Rättsstatens försvarsmakt, del II (underrättelser och spioneri)

FRA, NSA och Snowden

De svenska ”avslöjandena” om FRA (Försvarets radioanstalt), som Ålandstidningen mycket rätt beskriver som anstaltens lagenliga verksamhet, och Edward Snowdens läckor om USAs inhemska och utländska underrättelseinhämtning har inträffat vid en oläglig tidpunkt för Finland. Kommendören för försvarsmakten, general Ari Puheloinen har hoppats att en lag om militär underrättelsetjänst skulle stiftas. Generalens noga valda och tydliga budskap har även mera fritt tagits upp av försvarsministern och inrikesministern med sina staber.

Kopplingen till polisen som är mitt i drog- och missbruksskandaler är lite olycklig. Å andra sidan är det inte alltid klockrent hos oss heller – i juni var vi framme i Iltasanomat, när Huvudstabens informationsavdelning berättade att Signalprovanstalten lätt kan avlyssna medborgarnas telefonsamtal, samtidigt som man informerade allmänheten om att inget egentligen styr anstaltens verksamhet.

Vad reglerar Signalprovanstaltens verksamhet?
— Det kan jag inte säga.

Olycklig intervju 14.6.2013 (övers. min egen)

Skyddspolisen uppgiftsfält är brett och därför är den inte lika ”ren och oskyldig” som försvarmaktens militära underrättelsetjänst. Politiker vill ha Skypo under parlamentarisk övervakning och här görs gärna koppling till all övrig underrättelsetjänst. Lag och övervakning vore bra för den militära underrättelsetjänsten. Det skulle möjliggöra en större öppenhet i stil med svenska försvarsmaktens MUST och FRA. Jag ska nu vara öppen och avslöja att de genomgångar om verksamheten som Signalprovsanstaltens ledning dragit har varit mycket bra, klara, tydliga och bidragit till att öka förtroendet för signalspaningens förmågor. Bäst vore det kanske om anstalten själv öppet, yrkeskunnigt och effektivt kunde informera om sitt uppdrag. Övervakningen kan vara parlamentarisk, politiserad och kommittédriven eller handhas av en skild inspektionsmyndighet. I alla fall skulle man slippa dylika rubriker.

Airbus Military Casa C-295M
HS: Puolustusvoimilla salaperäinen hanke – tiedustelulentokone rakennettavana. Lähde: Ilta-Sanomat 22.9.2012

USAs spionageskandal kom för oss i en mycket oläglig tid. Nu när alla är rabiata om sitt privatliv, så lär inte möjligheterna för myndigheterna att få ett tydligt och tillräckligt mandat för sin verksamhet bli bättre. När politiker inte vill ta i ett ”smutsigt” ämne, så kan det resulterande lagberedningsarbetet bara producera samlingar av förbud och begränsningar.
Detta understryks av flere beslutsfattares uttalanden om hur endast en viss form av trafik skulle övervakas. Hallå, ett sådant filter finns inte! Helsingin Sanomats artikel om den holländska underrättelse- och säkerhetstjänsten ger en bra inblick i detta. Tyvärr måste allt avlyssnas.

Sine lege

Vi kunde kanske tänka oss att underrättelseverksamheten är så hemlig att den vid behov och tillfälle även opererar utom lag, som i de bästa spionböckerna. De extraordinärä befogenheter som givits underrättelsetjänster i USA efter 9-11 och de tristare följderna är utomordentliga varnande exempel. Underrättleseinhämtning kräver ett tydlig mandat förankrat i lag. All myndighetsverksamhet ska ha laglig grund som baserar sig på rättsordning. Av denna laglighetsprincip följer att en myndighet inte kan agera lagvidrigt eller utomrättsligt.

I Finland är problemet att det inte finns någon lag överhuvudtaget. Problemet är störst för myndigheterna själva. Svårt att hållas på spelplanen när ingen ritat gränserna, liksom.

Case

Tillbaka till Signalprovanstalten. Anstaltens verksamhet (förenklat signalspaning mot främmande makt) styrs av den grova lagliga grund som ges i lagen om försvarsmakten 2 § 1 mom 1a och 1b. Från den utgångspunkten krävs (iaf av mig) en hel del tankearbete och flere analogier för att det ska bli klart hurdan signalspaning man kan bedriva och varför man borde göra det.

Lite fiktion: Anstalten inhämtar uppgift av finsk medborgare från finsk mark, som tyder på planering av brott mot privat intresse. Beslutet kan vara att delge informationen till polisen. Då har myndigheten vars uppgift är signalspaning mot främmande makt ipso facto obehörigt (olagligt) börjat spana på sina egna medborgare. Det andra alternativet är att förstöra den inhämtade uppgiften.

I min fiktion ledde förintandet av uppgiften till ett värdetransportrån på 750 000 euro, under vilket en väktare dödades. En tung bit för operatören som isolerade uppgiften, när han nästa dag kommer på jobbet och sätter sig vid apparaturen med en kopp kaffe och dagens löpsedel.

Nu vore det på tiden att få till stånd en lag om militär underrättelsetjänst. Lagen skulle skydda såväl statens intressen, medborgaren, den verkställande myndigheten och medarbetarna i tjänst.

Vi kan förstås vänta på en bred, heltäckande och totalsäker cyberlagstiftning. När grisarna flyger.

Oikeusvaltion puolustusvoimat, osa II (tiedustelu ja urkinta)

FRA, NSA ja Snowden

Ruotsissa tapahtuneet SVT:n ”paljastukset” FRA:sta (Försvarets radioanstalt), jotka Ålandstidningen osuvasti kuvaa laitoksen normaalina työnä, ja Snowdenin Yhdysvaltojen koti- ja ulkomaan tiedustelun paljastukset ovat tulleet Suomelle huonoon aikaan. Puolustusvoimain komentaja, kenraali Ari Puheloinen on esittänyt, että sotilastiedustelusta olisi saatava laki aikaan. Kenraalin tarkkaan valittua viestiä vapaamuotoisemmin ja ehkä jopa hieman rönsyilevästi asiaa ovat puineet puolustusministeri ja sisäministeri esikuntineen muiden hämmentäessä soppaa.

Kytkentä väärinkäytös- ja huumeskandaaleissa rypevään poliisiin on vähän onneton. Toisaalta ei mene hyvin aina meilläkään – nolosti oltiin taas esillä Iltasanomissa kesäkuussa, kun Pääesikunnan viestintäosasto kertoi Viestikoelaitoksen helposti halutessaan pystyvän kuuntelemaan kansalaisten puheluita, samalla tiedottaen, että laitoksen toimintaa ei mikään varsinaisesti ohjaa.

Mikä Viestikoelaitoksen toimintaa säätelee?
— En osaa sanoa.

Onneton haastattelu 14.6.2013

Suojelupoliisin tehtäväkenttä on laaja ja siksi sen asema ei ole yhtä puhdas ja viaton kuin Puolustusvoimien sotilastiedustelun. Supoa halutaan parlamentaariseen valvontaan ja tähän kytketään mielellään myös kaikki muukin tiedustelu. Sotilastiedustelun osalta laki ja valvonta mahdollistaisivat suuremman avoimuuden esimerkiksi Ruotsin MUSTin ja FRA:n tapaan. Sen verran avoin uskallan olla ja paljastaa, että kuulemani Viestikoelaitoksen johdon esittelyt signaalitiedustelusta ovat olleet hyviä, selkeitä ja lisänneet luottamusta ja uskoa tiedustelun kykyyn. Parasta ehkä olisi, jos laitos itse voisi avoimesti, ammattitaitoisesti ja vaikuttavasti viestiä tehtävästään. Valvonta voi olla parlamentaarista, politisoitunutta ja komiteavetoista tai erillisen tarkastusviranomaisen tekemää. Joka tapauksessa avoimuuden myötä ei tulisi enää alla olevan kaltaisia otsikoita.

Airbus Military Casa C-295M
HS: Puolustusvoimilla salaperäinen hanke – tiedustelulentokone rakennettavana. Lähde: Ilta-Sanomat 22.9.2012

Ison maailman tiedustelupaljastukset ovat tulleet meille huonoon aikaan, koska kaikki vaahtoaminen yksityisyydestä ei ainakaan lisää viranomaisen mahdollisuutta saada selkeää ja riittävää mandaattia toimintaansa. Politikkojen välttäessä polttamasta näppejään syntyy tilanne, jossa valmisteltavat lait jäävät kielto- ja rajoituskokoelmiksi tai toimimattomiksi torsoiksi. Tätä osoittavat myös eri päättäjien lausunnot siitä, miten vain tiettyä liikennettä tarkkailtaisiin. Sellaista automaattista filtteriä ei ole rakennettu, joka tämän tekisi! Hesarin artikkeli Hollannin ulkomaantiedustelusta valottaa tätä asiaa aika hyvin. Valitettavasti kaikkea täytyy kuunnella.

Sine lege

Voitasiin tietysti ajatella, että tiedustelutoiminta on niin salaista, että se vakoiluromaanien tavoin, tarvittaessa toimii harmaalla alueella lain ulkopuolellakin. Yhdysvaltain turvallisuusviranomaisille 9-11 jälkeen myönnetyt epätavallisen laajat valtuudet ja niiden ikävät seuraukset toimikoon varoittavana esimerkkinä. Tiedustelu vaatii selkeän lakiin kirjatun mandaatin. Kaikella viranomaisen toiminnalla tulee olla oikeusjärjestykseen nojaava laillinen peruste. Tästä laillisuusperiaatteesta seuraa, että viranomainen ei voi toimia vastoin lakia tai ylittää sen rajoja.

Suomessa ongelmana on se, että lakia, jonka puitteissa pysyä, ei ole. Ongelma on suurin viranomaiselle itselleen. Paha on suutarin lestissä pysyä, kun lestiä ei ole edes tehty.

Case

Tästä taas takaisin Viestikoelaitokseen. Laitoksen toimintaa (yksinkertaistetusti ulkovaltoihin kohdistuva signaalitiedustelu) ohjaava laillinen peruste on aika karkea (Laki puolustusvoimista, 2 § 1 mom 1a ja 1b) ja vaatii hieman aivojumppaa ja analogiaa, jotta tulisi selväksi millaista signaalitiedustelua voidaan tehdä ja miksi sitä tehtäisiin.

Kuvitellaan esimerkiksi, että fiktiivisessä tilanteessa saadaan tahattomasti haltuun Suomen kansalaisen tietoa valtakunnan rajojen sisäpuolelta, joka viittaa yksityisen etuun kohdistuvan rikoksen suunnitteluun. Päätöksenä voi olla luovuttaa tieto toiselle viranomaiselle, jolloin ulkomaan signaalitiedustelua harjoittava taho on ipso facto oikeudettomasti alkanut tarkkailla omia kansalaisiaan. Toisena vaihtoehtona on tuhota tahattomasti saatu tieto.

Minun fiktiossani tiedon tuhoaminen mahdollisti 750 000 euron arvokuljetusryöstön, joka johti yhden vartijan kuolemaan. Kova pala luettavaksi tiedon eristäneelle operaattorille,kun hän seuraavana aamuna istui laitteistonsa ääreen kahvikuppi ja päivän lööppi vierellään.

Nyt olisi korkea aika saada aikaan laki sotilastiedustelusta. Laki suojaisi valtion etuja, kansalaista, toteuttavaa viranomaista ja sen palveluksessa olevaa ihmistä.

Tietysti voimme odottaa laajaa, kattavaa ja täydellisen kokonaisturvallista kyberlainsäädäntöä. Ja lehmät lentävät.

Tala är Silwer…

Uppdaterat 25 april 2013: Enligt SvD har Ryssland bedrivit signalspaning mot Sverige på lördagen den 20 april under pågående övning CJSE 13 (16–26.4.2013). I samband med detta inlägg är det på sin plats att påpeka att det inte är skäl att blanda denna händelse ihop med långfredagen. Att välja att inte lyfta mot strategiskt bombflyg på övning för att själv bättre kunna inhämta underrättelser är förstås helt annat än att inte markera mot signalspaning riktat mot egna förband och staber på övning, som sker i omedelbar närhet av svenskt luftrum. Finskt intresse i det hela: 199 man starkt deltagande på övningen.

Länkar: SvD, Conrucopia?, lentoposti.fi, Aftonbladet, KKrVA.

Den svenska incidentberedskapen har fått hård kritik för sitt agerande under det som kallas skämtsamt kallas för den”ryska påsken”. Beslutet att inte möta ryska plan uppe i luften och ge tydlig markering har tagits emot nästan som ett avkall på konungarikets suveränitet.

Det finns faktiskt en rad goda orsaker att man låter bli att lyfta. Jag ska, utan särskild flygtaktisk expertis – och säkert i fel termer – plocka fram ett par av de vanligaste och mest uppenbara orsakerna med ett par resonemang:

  1. Inte avslöja egen beredskap – antingen dröjer man några minuter längre eller låter helt bli att lyfta lyfter på tok för sent, i syfte att ge falsk bild av beredskap.
  2. Följa taktisk manöver – Ryssland har höjt ambitionsnivån för strategiskt bombflyg; med radar- och signalspaning finns mycket att inhämta om nya taktiker, procedurer och tekniker. Det långa avbrottet i det strategiska flygets verksamhet har skapat en brist på underrättelser som man vill lappa. Enligt planer ska 30 Tu-22M3 bombflyg moderniseras till och med 2020. Ny taktik övas säkert redan idag.
  3. Följa elektronisk krigföring A-50 har nyligen moderniserats. Genom att anpassa egen strålning kan man effektivt via signalspaning fånga upp och analysera signaler och specifikt komma fram till vilka vågformer, sändarstyrkor och vilken utrustning som används mot markbaserad radar.
  4. Följa vapenmanöverradiotrafik, attackprofiler och -formationer med mera kan avslöja vilka vapen som avfyras i ett fingerat angrepp. Det är inte särskilt lätt, men fullt möjligt att skilja på avfyringsprocedurer för enbart konventionella robotar och sådana robotar som kan bära kärnstridsspets.
INTEL-COGNITIVE-maskirovka
Konceptuell bild av olika nivåer av maskirovka.
Källa: Wikimedia Commons.

Med tanke på att Sverige gavs förvarning om omfattande rysk övning och flygningar, att ökad aktivitet över Östersjön inte är någon överraskning och att liknande övningar gjorts av Ryssland över Guam och Japan, så är det inte helt omöjligt att det var fråga om ett medvetet val. Eftersom informationen redan är bearbetad och inhämtad, så kan avslöjandet också vara gynnsamt.