Åsikterna jag här uttryckt är mina egna och jag uttrycker dem som privat person. De reflekterar inte nödvändigtvis försvarsmaktens eller någon annan myndighets officiella linje.