Fin dukning på finlandssvensk försvarsdag

Försvarsdagens logo.

Den fjärde finlandssvenska försvarsdagen bjöd på en aktuell och tydlig säkerhetspolitisk diskussion.

Jag ska inte referera, utan göra några axplock och återkoppla till utvecklingen sedan den tredje försvarsdagen för två år sedan i Ekenäs.

Behöver Finland en egen Sälen?

Fråga ställd på den tredje Finlandssvenska försvarsdagen

Frågan, som för två år sedan besvarades med ett nästan enhälligt Ja! har satt kuggar i rörelse. Republikens president har haft sina funderingar i Gullranda, även om med begränsad offentlighet. Min chef, kommendören för försvarsmakten, har ordnat sin egen försvarsdag, som var tillgänglig offentligt både med twitterflöde och livesändning på YouTube. Den svenska Sälen-arrangören Folk och Försvar har även landat i Finland i och med Hanatinget, över fem timmar finsk-svensk säkerhetspolitik i fullsatt sal med livestream och simultantolkning. Utöver detta har vi Elisabeth Rehn Bank of Ideas, som öppnade med debatt om Syrien och terrorism och som jag hoppas att vi hår höra mera av under våren. Debatten har blivit mera offentlig, bredare och bättre. Det har också blivit högre i tak.

Utrikespolitiken och Tuomioja

I expertpanelen, som talade om Finlands försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar, satt minister Jaakko Iloniemi, ambassadörerna Maimo Henriksson och Pauli Järvenpää och kommendör Juha Mäkelä. Expertpanelen fick också en mycket bra kommentar av Nederländernas ambassadör Henk Swarttouw. Här är det värt att göra en återkoppling till utrikespolitiken och Tuomioja, som ibland ordnar och ställer till det. utrikesministerna må vara frontfiguren, men utrikespolitiken verkställs av våra ambassadörer.

Därför rekommenderar jag starkt till alla mina läsare att sluta läsa dagstidningarnas tunna skrammel om det utrikesministern säger och istället läsa och lyssna på det ambassadörerna (isht emeritus) säger. Mina ledstjärnor i utrikes- och säkerhetspolitisk opinionsbildning heter Jaakko Iloniemi, Markus Lyra, Pauli Järvenpää, Alpo Rusi, Heikki Talvitie, och Max Jakobson. För en frisk syn på Finland och finskhet utifrån rekommenderar jag att Du följer dom akkrediterade ambassadörerna Henk Swarttouw och Bruce Oreck.

Vår granne

Frågan om Rysslands nya militärdoktrin kom upp i expertpanelen. Kommendören Juha Mäkelä avfärdade mycket väl med ”nil novi sub sole,” vilket miltärt sett håller streck. Jag valde att kommentera och även i eftertanke tål min kommentar att publiceras:

”Jag vill göra en återblick till 2010, året som vi kommer ihåg från det att polska, brittiska, amerikanska och franska trupper firade segerdagen med parad på Röda torget jämsides ryska styrkor, medan förbundskanslern Merkel [fogligt] satt bredvid president Medvedev.

Segerdagsparaden, 9 maj 2010. Moskva.
Segerdagsparaden, 9 maj 2010. Moskva.

I 2010 års doktrin konstaterade avseende omvärldsbilden att ideologiska motsättningar minskar. I 2014 års doktrin gör man en tvärvändning – man ser en ökad global tävling, en ökad spänning mellan stater, regioner och i växelverkan samt en ökad kamp (strid) mellan ideologier och värden. Som nya interna hot lyfter Ryssland fram ”försök att påverka befolkningen, i synnerhet landets ungdom, med information vars syfte är att destabilisera dom historiska, mentala och patriotiska tradtioner som hänför sig till värn kring Fosterlandet.”

Utöver detta utvecklar doktrinen totalförsvarets begrepp och prioriterar befolkningsskydd och sjukvård i kri(g)ssituationer.

Därför vill jag fråga panelen: Vår granne Ryssland förbereder sig för ett totalt krig och isolerar sig från västvärlden. Är det inte dags för politiken att sluta debattera ”Vad är Ryssland?”  och istället inse faktum och söka både säkerhet och inflytande i de fora där de finns – och samtidigt fasilitera samarbete och dialog, för att hjälpa vår granne komma bort bakom muren [han] själv bygger?”

Slutsatser

Mycket har hänt på säkerhetens och försvarets debattarenor, men vi saknar ännu en egen Sälen. Behövs en sådan då? Ja, i synnerhet när vi avser fortsätta militärt alliansfria, som en ensam suverän stat med särskild goda och vänliga förhållanden med en granne som Ryssland. Behovet av att samla säkerhetspolitisk expertis och föra debatt minskar inte. Och inte bara vänner från Väst. Om vi verkligen för den politik vi påstår ska vi kunna involvera den ryska politiska eliten och forskare i samverkan. Här är den unika finska möjliheten som ligger gömd i den unika finska säkerhetslösningen.

Den finlandssvenska säkerhetspolitiska debattten har aktiverats. Vi har mycket att ge, i synnerhet när det finsk-svenska samarbetet diskuteras. Jag anser att vi finlandssvenskar ska arbeta för att riva ner språk- och förtroendemurar mellan Finland och Sverige genom att nyttja vår unika kunskap i båda språken och kulturerna. Därför utmanar jag samtliga finlandssvenska försvarvänner att göra försvarsdebatten tillgänglig på bägge inhemska språken och sträcka ut en hand till finska kumpaner. Tillsammans blir vi klokare!

//James

Finland, Sverige och NRF

Den svenske bloggaren Skipper skriver om den nya inriktningen hos det svenska försvaret, nämligen socialdemokraternas principiella ”Ja” till ett NRF-deltagande under Almedalsveckan, som svar på ÖB uttalande att försvaret vill öva med Nato under årets ”Strategic Military Partner Conference”. Den svenska regeringen har den 4 juli åter igen till Nato meddelat sitt intresse att delta i NRF.

NRF vapen

Hufvudstadsbladet noterade förtjänstfullt detta och fick en finsk-svensk spinn på det hela med att det svenska deltagandet redan 2015 kunde verkställas av Amfibieregementet, som lagom skulle hinna avsluta FS25 i Afghanistan. År 2015 är det Nylands brigad som ansvarar för marinens kustjägarenhet, som utgör Finlands NRF-beredskap.

Foto av en finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
En finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.Foto: Kristina Swaan, Amf 1.

I syfte att informera om finsk bakgrund till det hela, så ska jag ta till en diskussion mellan mina två alter egon, Nato-entusiasten och skyttegravssoldaten.

Skyttegravssoldaten: Just så, igen för man Finland in i Nato via köksdörren!

Nato-entusiasten: Nej, vårt beslut att delta i NRF-verksamheten baserar sig på de försvars- och säkerhetspolitiska redogörelserna från 2000-talet [2004, 2009, 2013]. Vi samarbetar med de viktigaste aktörerna för fred och säkerhet, bland andra Nato och EU. Det finns en skild redogörelse på NRF-deltagandet (SRR 1/2008 rd), som delgivits riksdagen.

S: NRF-styrkan är Natos insatsstyrka och är vi med hamnar vi att föra Natos krig.

N: Nej, vi deltar i supplementär verksamhet. Deltagandet i övningsverksamheten betyder inte deltagande i insatser, beslut om operationer fattas skilt och i sista hand nationellt. NRF kan lösa olika uppdrag, enheter från styrkan har bland annat skyddat OS i Aten 2004 och presidentvalet i Afghanistan 2004, flugit in humanitär hjälp till offren av stormen Katrina i USA 2005 och till offren av Pakistans jordbävning 2006.

S: Vi borde satsa nordiskt, eller på EU:s stridsgrupper, Sverige är ju inte heller med i NRF.

N: Sverige meddelade muntligt sitt intresse i april 2007 tillsammans med Finland, men beslöt till slut att inte delta. Det bör noteras att Sverige då ännu omvandlade från ett invasionsförsvar till insatsförsvar och satsade fullt på EUBG som ”motor” för den reformen, som inte ännu är klar. Sverige vill nu igen med.

S: Men EUBG då?

N: Den europeiska solidaritetsklausulen säger tydligt att Natos strukturer är centrala för EU:s förmåga. Detta är naturligt då 95 % av EU:s befolkning lever i Natoländer. Vårt deltagande i NRF stöder den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken. Vi var med i EUBG 2007, 2008 och 2011.

S: Vi får ingen nytta av det hela, det går bara en massa pengar på dyra övningar utomlands.

N: För det första så är NRF-verksamheten är ett centralt verktyg i förändringen och reformen av deltagande ländernas styrkor i syfte att svara på framtida behov. Vi får erfaranheter, kunskaper och nya förmågor i och med vårt deltagande. För det andra så kommer krishanteringsoperationerna att minska avsevärt i och med nedkörningen av ISAF. Vårt deltagande i NRF:s övningsverksamhet ger oss även insyn och inflytande i Natos verksamhet. Det gäller att åtminstone sitta bredvid de bord där beslut fattas, så att det inte går sokm med Molotov och Ribbentropp i tiderna.

S: Folket har inte fått veta något, generalerna och politikerna för oss in i Nato under hemlighetsmakeri!

N: Den finska linjen är öppen och tydlig i de säkerhets- och försvarspolitiska redogörelserna. NRF-deltagandet redogjordes som ett skilt ärende för riksdagen 2008. Vårt deltagande har aviserats i nyheter och bland annat försvarsministeriet meddelar öppet att våra bidrag för år 2012 är arméns CBRN-avdelning, arméns specialoperationsavdelning för 2013, flygvapnets beredskapsenhet för 2014 och marinens kustjägarenhet för 2015.

Varav denna snabba svenska vändning? Under det senaste säkerhetspolitiska året i Sverige har det dels lyfts fram brister i måluppfyllnad och dels brister i säkerhets- och försvarspolitik. Förskjutningen av IO2014 mot 2019+ utgör ett problem. ”Hoppas”-solidaritetsförklaringen som senast skjutits ned av Natos generalsekreterare har gjort faran för utanförskap påtaglig. Med nedkörning av ISAF skulle det svenska försvaret bli både ensamt och urholkat. NRF bjuder på möjligheten att utveckla förband och förmågor, skaffa politiskt inflytande och, trots det Skipper säger, stärka solidaritetsförklaringen, tills man hittar på en mera trovärdig lösning.

Svensk deltagande i NRF? Tja, med skriftlig anmälan så lär det gå snabbt undan. Problemet ligger närmast i att välja de enheter man på sikt vill utveckla genom deltagandet. Ett amfibieförband med förmåga att strida längs med kusten och på fastlandet samt vid behov agera ”traditionellt” infanteriförband är säkert ett välkommet tillskott i NRF RFP. Med tanke på att förbandet gjort skarp insats (FS25), så är det så gott som klart för den sista milstolpen, dvs. OCC/EF återvalidering. I rollen som infanteriförband kunde förbandet lappa på för arméns frånvaro till och med 2017.

Finsk-svenskt? Om båda amfibieförbanden är med i samma styrka så blir det väl så. På vilken nivå man sammanslår är en annan fråga som ingen har svar på, men som Hbl:s källa säger:

Det är bara att tuta och köra. Det mesta finns klart.

En bra bild på hur klart det är, får du från Amf 1:s nyhet om den senaste samövningen.

Intervju med Patrik Gayer inför Finlandssvensk försvarsdag

Inför den 3e Finlandssvenska försvarsdagen den 18 januari 2013 har jag fått möjligheten att på min blogg intervjua försvarsministerns specialmedarbetare Patrik Gayer.

Patrik Gayer

Patrik Gayer (pol.kand, född 1986) är försvarsminister Carl Haglunds specialmedarbetare sedan juni 2012. Tidigare har Patrik jobbat som specialmedarbetare vid Europaparlamentet i Bryssel. Patrik var kandidat i kommunalvalet 2012 och är nu suppleant i Helsingfors stadsfullmäktige. Patrik är ordförande för Reservofficerare vid Nylands Nation. Du kan följa Patrik på Twitter.


James Mashiri: Tack för detta intervjutillfälle.

Patrik Gayer: Tack för möjligheten att få diskutera säkerhets- och försvarspolitik. Vikten av social media och kommunikation över internet ökar konstant och det är viktigt att delta i debatten även i denna sfär. En öppen diskussion om framtidens utmaningar och möjligheter är nödvändig och försvars- och säkerhetspolitiken är inget undantag. Denna diskussionskultur är tyvärr inte alltid en självklarhet i Finland. Så med denna lilla insats hoppas jag kunna dra mitt strå till stacken för en öppen diskussion om Finlands försvars framtid.

James: I Sverige har man nu avslutat Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, som är den mest betydande inledningen på det säkerhetspolitiska året 2013 i Sverige. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen besökte Sälen, prisade Sverige som partner och suddade kanske lite grand ut gränsen mellan partner och medlem, men behöll den vid åtaganden under artikel 5. Efter honom talade Estlands utrikesminister Urmas Paet nästan konsekvent om ”Sverige och Finland”. Är Finland verkligen en lika uppskattad och kunnig partner som Sverige?

Patrik: Den årliga konferensen förde som vanligt med sig en t.o.m. gränsöverskridande debatt om säkerhetspolitiken i Östersjö området. Dock skall vi minnas att den arrangerades i Sverige och att det således inte är en överraskning att såväl generalsekreterare Rasmussen som minister Paet riktade sina kommentarer till Sverige.
      Finland är ett pålitligt partnerskapsland som deltagit i partnerskapssamarbetet ända sedan det inleddes. Genom reformen av Natos partnerskapspolitik vid utrikesministermötet i Berlin 2011 ges samtliga partnerländer en likvärdig ställning.
      Partnerländerna har fått allt större betydelse för Natos verksamhet och gör en betydande insats inom krishanteringsverksamheten och det övriga säkerhetspolitiska samarbetet. I den nya försvars- och säkerhetspolitiska redogörelsen framkommer det klart att Finland eftersträvar en vidareutveckling av Natosamarbetet på ett sätt som gagnar båda parterna.

James: Försvarsministern kom i Hufvudstadsbladet fram med uttalandet att Sverige nog kan förvänta sig någon form av bistånd vid angrepp. Detta tolkades snabbt som ett löfte på att ”Sveriges sak är vår” och att vi skickar trupper om Sverige angrips?

Patrik: Jag tror dock att de flesta finländare håller med om att det vid en eventuell kris är naturligt att Finland skulle hjälpa Sverige på ett eller annat sätt. Hjälpens karaktär är ju naturligtvis rakt bunden till krisens karaktär. Det innebär att detta väldigt enkelt blir en alltför spekulativ diskussion. Personligen anser jag att ministerns kommentar, med tanke på våra länders nära relationer och gemensamma historia, är föga överraskande.
      Som du skrev på din blogg blev ministerns ord rejält förvrängda. Rubriksättningen var rafflande och det drogs allt för långtgående slutsatser om vad ministern sade. En del av den traditionella median gjorde även sitt bästa för att måla upp konflikter mellan ministern och andra aktörer, konflikter som i verkligheten inte existerar, gällande hans kommentarer om ministrarna Bildt och Enströms debattartikel i Dagens Nyheter. Ministern sade väldigt tydligt att ifall Finland och Sverige ingår ett omfattande gemensamt ägande av centralt försvarsmateriel blir det aktuellt att diskutera eventuella juridiska avtal länderna emellan. Han varken förespråkade försvarsallians eller internationella avtal utan talade endast om förutsättningarna för det som de svenska ministrarna tog upp.
      Det nordiska samarbetet med bl.a. Sverige är dagligt och bedrivs inom en rad olika delområden, däribland strategisk utveckling, utbildning och övningar men även t.ex. i internationell krishantering. Det fördjupade samarbetet främjar upprätthållandet och utvecklandet av de militära kapaciteterna och utvecklar även interoperabiliteten. Det å sin sida gör det enklare för oss att fungera effektivt i samverkan med de andra länderna inom utbildningen, övningsverksamheten, övervakningsuppdragen samt vid anskaffningen av försvarsmateriel.
      Vi ser med iver fram emot att fungera som ordförandeland för det nordiska försvarssamarbetsforumet Nordefco och är övertygade om att det kommer att bringa ett mervärde för det finländska försvaret även framöver. Det är viktigt att vi öppet kan diskutera vad detta samarbete kan innebära i framtiden, då vi redan nu i den nya redogörelsen kan läsa att försvaret står inför stora ekonomiska utmaningar under de kommande decennierna.

James: Tack för intervjun!

Patrik: Tack för möjligheten att reda ut några detaljer som blivit oklara ifall man följt med rapporteringen i media den gångna veckan. Jag rekommenderar dina läsare att följa försvarsministeriets officiella twitter konto @DefenceFinland, samt att gilla ”Suomen puolustusministeriö” på facebook för nyheter om försvarsförvaltningen. Jag uppmuntrar även alla medborgare att vara i kontakt med oss på ministeriet ifall ni har frågor eller idéer.


Du vet väl att Du kan följa mig på Twitter. Om den Finlandssvenska försvarsdagen twittrar jag med taggen #fisvfd.

#fofrk

Här följer jag upp Folk och Försvars rikskonferens med länkar till Rikskonferensen och den media och de bloggare som övervakar den. Ett visst dröjsmål existerar, då jag rapporterar ”secondhand” – vill du ha pulsen på rikskonferensen så ska du följa Skipper (@Twitt_Skipper) som har löpande bevakning.

Rikskonferensen och svensk debatt

Meanwhile in and about Finland (löpande uppdatering, senaste sist)

Bakgrund: Plock av artiklar, opinioner och bloggar om ämnet