Sanottua: "Epäviralliseksi some-upseeriksi nousseen James Mashirin aina turpo-asioissa ajan tasalla tai vähän edelläkin oleva blogi tapahtumien käänteistä. Suomeksi, och på svenska."
Tämä on rebloggaus ruotsalaisen turpobloggaaja Annika Nordgren Christensenin ruotsinkielisestä blogimerkinnästä koskien Suomen uutta hallitusta suomalais-ruotsalaisen puolustusyhteistyön kontekstissa. Käännös virheineen on minun.
Perussuomalaisten linjaa puolustusyhteistyöstä, mukaan liittyen siinä esitettyä näkemystä Ruotsista, tulee tarkastella hallitusohjelman valossa. Arvio on, että suomalainen into Ruotsin toivomaan syvällisempään puolustusyhteistyöhön viilenee jonkin verran. Vaikka vielä ei tiedetä miten Ruotsin hallituksen yhteistyö ulkoministeri Soinin ja hänen tulevan puolustusministerikollegansa kanssa sujuu, niin voidaan todeta, että se on ylämäkeä väärään aikaan, kirjoittaa Annika Nordgren Christensen.
Annika Nordgren Christensen on ruotslainen turvallisuus- ja puolustuspolitiikan asiantuntija. Hän on ollut kansanedustaja (MP) ja puolustusvaliokunnan jäsen 1994–98 sekä parlamentaarisen turvallisuuskomitean (försvarsberedningen) jäsen vuosina 1995–2009. Hän on Kuninkaallisen sotatieteellisen akatemian jäsen ja toimii moderaatorina ja seminaaripalveluiden tuottajana yrityksensä Tjäderns Byrå kautta.
Toukokuun 27. päivänä 2015 Annika Nordgren Christensen kirjoitti:
Tänään jaettiin uuden hallituksen ulko- ja puolustusministerisalkut perussuomalaisille. Perussuomalaisten turvallisuuspoliittisessa ohjelmassa lukee:
Yhteistyön syventyessä on kaikki kansallisen puolustuksen olennaiset suorituskyvyt säilytettävä omissa käsissä ja jalat pidettävä maassa. Kukin kansakunta ajattelee omaa etuaan. Ruotsi ei halua puolustusliittoa Suomen kanssa. Ruotsissa maamme nähdään puskurivaltiona.
Tämä ei kuulosta siltä puolustuspäätökseltä, jota eduskunta Tukholmassa juuri käsittelee. Siinä todetaan mm. että suomalais-ruotsalaisen yhteistyön tulee käsittää myös kunkin maan alueellisen koskemattomuuden turvaaminen ja itsepuolustus.
Mutta tätä perussuomalaista puoluelinjaa – mukaan lukien esitettyä arviota Ruotsista – tulee tarkastella niiden sopimisten rinnalla, joita hallituspuolueet jo ovat tehneet hallitusta muodostaessaan. [Hallitusohjelmassa] sanotaan muun muassa, että ”puolustusyhteistyötä Ruotsin kanssa syvennetään” ja että ”Suomi … ylläpitää mahdollisuutta hakea Nato-jäsenyyttä” (mikä myös toistettiin päivän lehdistötilaisuudessa).
Perussuomalaiset ovat Nato-kriittisiä, mutteivät (vielä) vastusta Nato-selvitystä. Yllä mainitussa ohjelmassa todetaan myös, että:
Tällöin todennäköisin vauhdittaja olisi Ruotsin hakemus.
Yhteenvetona alustava arvio on se, että suomalainen into Ruotsin toivomaan syvällisempään puolustusyhteistyöhön viilenee jonkin verran. Samalla Nato-optiota vahvistetaan – ainakin sanallisesti – vaikka ulko- ja puolustuspolitiikka käytännössä onkin perussuomalaisten käsissä. Moskovasta kantautuu mahdollisesti hieman huomiotaherättävä helpottunut huokaus. Ruotsiin verrattaessa voidaan todeta [Suomen] linjan olevan varsin päinvastainen.
Henkilökohtaisten suhteiden merkitystä ei tule väheksyä. Puolustusministeri Hultqvistin oli todistetusti helppoa päästä yhteisymmärrykseen entisen puolustusministeri Haglundin kanssa ja olen vakuuttunut siitä, että juuri sillä oli merkitystä. Emme vielä tiedä kuinka yhteistyö ulkoministeri Soinin ja hänen tulevan puolustusministerikollegansa [toim. huom. Jussi Niinistö] kanssa sujuu, mutta se on ylämäkeä väärään aikaan.
//Annika Nordgren Christensen
Toim. huom. Annikan blogin löydät täältä. Tiesithän että voit seurata Annikaa Twitterissä.
Toim. huom. Suomalais-ruotsalainen yhteistyö kahdessa minuutissa
SVT Uutiset: Ett finsk-svenskt försvarssamarbete är inget nytt. (2 min 2 sek). Klikkaa kuvaa päästäksesi uutisvideoon.
Svenske bloggaren Lars Wilderäng (Cornucopia) kommentade om sin bloggstatistik för en tid sedan (i mars över 82k sidvisningar/dag, varav 25k helt unika!) och försvarsbloggaren Wiseman nådde igår 3 miljoner visningar på 5 år. Även finska bloggaren ammattisotilas har på en kort tid fått många läsare och varit en av de få ”officersbloggarna” i Finland. (Orsaken till detta finns på startskotten till våra bloggar: hans, mitt)
Heja Cornucopia, grattis Wiseman, tack ammatttisotilas! Tack vare Ert (m.fl.) flit, ansvarskänsla och engagemang samt goda stil tas bloggare på allvar!
Jag måste medge lite avund och respekt. Och samtidigt ska jag ännu passa på att tacka alla seriösa (läs: dom som håller god stil) försvarsbloggare för inspiration.
På samma sätt som gemene man egosurfar (dvs söker sitt eget namn på Google), så kollar bloggare på sin statistik. För mig var det något av detta i början – bara kolla antal besökare. Sedan blev det en utmaning med flera intressanta observationer. En av dessa (utan statistik – den trilogin är avslutad…;) följer.
Svenskar twittrar, finnar facebookar.
Jag undrade tacksamt över att de flesta av mina läsare kommer från Sverige. Lätt att avfärda som en språkfråga. En djupare titt på besökare, refererare och plattformer visade att svenska och finska besökare i regel, förutom bloggar och diskussionsfora, refereras från Twitter respektive Facebook. Jag ska försöka analysera dela min åsikt om detta.
Twitter har nått kritisk massa i Sverige. Det försvarsaktiva samfundet är etablerat och kommunicerar med varandra enligt ett regelverk som närmast kunde beskrivas som självsynkroniserat. I synnerhet bör uppmärksammas enhetligheten i bruk av sk. hashtags. Svenska twittrare använder icke-normativt definierade taggar för att medge sökning och delning av sina tweets. De vanligaste är #svfm, #föpol och #säkpol. Av dessa kan ytterligare vissa härledas. Ett bra tecken på hur snabbt en svensk twitterkultur utvecklats är taggen #ffse, som alltså betyder Follow Friday Sweden.
Jag är visserligen en nOOB med Twitter, men förra veckan märkte jag för första gången att taggen #FF trendade i Finland. Det borde ju rimligtvis vara så varje fredag, då taggen betyder att man till samfundet (på en fredag) delar de personer, som man tycker är reko och vars tweets på Twitter man tycker om, accepterar och oftast RT:ar.
Inte så i Finland. Vi har ingen #fffi-tagg. Hos oss är Twitter något nytt som internationellt orienterade politiker håller på med, internationella företag tar i bruk och inhemska företag och staten lite prövar på i stil med fb. Vi har inga egna etablerade #pvfi / #fifm (motsv. #svfm), #turpo (#säkpol), #puolpol (#föpol) taggar som kunde bidra till att få mera följare för försvars- och säkerhetsärenden.
Kultur Finland
Den finska twittervärlden inom offentliga sektorn är ytterst begränsad, även om de flesta har förstått att skaffa ett konto. Växelverkan består främst att mata nyheter liksom ett RSS-flöde och låta bli att svara på respons även om det skulle vara fråga om tumme upp. Ett bra exempel hittar man i den finska Skyddspolisen, som inspirerad av norska PST gick till Twitter, men inte på en dryg månad har kunnat komma med mera än ett startskott och en tweet om en otrevlig intern sak som blivit en offentlig rättsprocess. Skyddspolisen gör ett jättefint arbete med låg profil. Men en öppenhet mindre begränsad än idag kunde skapa mera förtroende och större attraktion. Växelverkan är numera digital. Dom som vill oss illa fattar det och så måste också ”the good guys”. Kämpa på, Liinu Lehto-Seljavaara.
Om facebook kan jag konstatera att plattformen vuxit och utvecklats, men ännu tjänar det ursprungliga syftet. Det gäller att dela tankar, ordna ”keg party” och annan typisk gruppverksamhet. Från att ha varit exklusiv har fb blivit global. Samma förutsättningar och begränsningar återstår. Fb och Twitter kan inte jämföras —— båda är visserligen sociala medier, men har en helt skilda filosofier. Ett exempel: Allt du gör i Twitter är offentligt, då du i fb kan justera offentligheten med inställningar och ha exklusiva grupper. Twitter har privata meddelanden, men dom är fortfarande 140 tecken långa. Twitter är en offentlig mikroblogg. I synnerhet bra då du är populär, inte har tid att besvara varje kommentar på en blogg, men vill ha en växelverkan med dina följare, som sannfinländarnas Timo Soini insiktsfullt konstaterar. Fb är en e-kompiskrets. Om inte vår offentliga sektor ”haffar” detta så ska vi inte undra om vi har svårt att engagera eller nå dom vi vill rekrytera. Vi kan ju förstås hålla oss till det gamla där dinosaurier anställer dinosaurier…
Som sagt så är jag helt nOOB i SoMe. Jag välkomnar respons, kommentarer, frän kritik, tankar och visioner, så shoot! och hjälp mig utvidga mitt snävä synfält!