Gränsdragning [Finlands försvarsförmåga, del 3]

Turkiet och Ryssland

Pilot parachuting from downed Su-24. Source: Algeria latest news
Piloten räddar sig med fallskärm från den nedskjutna Su-24 attackflyget. Källa: Algeria latest news

Turkiet sköt den 24. november ned ett rysk Su-24 attackflygblan, som kränkte turkiskt luftrum. Det var fråga om ett beslut som tog efter åtminstone två bekräftade tidigare kränkningar samt flera under händelsen utfärdade varningar. Det var en gränsdragning. Å ena sidan drog Turkiet sina gränser tydligt. Att förhindra en kränkning av turkiskt luftrum var viktigare än allt annat. Det kallas absolut suveränitet. Ryssland använder fritt irakistk, iransk och med vissa kontrollmekanismer även israeliskt luftrum i sin Syrieninsats. För Turkiet ligger även territorialvattnen på spel. Ryssland tränger ut via Bosporen, en livsviktig och mycket smal rutt från Svarta havet till Medelhavet. Med USA har man redan inlett förhandlingar om  samordnat nyttjande av luftrum i Syreninsatsen. Nato dikterar dock inget till sina medlemmar utan enhällighet. Turkiet visade var skåpet står och markerade gränsen tydligt även för Natos del; Ryssland vet nu pinsamt klart att den inte utgör en med Nato allierad partner som strider mot Daeshia i Syrien, utan är en skild part i konflikten, som ”kör sitt eget race” på ett sätt som inte på ett bra sätt bidrar till regional och gemensam säkerhet och växelverkan. Natos generalsekreterare understrykte återhållsamhet och Turkiets president Erdoğan bad om möte med Putin, Hårda var orden från den  ryska federationens president när han under händelsedagen mötte Jordaniens konung Abdullah, men då han dök upp på ett snabbt möte under G20-konferensen och träffade Turkiets president Erdoğan, så blev det klart att även Ryssland inser att det står mycket mera på spel än bara Turkiet. Militäralliansen Nato har påbörjat åtgärder för att återuppliva Nato-Rysslandrådet från sitt ide.

Då vi betraktar luftrumskränkningar på ytterst snäva områden är det även skäl att fundera över konsten att markera och dra gränser. Finska viket är en smal ränna och ryskt flyg har kränkt finskt luftrum. Antalet och ändringen är inte statistiskt betydande, men en väsentlig fråga är varför Ryssland så lättvindigt väljer att kringgå obekväma naturfenomen via norr och varför kränkningar av finskt luftrum är så långa och går så djupt? Finland är en av de få, om inte den enda, av Östersjöns nationer som inte offentligt kallat sin ryska ambassadör till samtal om kränkningar. Sverige har krävt förklaringar av såväl ryska som amerikanska ambassadörer, liksom även Estland, som omedelbart har aviserat samtliga kränkningar. Sverige har däremot haft stora problem i att hitta en vettig linje och ansvarsfördelning vad gäller kommunikation om luftrumskränkningar. Mycket likt Finland innan 2006. I varje fall så har rättspositivistiska Finland som älskar normer och regler oftast varit nöjd med att konstatera att ärendet utreds av gränsbevakningsväsendet och att Finland har bett om en utredning av behöriga ryska myndigheter,

Finland och Frankrike

Helsingfors Hotell Scandic på Mannerheimvägen deltog i Frankrikes sorg. Bild: IS / Tatu Paulaharju). Källa: IS - "Maailmalla merkkirakennukset on valaistu Ranskan väreillä – Helsingin keskustassa vain yksi" ("Runtom världwn belyses bygnaderna i Frankrikes färger. I Finland bara en.")
Helsingfors Hotell Scandic på Mannerheimvägen deltog i Frankrikes sorg. Bild: IS/Tatu Paulaharju.Källa: IS. ”Maailmalla merkkirakennukset on valaistu Ranskan väreillä – Helsingin keskustassa vain yksi” (”Runtom världen belyses bygnaderna i Frankrikes färger. I Finland bara en.”)

Både i Finland och Sverige har en solidaritetskalabalik börjat då Frankrike bett om militärt stöd enligt EU-fördragets artikel 42.7. Republikens president Sauli Niinistö gav ett juristutlåtande i ärendet. Chefen för det finska Utrikespolitiska institutet Teija Tiilikainen gav bra flankstöd till presidenten genom att revidera det hon redan tidigare utrett angående Lissabonfördraget. Den färska kommentaren och den omfattande utredningen från 2008 utgör en mycket bra och aktuell helhet, som absolut bör läsas, i synnerhet av den svenska publiken som inte mig veterligen har tillgång till lika kvalitativa motsvarande rapporter. Ett möjligt tecken på en ändring i Finland är att den finska regeringen lånade den starka solidaritetsförklaringen från Sveriges försvarsbeslut anno 2009  och uppdaterade således sin egna förklaring från statsrådets säkerhetspolitiska redogörelse 2012. Antigen har man blandat texterna, eller så bygger man grund för en snabb författningsberedning.

Finland agerar på det sätt som vi önskar att andra agerar gentemot oss. Finland stöder Frankrike med till buds stående medel.

Regeringens EU-ministerutskott 17 november 2015

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Solidaritetsförklaringen i RP 2008/09:140 ”Ett användbart försvar”

Finland vill nu ändra sina lagar, så att det blir möjligt att uppfylla förpliktelsen om militärt bistånd i enlighetmed artikel 42.7 i Fördraget om EU. Man har talat om en ”harmonisering” av något slag, och det är mycket sannolikt att vi får fettfri mjölk och osaltat smör. Samtidigt talar dock försvarsministern Jussi Niinistö om att införa plikt till utlandstjänst, vilket ger dom insatta en bild om vad det på riktigt kan vara fråga om.

Fortsättningskrigets spöke

Kenraali Ehrfurth käymässä kenraali Talvelan luona jakamassa rautaristejä. Naamoila, 6. lokakuuta 1941. Kuva: Vänr K Borg. Lähde: SA-kuva.
General Ehrfurth besöker general Talvela för förläna järnkors.
Naamoila, 6. oktober 1941. Bild: Fänr K Borg. Källa: SA-kuva.

I Finland och vår försvarslösning är rikets gräns befallande. Detta faktum har inte ändrats trots att krigföring och den tillhörande militärteknologiska utvecklingen – i synnerhet förmågan till långräckviddig precisionsbekämpning – inte bara ändrats eller tagit några framsteg, utan har genomgått en revolutionell förändring. Finland självt skaffa till och med år 2025 en ansenlig arsenal av långräckviddiga precisionsbekämpningssystem. [1,2,3]. Vi plågas av fortsättningskrigets spöke. Visst var det Sovjetunionen som inledde kriget, men vi var nog helt beredda på det. Vissa historieforskare har kätterskt påstått att vi inte bara väntade, utan även önskade kriget. Efter att ryssen bombade Åbo, Borgå och Helsingfors, sprang vår fältarmé över gränsen för att ta tillbaka allt som man i vinterkriget förlorat med lite ränta. Strategiskt sett handlade det om att skaffa ett militärt gynnsamt läge. Ingen var på väg till Uralbergen och att gå över den gamla gränsen från vinterkriget blev mycket svårt för vissa förband, vilket till och med ledde till ordervägran i några fall. Från denna tid har vi som arv en lagstiftning och ultradefensiv doktrin, som kraftigt lutar på folkrätten, även då internationell rätt och lagar bara finns i tal eller tystnat helt.

Vi har bland annat skaffat JASSM-robotar och det ser ut som om anskaffningen av ammunition till vårt raketartillerisystem M270 MRLS (finsk typbeteckning 298 RSRAKH 06) igen kommit i medvind, vilket även kan innebära möjligheter till anskaffning av långräckviddiga ATACMS-robotar. Utöver de främsta materielprojekten – efterträdaren till Hornet samt ersättande av sju fartyg som kommer att utrangeras till och med 2025 med fyra nya under namnet Flottilj 2020, så är även en ny sjömålsrobot för att ersätta Rbs-15 SF III (MTO 85M) aktuell. Denna nya robot ska en räckvidd mellan över 100
och 500 km, den ska kunna bekämpa markmål och kunna utvecklas så att räckvidden som luftburen utvecklingsversion skulle överskrida 500 km, kanske rentav nå upp till närmare 1000 km vid år 2030. Dessa kallas för angreppsvapen eller anfallsvapen av många alarmister. För oss är det fråga vapensystem med tröskeleffekt. Innebörden med dylika system är att den minsta lilla militära provokation – ett försök att permanent kränka vår territoriella integritet eller i en längre tid utnyttja finsk territorium – leder till att vi med dessa vapensystem förintar hotet och i synnerhet förmågan att fortsatt hota oss. Detta betyder för de omnämnda vapensystemen att samtliga mål ligger bortom rikets gränser. Detta är ett politiskt beslut. Beslut om att använda vapenmakt för att höja tröskeln ligger hos överbefälhavaren, Republikens president. Presidenten sätter priset och gränsen för vår självständighet med statsrådet (regeringen).

I klarspråk betyder tröskeleffekt att motståndaren tvingas välja: ”Om ni med vapenmakt angriper finsk territorium, så ser vi med vår vapenmakt till att det på er sida om gränsen inte längre finns förutsättningar att fortsätta operationer och att ni inte kommer ut till Finska viken från Sankt Petersburgs örlogsbaser.” För att vara trovärdig ska en tröskeleffekt vara offentligt bekräftad och erkänd, beslutsfattandet vara inövat på samtliga nivåer och allt detta tydligt uttalat som strategisk kommunikation. Då är det klart för motståndaren att opportunistiska försök att med vapenmakt ta finskt territorium alltid kommer att innebära att en större del av resurserna binds till detta område och de egna förlusterna vid ingången av konflikten blir så betydande, att en eskalering till kärnvapenkrig kan bli ett alternativt. I ett sådant fall blir det likaså uppenbart att vid en större kris i vårt närområde med flera parter är alternativet ”angripa Finland” alltid uteslutet.

Vår politiska ledning har dock genom sin beväringstjänstgöring, vårt värnpliktsystem, spöket från fortsättningskriget och försvarskurser för privata och offentliga sektorns högre chefer och beslutsfattare hjärntvättats i en doktrin av oböjligt och stramt territoriellt försvar. Det är värt att fråga om det vid behov finns mod att ta striden till fiendens mark? Marskalken Mannerheim vågade ta kampen till Leningrads portar och förstod även att låta bli att gå vidare. Förmågan hade tydligt bevisats. Vapenmakt skapade politisk handlingsfrihet. Detta är en lärdom från våra krig som vi borde hålla fast vid i en föränderlig omvärld.

Solidaritet, Finland och försvarsmakten

Målsättningen och innebörden av den pågående lagberedningen håller på att klarna. Lagen ska möjliggöra nyttjande av vapenmakt även utanför Finlands gränser för att trygga statens suveräna rättigheter och intressen. Sannolikt är att det blir fettfri mjölk och osaltat smör. Lagstiftningen kommer att ”harmoniseras” till att snävt passa EU-fördragets 42.7 artikel. Det som verkligen behövs – en syntes av slutsatserna från den parlamentariska gruppen som utredde försvarsmaktens utmaningar på lång sikt, ett flertal Nato-utredningar och statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelser, som skapar ett reviderat uppdragsbehov för försvarsmakten att utveckla på. Detta innebär i min mening att Finland utvidgar försvarsmaktens uppdrag att beröra försvarandet av statens samt finländarnas intressen, livsbetingelser samt och värden såväl inom som utom rikets gränser. Endast en dylik de jure nyinriktning kan leda till det, att statsledningen i varje läge med förhåll kan välja rätt verktyg till det rådande läget. Det betyder även att vi kunde utvidga verksamhet utanför rikets gränser. Detta kunde just vara den militära hjälp som Frakrike nu ber om, och som vi nu besvarar med fettfri mjölk, inhämtning av underrättelser samt hemliga insatser (jfr KSI/MUST) eller konventionella insatser med Sverige eller någon annan stat. Detta för oss inte närmare NATO, men visserligen närmare NATO-länderna och USA, vilket skett i fallet Sverige. Trots sin obefintliga försvarsförmåga, så är Sverige både politiskt och militärt en starkare aktör i Östersjöområdet än Finland. Detta beror inte på arvet från det kalla kriget, utan på den försvarsreform (jfr den finska försvarsmaktsreformen) som innebar en inriktning mot ett insatsförsvar. Sveriges försvarsmakt har som sitt uppdrag att:

Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt. Försvarsmakten ska kunna upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen utanför det svenska territoriet.

Förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten.

Som parentes bör nämnas att detta uppdrag från och med den 1. januari 2016 kommer att lyda;

Försvarsmakten ska försvara Sverige och främja svensk säkerhet. Försvarsmakten ska upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet. Myndigheten ska dessutom kunna värna Sveriges suveräna rättigheter och svenska intressen samt kunna förebygga och hantera konflikter och krig såväl nationellt som internationellt.

Emedan detta endast verkar vara en skärpning och återtagning av det nationella försvaret, så är det värt att ställa sig frågan varför formuleringen ”insatser nationellt och internationellt” samt ”utanför det svenska territoriet” fallit bort?

Lyckligtvis har vi i Finland varit långsamma och försiktiga. Som resultat av allt trögt funderande kommer vi sannolikt att få en lagstiftning som är försenad och redan vid ikraftträdandet otillräckligt, med en livsläng från giltighet till nästa kris, som den inte längre klarar av att hantera. Det värsta är att Finlands statsledning i försvarsmakten har ett mycket brukbart och stark instrument. Att begränsa nyttjandet av detta verktyg med lagstiftning är farligt för statsledningen självt iom. minskad handlingsfrihet och således vådligt för ägarna av statsmakten, Finlands folk. Finland behöver nya lagar om försvarsmakten och militär underrättelsetjänst, som garanterar att insatser med vapenmakt kan göras just då, när den politiska handlingsfrihet det ger mest behövs.

//James


Åsikterna jag här uttryckt är mina egna. De reflekterar inte nödvändigtvis försvarsmaktens eller någon annan myndighets officiella linje.

Annonser

Pride!

Sama suomeksi täällä.

I och med den diskussion som startade på Facebook och medierna om Helsingfors Pride-paraden erinrade jag mig om några av mina tidigare inlägg om invandrare, bögar och kvinnor [1, 2, 3, 4].

Rolig bild: ÖB kliver ut ur skåpet
ÖB kommer ut ur skåpet. Bild: Zarah Jonsson/Försvarsmakten. Från Pride-festivalen 2009.

I Sverige

Försvarsmaktens (svfm) deltagande i Pride och HBTQ-verksamhet har mötts på ett ned- och ifrågasättande sätt av flera medier. I synnerhet har det varit populärt att se denna del av en verksamhetsgren (stödfunktion) som något som skulle utgöra ett nollsummespel med den operativa verksamheten. Försvarsmakten har svarat på ett mycket bra och tydligt sätt. (se även 1, 2, 3)

ÖB på Prideparaden 2013.

Meanwhile in Finland

Pride-paraderna är en manifestation av de grundlägande fri- och rättigheterna i ett demokratiskt samhälle. I de finska paraderna har man hittils inte sett säkerhetsmyndigheternas deltagande. Det vore ytterst viktigt att de myndiheterna, som redan i fredstid kan begränsa folkets fri- och rättigheter deltog i Pride-marshcerna – både som individer och samfund – i syfte att öka förtroendet för att offentlig makt nyttjas sakligt även i sådana fall där kunden tillhör en minoritet, som lättare än andra är föremål för maktmissbruk, våld och trakasseier. Lika viktigt som allt ”bögtrams” är även allt som heter ”multikulti” och ”feminism”– försvarsmakten och polisen ska aktivt delta i HBT-, invandrar-, kvinnosaksrörelsers offentliga samlingar och evenemang.

Svenska försvarsmaktens HBT-affisch. Bild: DDB och Försvarsmakten.
Svenska försvarsmaktens HBT-affisch. Bild: DDB och Försvarsmakten.

VISSA SAKER SKA MAN INTE BEHÖVA KAMOUFLERA.

Jämlikhet är en viktig ingrediens i en demokrati. I Försvarsmakten behandlar vi varandra med respekt och ser varandras olikheter som en styrka. Vi är en inkluderande organisation där alla som är med och bidrar till vår verksamhet ska känna sig välkomnade och respekterade.

Försvarsmaktens HBT-kampanj, 2015

Undfallenheten att delta har varit synnerligen tydligt hos förvaltarna av våldsmonopolet, alltså polisen on försvarsmakten. I ett fall i offentligheten har föreningen för sexuellt likaberättigande Seta r.f. uttryckt sin oro över polisens språkbruk och kommunikation i tv-serien poliserna avseende det intryck att polisen skulle behandla minoriteter olikvärdigt i sin tjänsteutövning. Polisen har däremot varit särskild oroad över rekryteringen av poliser med invandrarbakgrund, eller snarare bristen därom. Den finska försvarsmakten kommunicerar däremot öppenhet, tolerans och mångfald – mera dock i ord än gärning. ”Arméns” utblidningskultur har inte sluppit utbildarnas ”soldatuppfostrande” språkbruk som nedsätter bögar, kvinnor och allt ”omanligt”.

I många andra västländer är stödet för demokratins institutioner och manifestationer en naturlig fortsättning på de lagstadgade uppdrag en myndighet beordras; för att en myndighet ska kunna lösa sina lagstadgade uppdrag måste den uppträda och agera på ett sätt som inte i detalj beskrivs i lag. I Finland följer myndigheten endast lagens bokstav, vilket blir problematiskt, om myndigheten önskas bejaka och främja grundläggande fri- och rättigheter.

Till försvarsmaktens uppgifter hör tryggande av befolkningens livsbetingelser, de grundläggande fri- och rättigheterna och statsledningens handlingsfrihet samt försvar av den lagliga samhällsordningen,

Lag om försvarsmakten 2 § 1 mom 1b pkt

Polisen ska i sin verksamhet vara saklig och opartisk samt främja likabehandling och försonlighet.

Polislag 6 § 1 mom

Ett bra startskott vore att bjuda in myndigheterna till Pride-paraden. Paraden arrangörer samarbetar trots allt tätt med polis- och räddningsmyndigheter, så det kan väl inte vara så j**la svårt att räcka över en inbjudan?! Samtidigt vore det både klokt och hövligt att bjuda in samtliga fackförbund. Därför utmanar jag nästa års Pride-arrangörer att bjuda in säkerhetsmyndigheterna och deras fackförbund på Pride.

Tillbaka till Sverige

Försvarmaktens operativa verksamhet står inte i en nollsummetävlan med stödfunktioner. Förhållandet är dialektalt. Utan verksamhetsstöd som bidrar till ökad folkförankring, intresse, acceptans, förtroende och rekrytering, så finns det på sikt ingen operativ verksamhet, eller endast en snedvriden sådan. Det viktigaste stödet ligger i förtroendet som verksamheten skapar. Deltagandet i Pride går till kärnan i detta avseendet — en försvarsmakt av folket, genom folket och för folket. Hela folket. Därför ska man inte behöva kamouflera vissa saker.

//James


Här lite musik till inlägget.

Storebror och lillebror, del 2 (En finsk-svensk försvarspakt?)

I mitt förra inlägg angrep jag Iltasanomat för att behandla en finsk-svensk försvarsallians på ett krasst sätt. Det är lätt att komma med kritik, men för att bedriva debatt och försvarsupplysning ska man också kunna komma med egna synpunkter och analyser. Detta inlägg representerar min personliga bedömning på hur en finsk-svensk försvarsallians i en nära framtid skulle se ut med avseende å styrkor och förmågor. Den första delen till detta inlägg publicerade jag för nästan över ett år sedan och den bjuder på en inblick i hur snabbt idén om en försvarsallians har utvecklats.

Systemen och numerärerna jag presenterar är tagna från öppna källor. Utöver detta har jag – som en del av min bedömning –dels valt bort vissa system, dels gjort vissa avdrag, dels gjort tillägg. Det är således fråga om en bedömning – inte forskning, en metodologisk analys eller ett expertutlåtande.

Inlägget är uppbyggt med bild, en förmågeanalys, noter till bilden och noter till förmågeanalysen.

Bild. Utvecklingen av antal materiel, system och förband hos den finska försvarsmakten vid en finsk-svensk försvarsallians
Bild. Utvecklingen av antal materiel, system och förband hos den finska försvarsmakten vid en finsk-svensk försvarsallians cirka 2017–2019. Klicka på bilden för att förstora.

Förmågeanalys

Ledning

Inga system eller förband bidrar i större omfattning till denna förmåga. För att möjliggöra ledning av gemensamma förband bör ledningssystem, ledningssystemstöd och grundsyn och ledningsmetoder bearbetas och samordnas.

Underrättelser

Ett flertal system och förband bidrar till denna förmåga. Förmågan ökas mest av JAS 39 i spaningsroll, ubåt och ytstridsfartyg. SIGINT har inte tagits med på bilden, men förmågan skulle fördubblas och räckvidden på inhämtningen skulle öka då svenskt SIGINT-flyg kunde nyttja finskt luftrum.

Verkan

De flesta systemen och förbanden som visas på bilden bidrar till denna förmåga.

JAS i attackrollen skulle ge Finland en helt ny förmåga – att bekämpa markmål på kortare avstånd med bomber. På motsvarande sätt skulle Sverige få förmågan till långräckviddig bekämpning av markmål. Dessa är dyra förmågor som länderna inte självständigt kan skaffa inom existerande budgetramar. JAS i jaktrollen ökar möjligheterna att verka mot fientligt flyg då den är utrustad med en annan jaktrobot än finskt jaktflyg.

De svenska insatsförbanden ger en operativ förmåga till snabb insats mot strategiskt angrepp. Emedan Finlands försvarsmakt har ett stort antal markförband, så finns det betydande brister hos förbandens förmåga till anfallstrid mot kvalificerad motståndare. Innebörden av detta är att strid mot angripare lätt kunde bli utdragen och dyr (förluster). De svenska mekaniserade förbanden (på bilden stridsvagn, stridsfordon, bataljon) skulle mångdubbla förmågan att förinta angripande mekaniserade förband, trots att det totala antalet förband endast skulle öka marginellt. Här vinner förmågeperspektivet över numerären 10–0.

Foto av en finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
En finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
Foto: Kristina Swaan, Amf 1

För amfibiesystemen skulle den ökade styrkan innebära till en mycket stark amfibiestridsgrupp eller -brigad (!) med förmåga till inhämtning, bekämpning och övervakning på stort område.

På sjöarenan bidrar ytstridsfartygen och ubåtarna till verkan, då de kan sänka fientligt tonnage med sjömålsrobot och torped. Ubåtsvapnet förverkligar förmågorna underrättelser, verkan och rörlighet för specialförband och är ett mångsidigt system. Finland har inget ubåtsvapen och ett sådant vore omöjligt att skaffa, beroende på begräsningar i ekonomi, personal, omgivning, taktik och infrastruktur.

Det svenska artilleriet är 24 pjäser tunnt. Systemet är en modifierad haubits 77 med hög rörlighet, bra skydd, lång räckvidd och effektiv ammunition. De finska systemen, flera hundra till antalet, har samtliga begränsad rörlighet, de flesta inget skydd och en kort räckvidd.

Rörlighet

Det största bidraget till rörlighet utgörs av det ökade antalet helikoptrar, vilket skulle möjliggöra luftlansättningar av en luftburen bataljon. För Finlands del skulle en ökning från tre (3) transportflyg till elva (11) innebära en markant höjd förmåga för snabba insatser över längre avstånd.

Uthållighet

En ökad transportförmåga (Hkp 14, Hkp 16, Tp84) bidrar till ett logistiskt nätverk med snabbare materielflöde. Ett större geografiskt område med mera produktionskapacitet bidrar till förbättrade förutsättningar för en ökad strategisk uthållighet.

Skydd

Ett större område med flera baser bidrar till bättre skydd genom spridning. En del av systemen kan alltid sättas utom räckhåll för fienden.

Resultatet är lätt att skönja. Sverige har en till antalet svag försvarsmakt, men den har en stor del väsentliga förmågor. Dessa förmågor är i förhållande till Finland kompletterande, istället för att vara ersättande. Här ligger styrkan i en möjlig framtida finsk-svensk försvarsunion; båda länderna skulle vinna på det, då man skulle få förmågor man inte längre själv har råd att självständigt skaffa. Att vi har olika system är också något som är bra vilket bäst illustreras av de kompletterande förmågorna JAS med GBU och F/A-18 med JASSM.


Noter till bilden

Gemensamma kriterier för att jag valt (och valt bort) system och förband är att jag bedömt dem vara kvalificerade, dvs vara relevanta i väpnad högintensiv strid mot ryska styrkor. Jag tar inte ställning till om Ryssland är ett hot eller inte, utan använder begreppet ryska styrkor istället för en kvalificerad motståndare i syfte att få en måttstock och klargöra begreppet kvalificerad.

[1] Artilleri. System som valts är finska 122 mm haubitsar 122 H 63 (GRAU: 2A18), 155 mm kanoner 155 K 83-97 och 155 K 98 samt pansarhaubits 122 PsH 74 (GRAU: 2S1). Det svenska systemet är Haubits 77 (FH77). Avdrag har gjorts på en del 152 mm kanoner och 130 mm kanoner som jag inte bedömer vara kvalificerade system 2017–2019. 120 mm granatkastare har jag lämnat bort då förhållandet mellan finska och svenska numerärer inte avviker från artilleripjäser.

[2] Stridsfordon. Det valda systemet är stridsfordon 90, som i Finland går under namnet pansarskyttefordon CV9030. Det svenska fordonet har en 40 mm automatkanon (akan). Den finska vagnen har akan Bushmaster II. BMP-2 är bortvald, då jag med hänsvisning till fordonets dåliga skydd (pansar) och eldkraft (ineffektiv ammunition) inte bedömer det vara ett kvalificerat system 2017–2019.

[3] Stridsvagn. Den tyska Leopard 2-vagnen gäller för Finland och Sverige (2A4, 2A6, Strv 121, Strv 122). För Sveriges del har jag gjort avdrag för 100 vagnar som återlämnats till Tyskland pga avslutad leasing. För Finlands del har en liten ökning gjorts på grund av affären på 100 Leopard 2A6 med Holland, där jag alltså har uppskattat ett visst antal vara levererat 2017–2019. Jag har bedömt samtliga versioner av Leopard 2 vara relevanta 2017–2019

[4] Bataljon. I detta system ingår mekaniserad och infanteri bataljon som har modern utrustning och kan anses vara relevanta för ett modernt invasionsförsvar (!) Hemvärnet i Sverige och större delar av regionala samt lokala trupper (landskapstrupper) i Finland ingår inte.

[5] Insatsbataljon. I detta system ingår enheter som har en hög beredskap och är gripbara för omedelbar insats över hela territoriet inom 7–10 dygn. För Sveriges del har jag på basen av tidigare måluppfyllnader och nuläget bedömt att högst fem (5) sådana bataljoner kommer att vara gripbara 2017–2019. De övriga förbanden har jag tills vidare klassat som invasionsbataljoner beroende på beredskapen. Det är värt att notera att Finland inte överhuvudtaget har insatsförband i bataljons storlek som skulle fylla kriterien på omedelbar (7–10 dygn) insatsberedskap.

[6] Ytstridsfartyg. I denna klass ingår endast fartyg som har robotbestyckning. För Sverige räknas fem (5) korvetter Visby-klass och två (2) korvetter framtida Gävle-klass (ombyggnation HMS Gävle och HMS Sundsvall). För Finlands det räknas fyra robotbåtar (4) Hamina-klass och fyra (4) Rauma-klass. Jag har inte bedömt andra vapensystem, t.ex. både Visby-klassen och Rauma-klassen saknar luftvärnsrobotar.

[7] Transport. Sverige: 8 Tp84 (C-130 Hercules). Finland: 3 EADS CASA C-295M.

[8] Spaning. Här bedöms flygvapnets förmåga till att utföra väpnade spaningsinsatser. Den svenska JAS 39 Gripen har jag bedömt ha en förmåga att uppträda i samtliga roller (Jakt, Attack, Spaning). Det svenska flygvapnets styrka på 100 JAS har jag därför delat på 70 för jakt, 20 för attack och 10 för spaning. Detta är en högst godtycklig indelning gjort endast i syfte att visa hurdana förmågor som tillförs och saknar helt taktisk och operativ förankring. SIGINT har inte räknats med här.

[9] Attack. För Finlands del har jag på ett godtyckligt sätt avdelat tio (10) F/A-18 för långräckviddig markmålsbekämpning. Svenska JAS i attackrollen bedömer jag vara lämplig för markmålsbekämpning på kortare avstånd med bomb GBU-49 Paveway II och bomb GBU-12 Paveway II (laserstyrd bomb). Det bör noteras att JAS kan bära Robot 15F och därmed bekämpa sjömål (medel)långräckviddigt.

[10] Spaning. Här räknas 10 svenska JAS 39 Gripen enligt not 8.


Noter till förmågeanalysen

Vid bedömning av hur dessa system bidrar till de överordnade förmågorna bör vi först fastställa vad vi avser med begreppet förmåga. Utan att gå in på en mera invecklad militärteknisk analys ska jag jämföra det svenska begreppet grundläggande militär förmåga med ett finskt förmågeperspektiv. I den svenska försvarsmakten har man alltså fastställt sex grundläggande förmågor. De är ledning, underrättelser, verkan, rörlighet, uthållighet och skydd.

Det finska förmågebegreppet är mera systemtekniskt och det överordnade begreppet förmåga delas i olika förmågeperspektiv. Därför är det på sin plats att försöka klargöra det finska begreppet förmåga.

  • Effektivitetsperspektivet beskriver effekten som skapas över tid och rum i en given omgivning. Perspektivet beskriver inte vilka delar förmågan består av eller hur den skapas. Förmågan beskrivs ofta konceptuellt i termer av effektivitet, t.ex. långräckviddig verkan, skydda sjötransport osv. Den bästa benämningen på detta är operativ förmåga och av detta härleds operativa krav på förmåga.
  • Det funktionella perspektivet beskriver de grundläggande militära förmågorna eller basfunktionerna, som krävs för att skapa önskad effekt. Perspektivet beskriver inte med vilka system eller förband effekten skapas, utan endast vilka militära förmågor som behövs för att skapa önskad effekt. Basfunktionerna är verkan, ledning, informationsöverlägsenhet, skydd, nätverk, logistik, produktion och stöd. Engelska begrepp är bl.a. capability areas, military functions, warfighting functions.
  • Systemperspektivet beskriver vilket system eller vilket förband som utför basfunktionerna och hur dessa är ordnade eller byggda. Dessa beskrivs som personal, materiel, doktrin och taktik, organisation och information.
  • Livscykelperspektivet beskriver tids- och resursramarna för en viss förmåga.

Gemensamt för både det finska och svenska förmågebegreppet är alltså det funktionella perspektivet, som jag här använder för att bedöma hur de system och förband som jag satt i tabellen bidrar till en grundläggande förmåga. Effekt kan inte alltid bedömas, då den utgår från ett behov i given tid, rum och omgivning, men i de fall våra perspektiv tangerar så har jag även försökt bedöma inverkan på den överordnade operativa förmågan.

Dagens boktips

En förträfflg serie i militärteknik för intresserade!

[djup suck II] | [syvä huokaus II]

Foto av en finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
En finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
Foto: Kristina Swaan, Amf 1

Det senaste säkerhets- och försvarspolitiska året har varit högintressant. Det som började från 1-veckasförsvaret har fått dystrare former i den ryska påsken, det svenska säkerhetshålet och Ukrainakrisen. Jag trodde för drygt ett år sedan att det skulle bli en livlig och bra debatt och visst har det blivit så, men mörka moln bildas på en tidigare ganska klar himmel.

Kulunut turvallisuus- ja puolustuspoliittinen vuosi oli kiinnostava. Ruotsin yhden viikon puolustuksesta alkanut ja sitä seurannut vilkas keskustelu, Venäjän viime pääsiäisenä tekemä yllätyshyökkäysharjoittelu, Ruotsi Itämeren alueen turvallisuusaukkona ja Ukrainan kriisi ovat kuitenkin tuoneet synkkiä pilviä muuten poutaiselle taivaalle.

Som jag sade i den förra delen så såg det även ut om om finska medier med Hbl spetsen och HS i kölvattnet började rapportera analytiskt och allvarligt om finsk och nordisk säkerhets- och försvarspolitik. På den västra rikshalvan har den gula pressen stundvis gjort bra ifrån sig och Svenska Dagbladet med Mikael Holmström har varit rentav fenomenal. Debatten tas och förs på allvar.

Edellisessä osassa sanoin että näyttti siltä että maamme mediat Hbl:n johdolla ja HS perässä alkaisivat raportoida vakavasti ja analyyttisesti suomalaisesta ja pohjoismaisesta turvallisuus- ja puolustuspolitiikasta. Ruotsin puolella lähes kaikki mediat, iltapäivälehdet mukaan lukien, ovat kunnostautuneet turvallisuus- ja puolustuspolitiikassa. Paras on Svenska Dagbladet ja sen veteraanitoimittaja Mikael Holmström. Keskustelua käydään vakavasti.

Men dom här dyker alltid upp. Senast briljerade MTV3 – denna gång är det Iltasanomat. Samma trend finns tyvärr även i övriga tidningars grepp, man tar gärna och ställer Finland och Sverige mot varandra istället för att se på hela den gemensamma verktygslådan.

Mutta sitten tulee näitä. Viime kerralla asialla oli MTV3, nyt kunnian ottaa Iltasanomat. Samaa köykäistä otetta on valitettavasti muunkin lehdistön käsittelyssä. Suomi ja Ruotsi pannaan mielellään vastakkain, sen sijaan että tarkasteltaisiin yhteistä työkalupakkia.

IS:  Kuva: Iltasanomat
Källa | Lähde: Iltasanomat

Den fullständiga nyheten hittar du här. Källan har varit The Military Balance i årets utgåva, vars fel tyvärr är det att den bygger på gammal data och räknar upp allt som meddelats i enlighet med Wiendokumentet. Den här gången ber jag inte läsarna hitta felen, utan ger direkt underkänt. I mitt nästa inlägg ger jag min syn på vilka styrkor och förmågor en finsk-svensk försvarsallians skulle ha.

Uutisointi kokonaisuudessaan löytyy täältä. Lähteenä on käytetty IISS:n (International Institute of Strategic Studies) vuosijulkaisua The Military Balance 2014, jonka virhe on juuri siinä, että se luettelee ihan kaiken Wienin asiakirjan mukaan ilmoitetun kaluston. Tällä kertaa en pyydä lukijoita edes etsimään virheitä, vaan annan hylsyn tästä suorituksesta. Seuraavassa merkinnässä kerron näkemykseni siitä miltä suomalais-ruotsalaisen puolustusliiton sotilaallinen voima ja kyvykkyys näyttäisi.