Kryssningsrobotar!

I Sverige har debatten kring regeringens ”valfläsk” med namnet ”5,5 miljarder till försvaret” gått het när de flesta äntligen kommit fram till den sista sidan. Avsikten som regeringen uttrycker är tydlig:

Utrusta JAS med långräckviddigt markmålsvapen Försvarsmaktens redovisning av perspektivstudien 2013 anges att förmågan att kunna bekämpa mål på stora avstånd med hög precision blir allt viktigare och att Sverige bör överväga att anskaffa en sådan förmåga. Förmågan kan utvecklas med mark-, luft- eller sjöburna system. Anskaffningen skulle öka effekten av Gripensystemet och öka tröskeleffekten för en potentiell motståndare.

Så lät det inte i höstas, då bloggarkollegan Wiseman med flere lyckades få utrikesminister Carl Bildt att underkänna kryssningsrobotar, eftersom de är ett offensivt vapensystem.

Utrikesministern gick även vidare med att felaktigt poängtera att Sverige aldrig haft en dylik angreppsförmågå – något som dementeras av Wiseman i hans senaste inlägg.

Som fortsatt läsning kring detta rekommenderar jag varmt Wisemans tidigare inlägg. [1, 2]

Finland och JASSM

Förenta staternas kongress godkände i slutet av 2011 den finska anskaffningen av 70 stycken JASSM-robotar till ett pris på 255 miljoner USD (179 mrd milj euro; 1,62 mrd kr). Beslut om den finska affären kom den 1 mars 2012 när försvarsministeriet bemyndigade försvarsmakten att upphandla systemet, som alltså inbegriper bl.a. ändringar i flygplanets programvaror, övnings- och stridsmissiler, teknisk dokumentation och utbildning. I riksdagen ställdes ett skriftligt spörsmål om upphandlingen av vänstergruppens Jyrki Yrttiaho, som utförligt besvarades av försvarsminister Stefan Wallin. Beslutet sammanföll med president Sauli Niinistös invigningsceremonier och en interpellaton om försvarets sparåtgärder, vilket ledde till vissa konspiratoriska teorier om mygel i ärendet. Bakgrunden till anskaffningen av JASSM och anskaffningen av MGM-140 ATACMS ligger i arméns verkansstudie (fin. iskukykytutkimus) från 2001. Uppgraderingen av slagkraften i enlighet med denna studie cementerades i de försvars- och säkerhetspolitiska redovisningarna (motsv. sv. försvarsbeslut) från 2004 och 2009, men trots detta väcktes även i Finland debatten om förskräckliga amerikanska angreppsvapen.

Foto på AGM-158 JASSM
Foto: Lockheed Martin

För Finland, i motsats till Sverige med det förhatliga skräckvapnet BK90 Mjölner, är detta första gången sedan Finlands krig 1939–1945, som vårt flyg får kvalificerad förmåga att bekämpa markmål. Efter kriget förbjöds ju robotar och övriga vapen i och med Parisfreden 1947, som även införde strama begränsningar på numerär och art av förband och utrustning. Finland gick ensidigt ur avtalet efter Sovejtunionens kollaps i september 1990.

Verkan

Finland drog sig för ett par månader sedan ur ATACMS-affären. Priset på upp till 70 robotar blev för högt, då man inte kunde samköra med andra länder. Beslutet att hoppa ur betyder – även om man uppger att man söker andra motsvarande system – att numerären på långräckviddiga markmålsrobotar minskar avsevärt. Dessa vapen är valda enligt verkansstudiens resultat och rekommendationer och utgör en central del av försvarets slagkraft. Något som faktorerats i ekvationen när man minskat övriga förmågor. I nollsummespelet är man nu på kraftigt på minus.

Samverkan

Sverige har nu fått efterlängtat besked om att motsvarande system (ofinansierat, läs kanske) kommer att skaffas. Ett sätt att lappa det framtida finska förmågeglappet är att söka samarbete med Sverige som har den biten av förmågan vi tappat i och med ATACMS-haveriet. Detta kan ske genom en försvarsallians, vilket är ett ganska kort steg, våra flygvapen är väl samövade; eller via ett NATO-medlemskap, som i princip också innebär en försvarsallians med Sverige och några andra. Eller så väljer man att gå in för en epok av skönmåleri efter en väl genomförd försvarsmaktsreform och litar på att tiden nog sköter det mesta.

Finlands försvar – motsvarar beställningen leveransen?

Då detta inlägg är kritiskt till försvarsmakten, så ber jag läsare observera att åsikterna jag uttryckt är mina egna. De reflekterar inte nödvändigtvis försvarsmaktens officiella linje.


Ingen vet?

Det är förbannat svårt att hitta offentliga uppgifter om hur den finska försvarsmakten löser sina viktigaste uppgifter.

Detta är en av orsakerna till den undermåliga, expertstyrda och auktoritetsfruktande försvarspolitiska debattkultur som vi har i Finland. Det är inte så lätt för gemene man eller kvinna att bilda någon uppfattning om hur väl vi löser våra uppgifter, hur effektiva vi är och hurdana resultat vi når.

Meanwhile in Sweden

I motsats till Sverige, var det mesta angående typer av förband, deras antal, beredskaper med mera är helt, eller till större delar offentligt och tillgängligt, så är det i Finland sekretessbelagt och den offentliga informationen så splittrad att det är svårt för ett proffs att se helheten.

Försvarsmakten bör redovisa för leveransen på ett sätt som tydligt fastställer resultatansvar och ekonomiskt ansvar.

Ja, vilka förband ska Sverige ha, var är dom och vilken beredskap har dom?
Kolla det årliga regleringsbrevet från riksdagen till myndigheten. Hur väl uppfylldes målen? Kolla försvarsmaktens årsberättelse!

Hur bra eller dåligt har vissa verksamhetsgrenar skötts och vilka konsekvenser har det för försvarsmakten? Hur väl motsvarar försvarsmaktens verksamhet givna inriktningsbeslut? Ta en titt på Riksrevisionens avslutade granskningar eller FOIs rapporter.

Bild: Försvarsmakten / Mika Koskinen.
Bild: Försvarsmakten / Mika Koskinen.

Beställning och leverans

Finland, då? Försvarsmaktens årsrapporter är jättefina trycksaker, men berättar föga om hur uppgifterna löstes. Däremot så ger dom en bra, trevlig och slät bild av verksamheten med noggrannt utvalda nyckeltal, som egentligen inte säger så mycket. Måluppfyllnaden berättar man om i behagliga ordalag och ibland nårr man mål som inte fanns i resultatavtalet. Nedan några utdrag ur en av dessa snygga berättelser:

  • ”Över 80 procent av medborgarna stöder den allmänna värnplikten.”
  • ”Försvarsmaktens viktigaste kärnfunktioner har år 2011 kunnat upprätthållas på nästan normal nivå.”
  • ”Verksamheten representerar kvantitativt dock inte den nivå som vår långvariga erfarenhet visat att är nödvändig.”
  • ”Försvarsmakten har burit sitt samhälleliga ansvar även genom att göra upp en miljöstrategi och miljöplan.”

Det ekonomiska bokslutet då? Nej, bokslutet granskas visserligen av Statens revisionsverk, men bara granskningsberättelsen hittas på nätet. Något ”regleringsbrev” av riksdagen? Nej, riksdagen godkänner Statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse, men befattar sig inte offentligt i detaljer såsom typ och antal av förband och deras beredskaper.

Bästa bilden av beställningen får vi i Försvarsministeriets resultatmål för försvaltningsgrenen 2013. Visserligen gör flugs**tet i bilga 2.1 att önskade resultatnivåer är ganska svåra att urskilja.

Läser man från Statens budgetproposition 2013 så är beställningen på de tre uppgifterna lite tydligare:

Ett effektivt försvarssystem  
Försvarsmakten har en militärstrategisk lägesbild som ger en tillfredsställande förvarning. 4
Försvarsmakten har övervakat den territoriella integriteten och förebyggt och vid behov avvärjt territoriekränkningar. 4
Försvarsmakten har beredskap att avvärja användning eller hot om användning av militära maktmedel i hela landet. 3
Försvarsmakten kan fastställa var tyngdpunkten ligger i enlighet med vad varje situation kräver då den avvärjer användningen av militära maktmedel. 3
Försvarsmakten utvecklar värnplikten och det frivilliga försvaret som en del av reformen av försvarsmakten. 3
De värnpliktigas sociala och ekonomiska ställning utvecklas i en tvärsektoriell arbetsgrupp som leds av försvarsministeriet. 4
Försvarsmakten tryggar det kostnadseffektiva personalsystemets funktion så att försvarsmaktens uppgiftsstruktur är granskad och personalens kunnande, funktionsförmåga och arbetshälsa är tryggade. 3
Den materiella kapaciteten upprätthålls och uppdateras återhållsamt och man sköter de förbindelser som ingåtts. 3
Försvarsmakten integrerar Natos kapacitetskrav i tillämpliga delar i utvecklandet av trupperna. 3
Försvarsmakten inriktar fastighetsinvesteringarna genom att prioritera projekt som främjar säkerhet, hälsan hos personalen och dem som utbildas, krav vid undantagsförhållanden, förvaltning av material och miljövård. 3
Försvarsmakten förbättrar kostnadseffektiviteten vid uthyrningen av de personalbostäder som den förfogar över så att kostnaderna för tomma bostäder uppgår till högst 0,5 miljoner euro per år. 3
   
Ett tryggt samhälle  
Försvarsmaktens beredskap att stödja andra myndigheter upprätthålls. 4
   
Stärkande av den internationella säkerheten  
Försvarsmakten utför krishanteringsuppdrag som den har tilldelats. 4
Försvarsmakten upprätthåller beredskap för deltagande i nya insatser eller utbildnings- och rådgivningsuppdrag. 4
Säkerheten och skyddet i samband med tjänstgöringen utvecklas så att den materiel som är nödvändig med tanke på omständigheterna och uppgifterna alltid levereras till de trupper som deltar i insatser. 4
Uppnåendet av målen bedöms enligt statens gemensamma bedömningsskala 1–5. Bedömningsskalan är indelad så att 1=Målet har slopats, 2=Målet har inte realiserats, 3=Målet har delvis realiserats, 4=Målet har realiserats och 5=Målet har överskridits.  

Va’! Beträffande rikets militära försvar (Ett effektivt försvarssystem), så tänker vi bara fullt uppnå tre (3) av elva (11) resultatmål, varav ett handlar om någon tvärsektoriell arbetsgrupps möten!? Är det här det vi verkligen vill ha?!

Leveransen då? Den lär aldrig bli offentlig, då Försvarsministeriet uttryckligen kräver en för myndighetsbruk säkerhetsklassad årsrapport. För den här beställningen utan något som helst intyg på efterlevnad är vi färdiga att betala 2,36 miljarder euro om året?! Det är minsann försvarsvilja…

Om offentlighet, sekretess och en känga

Försvarsmakten har två slags ansvar gentemot folket; resultatansvar och ekonomiskt ansvar. Uppfyllnaden av dessa, inom den referensram som sätts av lagrummet, ska kunna granskas av varje enskild medborgare. Informationen ska inte behöva sökas särskilt utan myndigheten ska informera medborgarna om sin verksamhet. Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet förutsätter ”öppenhet och en god informationshantering i [verksamheten]” som ska bidra till ”att ge enskilda människor och sammanslutningar möjlighet att övervaka den offentliga maktutövningen och användningen av offentliga medel, att fritt bilda sig åsikter samt påverka sådant beslutsfattande som avser offentlig maktutövning och bevaka sina rättigheter och intressen.

Det är inte alltså så, att allt som handlar om rikets försvar vore sekretessbelagt. Den starka sekretesspresumtionen betyder att en myndighetshandling är hemlig, utom då det är uppenbart att utlämnande av handlingen inte har menliga konsekvenser. Lagens 24 § mom 10 punkt innebär dock inte absolut sekretess. Absolut sekretess används endast för att skydda privata intressen. Vid utövande av offentlig makt bör en onödigt omfattande sekretess (mao. excess i nödvärn) undvikas, då den skulle försvåra möjligheterna att övervaka utövandet av offentlig makt.

Dagens känga går till Försvarsministeriet som utan att ta ställning till innehållet lagvidrigt kräver att den noggrannare årsrapporten ska vara sekretessbelagd. Det vore naturligare att större delar av handlingen skulle vara offentliga och det hemligstämplade stoffet skulle samlas i bilagor.

Försvarsmakten bör redovisa för leveransen på ett sätt som tydligt fastställer resultatansvar och ekonomiskt ansvar. De nuvarande pamfletterna fyller inte detta krav. Beställaren har rätt att granska leveranser och sedan antingen ta emot den eller skicka tillbaka till leverantören.