Tala är Silwer…

Uppdaterat 25 april 2013: Enligt SvD har Ryssland bedrivit signalspaning mot Sverige på lördagen den 20 april under pågående övning CJSE 13 (16–26.4.2013). I samband med detta inlägg är det på sin plats att påpeka att det inte är skäl att blanda denna händelse ihop med långfredagen. Att välja att inte lyfta mot strategiskt bombflyg på övning för att själv bättre kunna inhämta underrättelser är förstås helt annat än att inte markera mot signalspaning riktat mot egna förband och staber på övning, som sker i omedelbar närhet av svenskt luftrum. Finskt intresse i det hela: 199 man starkt deltagande på övningen.

Länkar: SvD, Conrucopia?, lentoposti.fi, Aftonbladet, KKrVA.

Den svenska incidentberedskapen har fått hård kritik för sitt agerande under det som kallas skämtsamt kallas för den”ryska påsken”. Beslutet att inte möta ryska plan uppe i luften och ge tydlig markering har tagits emot nästan som ett avkall på konungarikets suveränitet.

Det finns faktiskt en rad goda orsaker att man låter bli att lyfta. Jag ska, utan särskild flygtaktisk expertis – och säkert i fel termer – plocka fram ett par av de vanligaste och mest uppenbara orsakerna med ett par resonemang:

  1. Inte avslöja egen beredskap – antingen dröjer man några minuter längre eller låter helt bli att lyfta lyfter på tok för sent, i syfte att ge falsk bild av beredskap.
  2. Följa taktisk manöver – Ryssland har höjt ambitionsnivån för strategiskt bombflyg; med radar- och signalspaning finns mycket att inhämta om nya taktiker, procedurer och tekniker. Det långa avbrottet i det strategiska flygets verksamhet har skapat en brist på underrättelser som man vill lappa. Enligt planer ska 30 Tu-22M3 bombflyg moderniseras till och med 2020. Ny taktik övas säkert redan idag.
  3. Följa elektronisk krigföring A-50 har nyligen moderniserats. Genom att anpassa egen strålning kan man effektivt via signalspaning fånga upp och analysera signaler och specifikt komma fram till vilka vågformer, sändarstyrkor och vilken utrustning som används mot markbaserad radar.
  4. Följa vapenmanöverradiotrafik, attackprofiler och -formationer med mera kan avslöja vilka vapen som avfyras i ett fingerat angrepp. Det är inte särskilt lätt, men fullt möjligt att skilja på avfyringsprocedurer för enbart konventionella robotar och sådana robotar som kan bära kärnstridsspets.
INTEL-COGNITIVE-maskirovka
Konceptuell bild av olika nivåer av maskirovka.
Källa: Wikimedia Commons.

Med tanke på att Sverige gavs förvarning om omfattande rysk övning och flygningar, att ökad aktivitet över Östersjön inte är någon överraskning och att liknande övningar gjorts av Ryssland över Guam och Japan, så är det inte helt omöjligt att det var fråga om ett medvetet val. Eftersom informationen redan är bearbetad och inhämtad, så kan avslöjandet också vara gynnsamt.

Slutförsvarat Sverige – det svenska försvarets kris, del 3.

Trilogin med det Svenska ”Systemkollaps” Försvaret i huvudrollen och den Svenska ”Skönmålade” Försvarspolitiken samt den Svenska ”Hoppas” Säkerhetspolitiken i starka biroller, närmar sig ett slut. Som vi vet från biovärlden blir den sista delen ett ofta ett platt fall. Här finns finns dock dramatik och snabba klipp, även om berättelsen ibland hoppar från en punkt till en annan med noll spårbarhet och logik.

Sista delen inleds med att Ryssland påminner Sverige om att ”vi vet era brister”, både allmänt och i detalj. Tydligen har Lars Wilderängs Midvintermörker redan blivit översatt till ryska och väckt intresse bland de ryska generalerna.

Bombplan överraskade på långfredagen. Grafik: SvD.

Hur kom det Svenska Försvaret hit? Jag har behandlat en del av detta i del 2, men det gäller nu att hoppa fram och tillbaka i tiden i Back To The Future stil:

30 dagar tidigare: Försvarsmakten lämnar sitt underlag till Försvarsdepartementet som svar på Regeringsbeslut 7. Samtidigt lämnar försvarsmakten sitt Budgetunderlag 2014. Departementet verkar ha sitt svar färdigt, och statsrådet kommenterar omedelbart FM underlag i en debattartikel (!) FM har enligt detta alltså inte överhuvudtaget (eller riktigt uselt) arbetat mot de mål beräffande personalsammansättningen och övrigt verksamhet, som gavs i inriktningsbeslutet 2010–14 och därpå följande beslut.

Två veckor senare: Försvarsdepartementet har nu sina egna siffror. FM ska ytterligare skära och omvandla sin personalsammansättning, så att en större del av personalen i framtiden kommer att utgöras av tidvis anställda (GSS/T) och reservofficerare.

Ännu en vecka senare: Den 21 mars 2013, informerar regeringen Riksrevisionen om att resultatet av myndighetens granskning är väl kända och inte föranleder några särskilda åtgärder eller att allt redan är riktigt bra.

Sedan kommer ”flygangreppet”, som faktiskt nästan omedelbart twittrades av Litauens Lettlands försvarsminister Artis Pabriks:

Den ursprungliga nyheten från litauiska webbtidningen 15min.lt hittar du här.

Själva övningen är en tydlig markering som direkt besvarar den uttalade höjda ambitionsnivån för de ryska flygstridskrafternas strategiska bombflyg. Liknande markeringar har gjorts över Guam och nära Japan i februari.

Idag: Dagens bästa kommer absolut från Aftonbladets Lena Mellin, som reducerar det hela till en dragkamp om pengar och ger försvarsmakten trumfkort i de upptäckta bristerna(!)

Så, vem tjänar mest på att nya brister i den svenska försvarsförmågan avslöjas? Försvaret såklart.

Lena Mellin i Aftonbladet, 23 april 2013.

Nej, Lena – det är inga trumfkort. Det är inget spel om pengar. Det är förmågor, som varit i malpåsen i tio år, då BNP steg, men försvarsanslagen var oförändrade. Det är kumulativa brister som inte längre kan repareras med någon miljard här eller där. Det är 40 miljarder kronor under de följande 10 åren och även då, så får man fråga sig om man kan matcha hotbilden.

Kommande händelser inkluderar försvarsberedningens vita blad, som lär bli föremål för livlig debatt, men trots allt vara en omvärldsanalys med snävt (och politiskt lämpligt) fokus. Av högre intresse är däremot Riksrevisionen, då den har tre pågående granskningar inom området ”Försvarets förmåga” som avslutas i juni, oktober och december 2013.

Som i en riktigt god trilogi, är slutet så öppet att möjligheten för en uppföljare finns. I väntan på detta, så kommer jag att återkoppla till Finland i mitt nästa inlägg.