Storebror och lillebror, del 2 (En finsk-svensk försvarspakt?)

I mitt förra inlägg angrep jag Iltasanomat för att behandla en finsk-svensk försvarsallians på ett krasst sätt. Det är lätt att komma med kritik, men för att bedriva debatt och försvarsupplysning ska man också kunna komma med egna synpunkter och analyser. Detta inlägg representerar min personliga bedömning på hur en finsk-svensk försvarsallians i en nära framtid skulle se ut med avseende å styrkor och förmågor. Den första delen till detta inlägg publicerade jag för nästan över ett år sedan och den bjuder på en inblick i hur snabbt idén om en försvarsallians har utvecklats.

Systemen och numerärerna jag presenterar är tagna från öppna källor. Utöver detta har jag – som en del av min bedömning –dels valt bort vissa system, dels gjort vissa avdrag, dels gjort tillägg. Det är således fråga om en bedömning – inte forskning, en metodologisk analys eller ett expertutlåtande.

Inlägget är uppbyggt med bild, en förmågeanalys, noter till bilden och noter till förmågeanalysen.

Bild. Utvecklingen av antal materiel, system och förband hos den finska försvarsmakten vid en finsk-svensk försvarsallians
Bild. Utvecklingen av antal materiel, system och förband hos den finska försvarsmakten vid en finsk-svensk försvarsallians cirka 2017–2019. Klicka på bilden för att förstora.

Förmågeanalys

Ledning

Inga system eller förband bidrar i större omfattning till denna förmåga. För att möjliggöra ledning av gemensamma förband bör ledningssystem, ledningssystemstöd och grundsyn och ledningsmetoder bearbetas och samordnas.

Underrättelser

Ett flertal system och förband bidrar till denna förmåga. Förmågan ökas mest av JAS 39 i spaningsroll, ubåt och ytstridsfartyg. SIGINT har inte tagits med på bilden, men förmågan skulle fördubblas och räckvidden på inhämtningen skulle öka då svenskt SIGINT-flyg kunde nyttja finskt luftrum.

Verkan

De flesta systemen och förbanden som visas på bilden bidrar till denna förmåga.

JAS i attackrollen skulle ge Finland en helt ny förmåga – att bekämpa markmål på kortare avstånd med bomber. På motsvarande sätt skulle Sverige få förmågan till långräckviddig bekämpning av markmål. Dessa är dyra förmågor som länderna inte självständigt kan skaffa inom existerande budgetramar. JAS i jaktrollen ökar möjligheterna att verka mot fientligt flyg då den är utrustad med en annan jaktrobot än finskt jaktflyg.

De svenska insatsförbanden ger en operativ förmåga till snabb insats mot strategiskt angrepp. Emedan Finlands försvarsmakt har ett stort antal markförband, så finns det betydande brister hos förbandens förmåga till anfallstrid mot kvalificerad motståndare. Innebörden av detta är att strid mot angripare lätt kunde bli utdragen och dyr (förluster). De svenska mekaniserade förbanden (på bilden stridsvagn, stridsfordon, bataljon) skulle mångdubbla förmågan att förinta angripande mekaniserade förband, trots att det totala antalet förband endast skulle öka marginellt. Här vinner förmågeperspektivet över numerären 10–0.

Foto av en finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
En finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
Foto: Kristina Swaan, Amf 1

För amfibiesystemen skulle den ökade styrkan innebära till en mycket stark amfibiestridsgrupp eller -brigad (!) med förmåga till inhämtning, bekämpning och övervakning på stort område.

På sjöarenan bidrar ytstridsfartygen och ubåtarna till verkan, då de kan sänka fientligt tonnage med sjömålsrobot och torped. Ubåtsvapnet förverkligar förmågorna underrättelser, verkan och rörlighet för specialförband och är ett mångsidigt system. Finland har inget ubåtsvapen och ett sådant vore omöjligt att skaffa, beroende på begräsningar i ekonomi, personal, omgivning, taktik och infrastruktur.

Det svenska artilleriet är 24 pjäser tunnt. Systemet är en modifierad haubits 77 med hög rörlighet, bra skydd, lång räckvidd och effektiv ammunition. De finska systemen, flera hundra till antalet, har samtliga begränsad rörlighet, de flesta inget skydd och en kort räckvidd.

Rörlighet

Det största bidraget till rörlighet utgörs av det ökade antalet helikoptrar, vilket skulle möjliggöra luftlansättningar av en luftburen bataljon. För Finlands del skulle en ökning från tre (3) transportflyg till elva (11) innebära en markant höjd förmåga för snabba insatser över längre avstånd.

Uthållighet

En ökad transportförmåga (Hkp 14, Hkp 16, Tp84) bidrar till ett logistiskt nätverk med snabbare materielflöde. Ett större geografiskt område med mera produktionskapacitet bidrar till förbättrade förutsättningar för en ökad strategisk uthållighet.

Skydd

Ett större område med flera baser bidrar till bättre skydd genom spridning. En del av systemen kan alltid sättas utom räckhåll för fienden.

Resultatet är lätt att skönja. Sverige har en till antalet svag försvarsmakt, men den har en stor del väsentliga förmågor. Dessa förmågor är i förhållande till Finland kompletterande, istället för att vara ersättande. Här ligger styrkan i en möjlig framtida finsk-svensk försvarsunion; båda länderna skulle vinna på det, då man skulle få förmågor man inte längre själv har råd att självständigt skaffa. Att vi har olika system är också något som är bra vilket bäst illustreras av de kompletterande förmågorna JAS med GBU och F/A-18 med JASSM.


Noter till bilden

Gemensamma kriterier för att jag valt (och valt bort) system och förband är att jag bedömt dem vara kvalificerade, dvs vara relevanta i väpnad högintensiv strid mot ryska styrkor. Jag tar inte ställning till om Ryssland är ett hot eller inte, utan använder begreppet ryska styrkor istället för en kvalificerad motståndare i syfte att få en måttstock och klargöra begreppet kvalificerad.

[1] Artilleri. System som valts är finska 122 mm haubitsar 122 H 63 (GRAU: 2A18), 155 mm kanoner 155 K 83-97 och 155 K 98 samt pansarhaubits 122 PsH 74 (GRAU: 2S1). Det svenska systemet är Haubits 77 (FH77). Avdrag har gjorts på en del 152 mm kanoner och 130 mm kanoner som jag inte bedömer vara kvalificerade system 2017–2019. 120 mm granatkastare har jag lämnat bort då förhållandet mellan finska och svenska numerärer inte avviker från artilleripjäser.

[2] Stridsfordon. Det valda systemet är stridsfordon 90, som i Finland går under namnet pansarskyttefordon CV9030. Det svenska fordonet har en 40 mm automatkanon (akan). Den finska vagnen har akan Bushmaster II. BMP-2 är bortvald, då jag med hänsvisning till fordonets dåliga skydd (pansar) och eldkraft (ineffektiv ammunition) inte bedömer det vara ett kvalificerat system 2017–2019.

[3] Stridsvagn. Den tyska Leopard 2-vagnen gäller för Finland och Sverige (2A4, 2A6, Strv 121, Strv 122). För Sveriges del har jag gjort avdrag för 100 vagnar som återlämnats till Tyskland pga avslutad leasing. För Finlands del har en liten ökning gjorts på grund av affären på 100 Leopard 2A6 med Holland, där jag alltså har uppskattat ett visst antal vara levererat 2017–2019. Jag har bedömt samtliga versioner av Leopard 2 vara relevanta 2017–2019

[4] Bataljon. I detta system ingår mekaniserad och infanteri bataljon som har modern utrustning och kan anses vara relevanta för ett modernt invasionsförsvar (!) Hemvärnet i Sverige och större delar av regionala samt lokala trupper (landskapstrupper) i Finland ingår inte.

[5] Insatsbataljon. I detta system ingår enheter som har en hög beredskap och är gripbara för omedelbar insats över hela territoriet inom 7–10 dygn. För Sveriges del har jag på basen av tidigare måluppfyllnader och nuläget bedömt att högst fem (5) sådana bataljoner kommer att vara gripbara 2017–2019. De övriga förbanden har jag tills vidare klassat som invasionsbataljoner beroende på beredskapen. Det är värt att notera att Finland inte överhuvudtaget har insatsförband i bataljons storlek som skulle fylla kriterien på omedelbar (7–10 dygn) insatsberedskap.

[6] Ytstridsfartyg. I denna klass ingår endast fartyg som har robotbestyckning. För Sverige räknas fem (5) korvetter Visby-klass och två (2) korvetter framtida Gävle-klass (ombyggnation HMS Gävle och HMS Sundsvall). För Finlands det räknas fyra robotbåtar (4) Hamina-klass och fyra (4) Rauma-klass. Jag har inte bedömt andra vapensystem, t.ex. både Visby-klassen och Rauma-klassen saknar luftvärnsrobotar.

[7] Transport. Sverige: 8 Tp84 (C-130 Hercules). Finland: 3 EADS CASA C-295M.

[8] Spaning. Här bedöms flygvapnets förmåga till att utföra väpnade spaningsinsatser. Den svenska JAS 39 Gripen har jag bedömt ha en förmåga att uppträda i samtliga roller (Jakt, Attack, Spaning). Det svenska flygvapnets styrka på 100 JAS har jag därför delat på 70 för jakt, 20 för attack och 10 för spaning. Detta är en högst godtycklig indelning gjort endast i syfte att visa hurdana förmågor som tillförs och saknar helt taktisk och operativ förankring. SIGINT har inte räknats med här.

[9] Attack. För Finlands del har jag på ett godtyckligt sätt avdelat tio (10) F/A-18 för långräckviddig markmålsbekämpning. Svenska JAS i attackrollen bedömer jag vara lämplig för markmålsbekämpning på kortare avstånd med bomb GBU-49 Paveway II och bomb GBU-12 Paveway II (laserstyrd bomb). Det bör noteras att JAS kan bära Robot 15F och därmed bekämpa sjömål (medel)långräckviddigt.

[10] Spaning. Här räknas 10 svenska JAS 39 Gripen enligt not 8.


Noter till förmågeanalysen

Vid bedömning av hur dessa system bidrar till de överordnade förmågorna bör vi först fastställa vad vi avser med begreppet förmåga. Utan att gå in på en mera invecklad militärteknisk analys ska jag jämföra det svenska begreppet grundläggande militär förmåga med ett finskt förmågeperspektiv. I den svenska försvarsmakten har man alltså fastställt sex grundläggande förmågor. De är ledning, underrättelser, verkan, rörlighet, uthållighet och skydd.

Det finska förmågebegreppet är mera systemtekniskt och det överordnade begreppet förmåga delas i olika förmågeperspektiv. Därför är det på sin plats att försöka klargöra det finska begreppet förmåga.

  • Effektivitetsperspektivet beskriver effekten som skapas över tid och rum i en given omgivning. Perspektivet beskriver inte vilka delar förmågan består av eller hur den skapas. Förmågan beskrivs ofta konceptuellt i termer av effektivitet, t.ex. långräckviddig verkan, skydda sjötransport osv. Den bästa benämningen på detta är operativ förmåga och av detta härleds operativa krav på förmåga.
  • Det funktionella perspektivet beskriver de grundläggande militära förmågorna eller basfunktionerna, som krävs för att skapa önskad effekt. Perspektivet beskriver inte med vilka system eller förband effekten skapas, utan endast vilka militära förmågor som behövs för att skapa önskad effekt. Basfunktionerna är verkan, ledning, informationsöverlägsenhet, skydd, nätverk, logistik, produktion och stöd. Engelska begrepp är bl.a. capability areas, military functions, warfighting functions.
  • Systemperspektivet beskriver vilket system eller vilket förband som utför basfunktionerna och hur dessa är ordnade eller byggda. Dessa beskrivs som personal, materiel, doktrin och taktik, organisation och information.
  • Livscykelperspektivet beskriver tids- och resursramarna för en viss förmåga.

Gemensamt för både det finska och svenska förmågebegreppet är alltså det funktionella perspektivet, som jag här använder för att bedöma hur de system och förband som jag satt i tabellen bidrar till en grundläggande förmåga. Effekt kan inte alltid bedömas, då den utgår från ett behov i given tid, rum och omgivning, men i de fall våra perspektiv tangerar så har jag även försökt bedöma inverkan på den överordnade operativa förmågan.

Dagens boktips

En förträfflg serie i militärteknik för intresserade!

[djup suck II] | [syvä huokaus II]

Foto av en finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
En finsk stridsbåt av Jurmoklass, brevid en stridsbåt 90 H.
Foto: Kristina Swaan, Amf 1

Det senaste säkerhets- och försvarspolitiska året har varit högintressant. Det som började från 1-veckasförsvaret har fått dystrare former i den ryska påsken, det svenska säkerhetshålet och Ukrainakrisen. Jag trodde för drygt ett år sedan att det skulle bli en livlig och bra debatt och visst har det blivit så, men mörka moln bildas på en tidigare ganska klar himmel.

Kulunut turvallisuus- ja puolustuspoliittinen vuosi oli kiinnostava. Ruotsin yhden viikon puolustuksesta alkanut ja sitä seurannut vilkas keskustelu, Venäjän viime pääsiäisenä tekemä yllätyshyökkäysharjoittelu, Ruotsi Itämeren alueen turvallisuusaukkona ja Ukrainan kriisi ovat kuitenkin tuoneet synkkiä pilviä muuten poutaiselle taivaalle.

Som jag sade i den förra delen så såg det även ut om om finska medier med Hbl spetsen och HS i kölvattnet började rapportera analytiskt och allvarligt om finsk och nordisk säkerhets- och försvarspolitik. På den västra rikshalvan har den gula pressen stundvis gjort bra ifrån sig och Svenska Dagbladet med Mikael Holmström har varit rentav fenomenal. Debatten tas och förs på allvar.

Edellisessä osassa sanoin että näyttti siltä että maamme mediat Hbl:n johdolla ja HS perässä alkaisivat raportoida vakavasti ja analyyttisesti suomalaisesta ja pohjoismaisesta turvallisuus- ja puolustuspolitiikasta. Ruotsin puolella lähes kaikki mediat, iltapäivälehdet mukaan lukien, ovat kunnostautuneet turvallisuus- ja puolustuspolitiikassa. Paras on Svenska Dagbladet ja sen veteraanitoimittaja Mikael Holmström. Keskustelua käydään vakavasti.

Men dom här dyker alltid upp. Senast briljerade MTV3 – denna gång är det Iltasanomat. Samma trend finns tyvärr även i övriga tidningars grepp, man tar gärna och ställer Finland och Sverige mot varandra istället för att se på hela den gemensamma verktygslådan.

Mutta sitten tulee näitä. Viime kerralla asialla oli MTV3, nyt kunnian ottaa Iltasanomat. Samaa köykäistä otetta on valitettavasti muunkin lehdistön käsittelyssä. Suomi ja Ruotsi pannaan mielellään vastakkain, sen sijaan että tarkasteltaisiin yhteistä työkalupakkia.

IS:  Kuva: Iltasanomat
Källa | Lähde: Iltasanomat

Den fullständiga nyheten hittar du här. Källan har varit The Military Balance i årets utgåva, vars fel tyvärr är det att den bygger på gammal data och räknar upp allt som meddelats i enlighet med Wiendokumentet. Den här gången ber jag inte läsarna hitta felen, utan ger direkt underkänt. I mitt nästa inlägg ger jag min syn på vilka styrkor och förmågor en finsk-svensk försvarsallians skulle ha.

Uutisointi kokonaisuudessaan löytyy täältä. Lähteenä on käytetty IISS:n (International Institute of Strategic Studies) vuosijulkaisua The Military Balance 2014, jonka virhe on juuri siinä, että se luettelee ihan kaiken Wienin asiakirjan mukaan ilmoitetun kaluston. Tällä kertaa en pyydä lukijoita edes etsimään virheitä, vaan annan hylsyn tästä suorituksesta. Seuraavassa merkinnässä kerron näkemykseni siitä miltä suomalais-ruotsalaisen puolustusliiton sotilaallinen voima ja kyvykkyys näyttäisi.

Fallet ÖB – det svenska försvarets kris, del 2.

Detta är en snabb översättning av det ursprungliga inlägget på finska. Skrivfel följer:

ÖB Sverker Göranson kom ut med 1-veckasförsvaret i årsskiftet. Han stöddes av försvarsminister Karin Enström, som tyckte att nivån är rimlig och leveransen alltså motsvarar beställningen.

ÖB Sverker Göranson.

ÖB möttes av förargelse och lovord. Vissa talade om en politisk bomb andra om rakryggad hederlighet förenlig med FM värdegrund. ÖB hemförlovades från Sälen med något han trodde var magsjuka, men visade sig vara mycket allvarligare. Det bästa sidorna i det svenska lynnet; glädje, medlidande och omsorg dök fram. På facebook har sidan Krya på dig ÖB fått 7500 medlemmar. Tyvärr lär antalet öka, då ÖB idag i berättade för sina medarbetare att han är sjukskriven till 17 mars.

Sedan kom ju chefsåklagaren med Säpo i i bilden för att utreda om ÖB sysslat med obehörig befattning med hemligt uppgift. Försöket att flytta ansvaret till justitiekanslern föll platt och bollen är nu tillbaka hos åklagaren.

Tillägg 1 februari: Åklagarmyndigheten har meddelat, att ingen förundersökning inleds mot ÖB.

Fm stödde sin ÖB. Informationsdirektören Erik Lagersten berättade att bedömningen kan göras från offentliga källor. Stf C Insats generalmajor Berndt Grundevik förtydligade försvarsplaneringen yttterligare. Försvarsministerns linje var att hela landet ska försvaras även om ett sådant krav redan fallit ur instruktionen för försvarsmakten.

Den verkliga bomben kom från statsministern Reinfeldt när han kallade försvaret för ett särintresse och i praktiken jämställde ÖB med en lobbyist. Försvaret kämpar alltså om pengar i samma serie som facken och andra intressegrupper. Försvarsministern fortsatte försiktigt och på rak fråga (tre sådana, egentligen) sade hon inte ifrån, utan tonade ner med att konstatera att försvaret är en av statens huvuduppgifter.

Det som förstås gått förbi de flesta då känslorna svallat är att Reinfeldt troligen talade om saken med mycket snäv fokus på budgetförhandlingar. Lika fel, men mänskligt.

Sveriges försvarsmakt är i skick. Det ser yrkeskunniga militärer och civila till. Men försvarspolitiken mår illa. Bilden som regeringen målat upp av ett starkare och bättre försvar än tidigare börjar flagna. Folket vaknar till att man årligen betalat 42 miljarder kronor för begränsad förmåga.

Vilken bäring har detta på Finland? Sverige gjorde sitt första beslut på den långa vägen mot ett insatsförsvar år 1996. Här började omvandlingen av invasionsförsvaret, nedrustande av förmågan att försvara hela Sverige och en större satsning på samarbete och solidaritet. 13 år senare fick man ett beslut om en ny insatsorganisation, IO2014. Leveransen är lite sen och lär dyka upp år 2019. Alltså 10 år efter beslutet.

Vi är på samma väg och kommer att möta motsvarande utmaningar. Finlands försvar lutar på tre ”heliga” grundpelare:

  • allmän värnplikt,
  • militär alliansfrihet och
  • territoriellt försvar.

Tillägg 1 feb: Fundamentet som dom här vilar på är det centrala begreppet försvarsvilja, som nog måste nämnas i detta sammanhang.

Försvarsminister Carl Haglund och kommendören för försvarsmakten, general Ari Puheloinen har mycket tydligt kommit ut med att dagens finansiering för oss till 2015, men inte vidare. Därefter krävs att man satsar mera eller ändrar grunderna. Den pågående försvarsmaktsreformen hotar att bli en försvarsreform, där försvarslösningen måste byggas om för alla grundpelarna lutar mot varandra.

Vi klarar oss alltså inte med att snygga upp lite i hörnen. På den politiska arenan är situationen likt ett bollspel där stjärnspelaren är skadad: Alla passar bollen runt, men ingen vågar gå på avslut. Regeringsperioden binder händerna. Ansvar ges gärna till nästa regering och få är villiga att öppna diskussion om saken. Vi hinner nog, verkar tanken vara från riksdagen till presidentslottet. Väpnat försvar verkar även i Finland vara ett särintresse, som hamnar lägst ner på säkerhetens trappstege, och drivs beroende på vilken regering vi har.

Väckning på fortet! Försvaret är hela folkets sak. Lösningarna baserar sig på säkerheten i omvärlden och bedömningen om dess utveckling. Pengar är idag avgörande. Denna utveckling kommer att forsätta i de nordiska välfärdssamhällen som snabbt utvecklar allvarliga hållbarhetsunderskott. 2015 är medlen för den offentliga sektorn säkert mindre än det prognoserna idag visar. I ett sådant läge förlorar försvarsmakten budgetkampen 10-0 mot alla andra försvaltningsgrenar. Därför är det av nöden att redan idag börja en analytisk och känslomässig debatt som vår försvarslösning, istället för att lita på att tiden sköter saken. Grundpelarna är så djupt ingjutna i det finska folkets själ att det kommer att göra jävla ont när det byggs om. Om vi tar Sverige som exempel, så kan vi räkna med att beslut 2016 ger leverans 2026. Där emellan finns allför många år bredvid en välrustad granne, vars politiska utveckling är både komplex och oförutsägbar. Vi kan ju förstås ta det svenska sättet och konstatera att försvarsförmågan inte är så relevant, då ingen hotar oss.

Det lönar sig för oss att noggrannt följa med den svenska utvecklingen, om bara för att inte göra samma misstag. En inhämtad erfarenhet vid det här laget är att regeringens bästa beslut och planer verkställs bara delvis och försenat. Försvarsmaktsreformen 2015 verkställs som bäst. Det är inte lika viktigt att debattera den, som det är att fundera på Finlands försvar 2020+.

Tapaus ÖB – Ruotsin puolustuksen kriisi, osa 2.

Ruotsin puolustusvoimien ylipäällikkö (ÖB) Sverker Göranson antoi vuodenvaihteessa Svenska Dagbladetille haastettelun, jossa hän kertoi että Ruotsi selviää hyökkäyksestä viikon verran yksin. Puolustusministeri Karin Enström tuli sen jälkeen esiin ja kertoi että tällainen puolustuskyky on kohtuullisesti mitoitettu vallitsevaan turvallisusympäristöön ja vastaa muiden Euroopan maiden kykyjä.

ÖB Sverker Göranson.

ÖB sai vastaansa suuttumusta ja ylistystä. Lausumaa kutsuttiin yhtäältä poliittiseksi pommiksi ja toisaalta puolustusvoimien arvojen (Öppenhet, resultat, ansvar; ÖRA) mukaiseksi suoraselkäisyydeksi. Sälenin konferenssin ensimmäisenä päivänä ÖB sairastui. ÖB kertoi epäilleensä normaalia vatsatautia, mutta kysymys olikin jostain vakavammasta ja ÖB on sairaslomalla. Ruotsalaisten parhaat puolet, iloisuus, myötätunto ja välittäminen, tulivat esille. Krya på dig ÖB-sivu (Parane pian, ÖB) facebookissa on jo saanut 7500 jäsentä. Kannustus varmaan lisäntyy, kun ÖB tänään (31.1.) ilmoitti kirjeessä henkilöstölleen, että sairasloma jatkuu maaliskuun puoleenväliin asti.

Saipa sitten ÖB vielä kimppuunsa syyttäjäviraston, joka Säpon ja muiden kanssa selvittää (ei siis vielä tutki) onko ÖB syyllistynyt maanpetosrikokseen (obehörig befattning med hemligt uppgift, Suomen lain vastaavuus: turvallisuussalaisuuden paljastaminen, RL 12:7) Syytttäjä yritti potkia pallon kulmuriksi oikeuskanslerille, joka puolestaan palautti asian takaisin syyttäjälle.

Päivitys 1 helmikuuta: Ruotsin syyttäjänvirasto on ilmoittanut, että ÖB:stä vastaan ei aloiteta esitutkintaa.

Oma organisaatio tuki ÖB:tä. Puolustusvoimien viestintäjohtaja Erik Lagersten kertoi, että kyse on tiedoista, jotka voidaan kerätä julkisista lähteistä. Viimeisimmän ulostulon teki apulaisoperaatiopäälikkö, kenraalimajuri Berndt Grundevik, joka totesi että maata kyetään puolustamaan yhdellä alueella viidestä. Puolustusministeri vastasi tähän linjaamalla että koko maata puolustetaan, vaikka ko. vaatimus kaikessa hiljaisuudessa poistui laista jo vuonna 2009, kun puolustusvoimat sai uudet tehtävät.

Todellinen sammakko pääsi pääministeri Reinfeldtin suusta kun hän kutsui puolustusta erityiseduksi ja vertasi ylipäällikköä lobbariin. Puolustus ei siis hallituksen mielestä ole julkishyödyke ja yhteinen etu, vaan painii samalla tasolla kuin työmarkkinajärjestöt ja muut etujärjestöt. ÖB on siis hallituksen mielestä lobbari. Puolustusministerikään ei eduskunnassa ottanut suoraan pääministerin lausuntoon kantaa, vaan muotoili suoraan kysyttäessä vastauksen ”puolustus yksi valtion päätehtävistä”.

Ruotsin puolustusvoimat on kunnossa. Siitä pitävät huolen ammattitaitoiset sotilaat, joiden kanssa suomalaisetkin taistelevat rauhan puolesta kaukomailla. Mutta Ruotsin puolustuspolitiikka voi pahoin. Hallituksen maalaama kuva aiempaa vahvemmasta ja kyvykkäämmästä puolustuksesta alkaa haalistua. Kansa herää nyt siihen, että vuosittain on maksettu 42 miljardia kruunua olemattomasta kyvystä.

Miten tämä sitten liittyy Suomeen? Ruotsi teki ensimmäisen nykytilanteeseen liittyvän puolustuspäätöksensä vuonna 1996. Tästä ja sitä seuranneista puolustuspäätöksistä vuosina 2000 ja 2004 alkoi perusteiden, eli laajaan reserviin perustuvan asevelvollisuusarmeijan (invasionsförsvaret) muuttaminen korkean valmiuden suorituskykyiseksi minivoimaksi (insatsförsvaret) ja koko maan puolustamisen periaatteen katoaminen. Liittoutumattomuuden sijaan alkoi myös yhteistyön ja keskinäisriippuvuuden korostaminen. Lopulta, 13 vuotta myöhemmin saatiin päätös, joka pani asevelvollisuuden hyllylle ja määäritteli uuden sotajaotuksen (IO 2014). Uusi organisaatio ei kuitenkaan ole käytössä 2014, vaan toimitus viivästyy vuoteen 2019. 10 vuotta päätöksestä, siis.

 

Meillä on edessämme sama vaikea tie ja samat haasteet. Suomen puolustus nojaa kolmeen ”pyhään” peruspilariin:

  • asevelvollisuus,
  • sotilaallinen liittoutumattomuus ja
  • alueellinen puolustus.

Lisäys 1 helmikuuta: Näiden kolmen pilarin perustana on luja maanpuolustustahto, joka siis on keskeinen käsite.

Puolustusministeri Carl Haglund ja puolustusvoimain komentaja, kenraali Ari Puheloinen ovat hyvin selkeästi kertoneet, että nykyrahoituksella päästään vuoteen 2015, mutta sen jälkeen tarvitaan lisää panostusta tai perusteiden muuttamista. Puolustusvoimauudistuksesta uhkaa syntyä puolustusuudistus, jossa perusratkaisuun on kajottava voimakkaalla kädellä, koska peruspilarimme nojaavat toisiinsa.

Pienellä pintaremontilla ei siis enää selvitä. Tilanne muistuttaa pallopeliä, jossa tähtipelaaja on loukkaantunut — kaikki siirtelevät palloa hyvin, mutta kukaan ei uskalla tehdä maalia. Koko asia on hassusti hallituskauden sitoma. Vastuuta annetaan seuraavalle hallitukselle ja harva on halukas avaamaan keskustelua asiasta. Kyllä sitä vielä ehditään, tuntuu olevan yleinen käsitys eduskunnasta aina presidentinkansliaan asti. Aseellinen maanpuolustus tuntuu Suomessakin olevan erityisetu, joka laitetaan turvallisuuden tikkailla aina alimmaksi ja jota ajetaan sen mukaan mikä hallitus maassa on.

Herätys! Puolustus on koko kansan asia, jossa ratkaisut perustuvat vallitsevaan turvallisuusympäristöön ja sen arvioituun kehitykseen. Raha on tänä päivänä ratkaiseva tekijä. Tämä kehitys tulee voimistumaan erityisesti Pohjoismaisissa hyvinvointiyhteiskunnissa, joissa on kehittymässä vakava kestävyysvaje. Vuonna 2015 varoja julkisen sektorin ylläpitämiseen on todennäköisesti paljon vähemmän kuin ennusteet lupaavat. Puolustusvoimat häviää budjettikamppailun kaikille muille hallinnonaloille. Siksi meidän on jo tänään syytä aloittaa sekä analyyyttinen että tunteellinen keskustelu puolustusratkaisustamme eikä luottaa siihen että aika kyllä hoitaa. Puolustuksen peruspilarit on valettu niin syvälle Suomen kansaan, että niiden esiin kaivaminen varmasti sattuu. Ruotsia vertailukohtana käyttäen voidaan ajatella, että jos päätökset saadaan vuonna 2016, niin toteutunut uusi ratkaisu häämöttää vasta vuodessa 2026. Siinä välissä on monta vaaran vuotta hyvin varustautuneen naapurin vieressä, jonka poliittinen kehitys ei ole ennustettavissa. Vaihtoehtona on tietysti ruotsalaiseen tapaan todeta, että puolustuskykyä koskevat pohdinnat ovat turhia, koska maatamme ei mikään uhkaa.

Ruotsin kehitystä on hyvä seurata, jotta ei tarvitse tehdä samoja virheitä. Yksi oppi on se että parhaatkin hallituksen päätökset ja suunnitelmat toteutuvat vain osittain ja vuosia myöhässä. Puolustusvoimauudistus 2015 on jo toimeenpanovaiheessa. Siitä keskusteleminen on vähemmän tärkeää. Todella tarpeellista on miettiä Suomen puolustusta 2020.