I mitt förra inlägg angrep jag Iltasanomat för att behandla en finsk-svensk försvarsallians på ett krasst sätt. Det är lätt att komma med kritik, men för att bedriva debatt och försvarsupplysning ska man också kunna komma med egna synpunkter och analyser. Detta inlägg representerar min personliga bedömning på hur en finsk-svensk försvarsallians i en nära framtid skulle se ut med avseende å styrkor och förmågor. Den första delen till detta inlägg publicerade jag för nästan över ett år sedan och den bjuder på en inblick i hur snabbt idén om en försvarsallians har utvecklats.
Systemen och numerärerna jag presenterar är tagna från öppna källor. Utöver detta har jag – som en del av min bedömning –dels valt bort vissa system, dels gjort vissa avdrag, dels gjort tillägg. Det är således fråga om en bedömning – inte forskning, en metodologisk analys eller ett expertutlåtande.
Inlägget är uppbyggt med bild, en förmågeanalys, noter till bilden och noter till förmågeanalysen.
Förmågeanalys
Ledning
Inga system eller förband bidrar i större omfattning till denna förmåga. För att möjliggöra ledning av gemensamma förband bör ledningssystem, ledningssystemstöd och grundsyn och ledningsmetoder bearbetas och samordnas.
Underrättelser
Ett flertal system och förband bidrar till denna förmåga. Förmågan ökas mest av JAS 39 i spaningsroll, ubåt och ytstridsfartyg. SIGINT har inte tagits med på bilden, men förmågan skulle fördubblas och räckvidden på inhämtningen skulle öka då svenskt SIGINT-flyg kunde nyttja finskt luftrum.
Verkan
De flesta systemen och förbanden som visas på bilden bidrar till denna förmåga.
JAS i attackrollen skulle ge Finland en helt ny förmåga – att bekämpa markmål på kortare avstånd med bomber. På motsvarande sätt skulle Sverige få förmågan till långräckviddig bekämpning av markmål. Dessa är dyra förmågor som länderna inte självständigt kan skaffa inom existerande budgetramar. JAS i jaktrollen ökar möjligheterna att verka mot fientligt flyg då den är utrustad med en annan jaktrobot än finskt jaktflyg.
De svenska insatsförbanden ger en operativ förmåga till snabb insats mot strategiskt angrepp. Emedan Finlands försvarsmakt har ett stort antal markförband, så finns det betydande brister hos förbandens förmåga till anfallstrid mot kvalificerad motståndare. Innebörden av detta är att strid mot angripare lätt kunde bli utdragen och dyr (förluster). De svenska mekaniserade förbanden (på bilden stridsvagn, stridsfordon, bataljon) skulle mångdubbla förmågan att förinta angripande mekaniserade förband, trots att det totala antalet förband endast skulle öka marginellt. Här vinner förmågeperspektivet över numerären 10–0.
Foto: Kristina Swaan, Amf 1
För amfibiesystemen skulle den ökade styrkan innebära till en mycket stark amfibiestridsgrupp eller -brigad (!) med förmåga till inhämtning, bekämpning och övervakning på stort område.
På sjöarenan bidrar ytstridsfartygen och ubåtarna till verkan, då de kan sänka fientligt tonnage med sjömålsrobot och torped. Ubåtsvapnet förverkligar förmågorna underrättelser, verkan och rörlighet för specialförband och är ett mångsidigt system. Finland har inget ubåtsvapen och ett sådant vore omöjligt att skaffa, beroende på begräsningar i ekonomi, personal, omgivning, taktik och infrastruktur.
Det svenska artilleriet är 24 pjäser tunnt. Systemet är en modifierad haubits 77 med hög rörlighet, bra skydd, lång räckvidd och effektiv ammunition. De finska systemen, flera hundra till antalet, har samtliga begränsad rörlighet, de flesta inget skydd och en kort räckvidd.
Rörlighet
Det största bidraget till rörlighet utgörs av det ökade antalet helikoptrar, vilket skulle möjliggöra luftlansättningar av en luftburen bataljon. För Finlands del skulle en ökning från tre (3) transportflyg till elva (11) innebära en markant höjd förmåga för snabba insatser över längre avstånd.
Uthållighet
En ökad transportförmåga (Hkp 14, Hkp 16, Tp84) bidrar till ett logistiskt nätverk med snabbare materielflöde. Ett större geografiskt område med mera produktionskapacitet bidrar till förbättrade förutsättningar för en ökad strategisk uthållighet.
Skydd
Ett större område med flera baser bidrar till bättre skydd genom spridning. En del av systemen kan alltid sättas utom räckhåll för fienden.
Resultatet är lätt att skönja. Sverige har en till antalet svag försvarsmakt, men den har en stor del väsentliga förmågor. Dessa förmågor är i förhållande till Finland kompletterande, istället för att vara ersättande. Här ligger styrkan i en möjlig framtida finsk-svensk försvarsunion; båda länderna skulle vinna på det, då man skulle få förmågor man inte längre själv har råd att självständigt skaffa. Att vi har olika system är också något som är bra vilket bäst illustreras av de kompletterande förmågorna JAS med GBU och F/A-18 med JASSM.
Noter till bilden
Gemensamma kriterier för att jag valt (och valt bort) system och förband är att jag bedömt dem vara kvalificerade, dvs vara relevanta i väpnad högintensiv strid mot ryska styrkor. Jag tar inte ställning till om Ryssland är ett hot eller inte, utan använder begreppet ryska styrkor istället för en kvalificerad motståndare i syfte att få en måttstock och klargöra begreppet kvalificerad.
[1] Artilleri. System som valts är finska 122 mm haubitsar 122 H 63 (GRAU: 2A18), 155 mm kanoner 155 K 83-97 och 155 K 98 samt pansarhaubits 122 PsH 74 (GRAU: 2S1). Det svenska systemet är Haubits 77 (FH77). Avdrag har gjorts på en del 152 mm kanoner och 130 mm kanoner som jag inte bedömer vara kvalificerade system 2017–2019. 120 mm granatkastare har jag lämnat bort då förhållandet mellan finska och svenska numerärer inte avviker från artilleripjäser.
[2] Stridsfordon. Det valda systemet är stridsfordon 90, som i Finland går under namnet pansarskyttefordon CV9030. Det svenska fordonet har en 40 mm automatkanon (akan). Den finska vagnen har akan Bushmaster II. BMP-2 är bortvald, då jag med hänsvisning till fordonets dåliga skydd (pansar) och eldkraft (ineffektiv ammunition) inte bedömer det vara ett kvalificerat system 2017–2019.
[3] Stridsvagn. Den tyska Leopard 2-vagnen gäller för Finland och Sverige (2A4, 2A6, Strv 121, Strv 122). För Sveriges del har jag gjort avdrag för 100 vagnar som återlämnats till Tyskland pga avslutad leasing. För Finlands del har en liten ökning gjorts på grund av affären på 100 Leopard 2A6 med Holland, där jag alltså har uppskattat ett visst antal vara levererat 2017–2019. Jag har bedömt samtliga versioner av Leopard 2 vara relevanta 2017–2019
[4] Bataljon. I detta system ingår mekaniserad och infanteri bataljon som har modern utrustning och kan anses vara relevanta för ett modernt invasionsförsvar (!) Hemvärnet i Sverige och större delar av regionala samt lokala trupper (landskapstrupper) i Finland ingår inte.
[5] Insatsbataljon. I detta system ingår enheter som har en hög beredskap och är gripbara för omedelbar insats över hela territoriet inom 7–10 dygn. För Sveriges del har jag på basen av tidigare måluppfyllnader och nuläget bedömt att högst fem (5) sådana bataljoner kommer att vara gripbara 2017–2019. De övriga förbanden har jag tills vidare klassat som invasionsbataljoner beroende på beredskapen. Det är värt att notera att Finland inte överhuvudtaget har insatsförband i bataljons storlek som skulle fylla kriterien på omedelbar (7–10 dygn) insatsberedskap.
[6] Ytstridsfartyg. I denna klass ingår endast fartyg som har robotbestyckning. För Sverige räknas fem (5) korvetter Visby-klass och två (2) korvetter framtida Gävle-klass (ombyggnation HMS Gävle och HMS Sundsvall). För Finlands det räknas fyra robotbåtar (4) Hamina-klass och fyra (4) Rauma-klass. Jag har inte bedömt andra vapensystem, t.ex. både Visby-klassen och Rauma-klassen saknar luftvärnsrobotar.
[7] Transport. Sverige: 8 Tp84 (C-130 Hercules). Finland: 3 EADS CASA C-295M.
[8] Spaning. Här bedöms flygvapnets förmåga till att utföra väpnade spaningsinsatser. Den svenska JAS 39 Gripen har jag bedömt ha en förmåga att uppträda i samtliga roller (Jakt, Attack, Spaning). Det svenska flygvapnets styrka på 100 JAS har jag därför delat på 70 för jakt, 20 för attack och 10 för spaning. Detta är en högst godtycklig indelning gjort endast i syfte att visa hurdana förmågor som tillförs och saknar helt taktisk och operativ förankring. SIGINT har inte räknats med här.
[9] Attack. För Finlands del har jag på ett godtyckligt sätt avdelat tio (10) F/A-18 för långräckviddig markmålsbekämpning. Svenska JAS i attackrollen bedömer jag vara lämplig för markmålsbekämpning på kortare avstånd med bomb GBU-49 Paveway II och bomb GBU-12 Paveway II (laserstyrd bomb). Det bör noteras att JAS kan bära Robot 15F och därmed bekämpa sjömål (medel)långräckviddigt.
[10] Spaning. Här räknas 10 svenska JAS 39 Gripen enligt not 8.
Noter till förmågeanalysen
Vid bedömning av hur dessa system bidrar till de överordnade förmågorna bör vi först fastställa vad vi avser med begreppet förmåga. Utan att gå in på en mera invecklad militärteknisk analys ska jag jämföra det svenska begreppet grundläggande militär förmåga med ett finskt förmågeperspektiv. I den svenska försvarsmakten har man alltså fastställt sex grundläggande förmågor. De är ledning, underrättelser, verkan, rörlighet, uthållighet och skydd.
Det finska förmågebegreppet är mera systemtekniskt och det överordnade begreppet förmåga delas i olika förmågeperspektiv. Därför är det på sin plats att försöka klargöra det finska begreppet förmåga.
- Effektivitetsperspektivet beskriver effekten som skapas över tid och rum i en given omgivning. Perspektivet beskriver inte vilka delar förmågan består av eller hur den skapas. Förmågan beskrivs ofta konceptuellt i termer av effektivitet, t.ex. långräckviddig verkan, skydda sjötransport osv. Den bästa benämningen på detta är operativ förmåga och av detta härleds operativa krav på förmåga.
- Det funktionella perspektivet beskriver de grundläggande militära förmågorna eller basfunktionerna, som krävs för att skapa önskad effekt. Perspektivet beskriver inte med vilka system eller förband effekten skapas, utan endast vilka militära förmågor som behövs för att skapa önskad effekt. Basfunktionerna är verkan, ledning, informationsöverlägsenhet, skydd, nätverk, logistik, produktion och stöd. Engelska begrepp är bl.a. capability areas, military functions, warfighting functions.
- Systemperspektivet beskriver vilket system eller vilket förband som utför basfunktionerna och hur dessa är ordnade eller byggda. Dessa beskrivs som personal, materiel, doktrin och taktik, organisation och information.
- Livscykelperspektivet beskriver tids- och resursramarna för en viss förmåga.
Gemensamt för både det finska och svenska förmågebegreppet är alltså det funktionella perspektivet, som jag här använder för att bedöma hur de system och förband som jag satt i tabellen bidrar till en grundläggande förmåga. Effekt kan inte alltid bedömas, då den utgår från ett behov i given tid, rum och omgivning, men i de fall våra perspektiv tangerar så har jag även försökt bedöma inverkan på den överordnade operativa förmågan.
Dagens boktips
En förträfflg serie i militärteknik för intresserade!
- Lärobok i Militärteknik, vol. 1: Grunder
- Lärobok i Militärteknik, vol. 2: Sensorteknik
- Lärobok i Militärteknik, vol. 3: Teknik till stöd för ledning
- Lärobok i Militärteknik, vol. 4: Verkan och skydd
- Lärobok i Militärteknik, vol. 5: Farkostteknik
- Lärobok i Militärteknik, vol. 6: Inverkan av geografi, klimat och väder
- Lärobok i Militärteknik, vol. 7: Rymdteknik
- Lärobok i Militärteknik, vol. 8: Oförstånd och okunskap
- Lärobok i Militärteknik, vol. 9: Teori och metod
Random thoughts 