Förmågelyft amfibie marininfanteri

Suomenkielisen version löydät täältä.

Slut Paus Island

Det blev ett beslut om finsk-svenskt deltagande i Islands luftförsvar (som behandlas i riksdagen nästa år). Lite urvattnat med obestyckat flyg, men diskussionerna och uttalanden visar att man i varje fall vill. Jag håller fast vid det jag tidigare sagt; det är inte så viktigt vad vi egentligen övervakar på Island, bara vi kommer dit. Island är i högsta grad ett utrikespolitiskt beslut om nordisk solidaritet.

Det beklagliga i det hela är att Finland verkar bli utan en ordentlig författningsberedning, som skulle möjliggöra liknande insatser i framtiden. Nästa gång lär det bli ett likadant huvudbry.

Vart behövs nya författningar? Islands luftförsvar är ju utrikespolitik och ”Finlands utrikespolitik leds av republikens president i samverkan med statsrådet”[1]. Riksdagen verkar vara på samma linje, då det endast ställts krav på en redogörelse.

Försvarsmakten, eller vilken annan myndighet som helst, kan endast utöva den offentliga makt som föreskrivs i lag. Lagen tillåter – inom ramen för Lissabonfördraget och solidaritet – endast ”deltagande i lämnande av bistånd till en annan stat till följd av en terroristattack, en naturkatastrof, en storolycka eller någon annan motsvarande händelse”[2]. Allt annat agerande utanför rikets gränser sker inom ramen för militär krishantering. Om försvarsmaktens övriga uppgifter kan endast bestämmas särskilt med förordning eller lag.

I Sverige verkar det för försvarsmaktens del vara lite lättare sedan år 2009 efter en obetydlig författningsändring, då den övergripande uppgiften blev att ”kunna försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt. […] samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen utanför det svenska territoriet”[3].

Av dessa anledningar är det så förbannat svårt för våra finska och svenska politiker att vettigt benämna Islandsinsatsen – incidentberedskap, jaktförsvar eller ”air policing” låter riktigt hemska, luftövervakning lite mållöst och intetsägande, övningsverksamhet är en omskriven lögn. Insats med jaktflyg bidrar endast marginellt till att utveckla eller upprätthålla militära förmågor, men vi jagar politiska mål med vårt flygvapen.

Ryssland, Ryssland, Ryssland…

(Om du funderar över rubriken, så ta en titt här)

Ryssland har påbörjat en reform vars syfte är att modernisera de väpnade styrkorna till och med 2020. De ska bli mindre, teknologiskt mera avancerade och ha en högre insatsförmåga. Reformen drivs av den högsta ledningen och signalerna tyder på att Putin menar allvar. Jag behandlade den ryska reformen ytligt i ett av mina tidigare inlägg.

Uppdaterat 10 nov kl 10: Putin avskedar Makarov.

Jag vill ta en titt på det som jag tycker vi kan se som ett snabbt lyft av ryska marinen och dess förmåga till amfibiestrid. För en mera gedigen genomgång av den teknik jag här hänvisar till, så rekommenderar jag varmt till exempel Observationsplatsen och Brezjnev’s blog. På Cornucopia hittar du en otroligt fin sammanställning över ämnet. Jag har inga nya detaljer att tillföra, men vill fokusera på tre väsentliga förmågor, som verkar skrida mot mål raskt och i god ordning.

  1. Kraftsamla/Mistral. I september 2009 fick vi veta att Ryssland inledningsvis ska skaffa ett landstigningsfartyg från Frankrike och möjligen bygga 3-4 till i Ryssland. Från en uttalad avsikt avancerade man snabbt med att tysta ned anhängarna av inhemsk produktion, vända om motstånd i Nato-länder till exportmöjligheter, provflyga Ka-52 på Mistral och avfärda ett ryskt företag från affären. Mistralaffären är on track.

    FNS Tonnerre (L9014) port astern.

    FNS Tonnerre (L9014) port astern. Source: Defense Industry Daily

     

    Faktaruta Vladivostok (innehåller osäker information)
    Deplacement Längd Bredd Höjd
    21 300 ton 199 m 32 m 64 m
    Maxfart Räckvidd Besättning
    18,8 knop 5800 nm (18 kn)
    10700 nm (15 kn)
    150–160
    Bestyckning Last Uthållighet
    Lvrb 3M87 Kashtan/9M96 Redut(?)
    2×30 mm AK-630
    4×12,7 mm ksp (?)
    900 pers (kortvarigt)
    450 soldater (6 mån)
    16 x Ka-27/29/31/52
    60xBTR-80/46xBMP-3
      alternativt
    13xT-80/90+46xBTR-80
    30-180 dygn
    Övrigt
    Förstärkt skrov för arktisk sjöfart
    Värmeanläggningar i hangarer och på däcket

     

    Beslutet att köpa utländskt är en avsiktlig misstroendeförklaring till den egna industrins förmåga att leverera enligt avtal, tidsfrist och utan korruption. Samtidigt är det en fortsättning på trenden att köpa delar av teknik från utländska företag. Avsikten med affären kan även tänkas vara att sätta fart på de av arméns och flottans materielprojekt, som inte framskrider enligt förväntningar. Tidigare har vapenfabrikerna endast konkurrerat med varandra. Nu finns hotet om att bli ersatt av utländska företag. Något som förutom förlorade rubel, även betyder förlorad prestige och inflytande. Säkert avskräckande då de senare tämligen lätt förvandlas till ”арест” och ”ГУЛаг”.

    Tillägg 8 okt kl. 10: Observationsplatsen berättar att Mistral förstärks med L-CAT landstigningskatamaraner.

  2. Amfibiestrid/Marininfanteri. Det ryska marininfateriet lever igen en renässansperiod. Landstigningar och ”expeditionary warfare” är inte döda, vilket återupptagandet av Zapad-övningarna i bekanta volymer bevisar. De nya uppgifterna långt ifrån havet anses inte heller vara irrlära, såsom ibland inom den amerikanska marinkåren. Uppställandet av fem nya marinfanteribataljoner särskilt avsedda för tjänst på Vladivostok-klassen (Mistral) innebär en kraftig ökning i rysk förmåga att utföra landstignings- och luftlandsättningsoperationer i de storleksklasser som krigsspelades hos oss vid slutet av kalla kriget.

    De nya Mistral-bataljonerna ska ha tre manöverenheter, varav en ska vara luftburen och en utrustad med amfibiestridsfordon av typen BMP-3F. Ersättandet av en del av BTR-80 transportfordonen med stridsfordon ökar betydligt infanteriets eldkraft. Särskilt bör noteras att en ökad räckvidd hos de stabiliserade vapnen (100 mm, 30 mm kanoner och 7,62 mm maskingevär) bidrar till att minska möjlighetna att bekämpa landstigningen över tid och rymd. Ökad samövning av marininfanteri och luftlandsatta styrkor innebär att landstigningar kan riktas mot större brohuvuden.

    Indonesian Armed Forces BMP-3F
    Indonesian Armed Forces BMP-3F. Source: PetroTimes, 18/04/2012

     

    Faktaruta BMP-3F
    Längd 7,20 m
    Bredd 3,30 m
    Höjd 2,45 m
    Vikt 18,7 ton
    Hastighet 70 km/h land
    10 km/h vattenjet
    Räckvidd 600 km land, 7 timmar till sjöss
    Motor UTD-29M diesel @ 450 hp
    Beväpning 100 mm 2A70; 30 mm 2A72; 7,62 mm ksp PKT
    Ammunition 48×100 mm, 500×30 mm, 6000×7,62 mm
    Besättning chef, förare, skytt och 7 soldater
    Övrigt Sjöduglig i våghöjder upp till 1,25 m. Kan bekämpa mål (4x4m) i våghöjder upp till 0,5 m.

     

    Indonesia Armed Forces BMP-3F taking people for a river ride

     

    De fem nya bataljonerna är i detta skede blott en avsiktsförklaring och fabrikskapaciteten för BMP-3 går till Indonesien någon tid framöver. De senaste åren har dock varit ett imagelyft för marininfanteriet, vilket gynnar rekryteringen, och med lyckade exporter av BMP-3, så torde inhemska affärer snabbt få medvind.

  3. Flygunderstöd/Helikoptrar. En samtidig kraftig satsning på helikoptervapnet, innebär en ökan förmåga att stöda landstigningar genom att förinta mål på djupet. Ett ökat antal hkp leder följaktligen till ett ökat behov av luftvärnsrobotar hos försvararen. Utrustningen av helikoptrarna kommer säkert att se enklare ut än det som nu figurerar i artiklar, men av 30 helikoptrar lär man kunna skräddarsy det man behöver för de flesta uppdragen. Bestyckade med Kh-35 (AS-20 Kayak) sjömålsrobotar och ett flertal andra effektiva vapensystem utgör de ett nästan överlägset hot. Även på detta hörn är fransmännen inblandade.

    Ka-52 on Mistral flight deck

     

    Faktaruta Ka-52K
    Längd 14,20 m
    Höjd 4,90 m
    Spännvidd 7,30 m
    Tomvikt 7700 kg (?)
    Max startvikt 10 800 kg
    Max hastighet 310 km/h
    Marschhastighet 250 km/h
    Räckvidd 520 km
    Takhöjd 5500 m
    Motor 2 x VK-2500 @ 2 x 2400 hk
    Beväpning 30 mm 2A42, 12x9K121 Vikhr, 4x9K38 Igla-1V,
    80xS-8 80 mm, 20xS-13 122 mm raketer,
    Kh-31 jaktrobot, Kh-35 sjömålsrobot
    Uppgift Förinta pansarfordon, bekämpa helikoptrar,
    spaning, flygunderstöd
    Övrigt Korrosionsskyddad, vikbara rotorer, värmeanläggning

     

Framför allt betyder den nya Vladivostok-klassen ett förmågelyft för rysk expeditionär krigsföring. Med två isförstärkta fartyg med varma hangarer – det ena vid Norra Flottan och andra vid Stillahavsflottan – kan den ryska flottan vid gynnsamma förhållanden enkelt kraftsamla till en insats i Norra Europa eller Stilla Havet. Mistral-skeppen marknadsförs ibland västerut som ett fredsverktyg, som ger Ryssland bättre färdigheter för internationella krishanteringsuppdrag med inslag av humanitära insatser. Javisst, men först och främst är det fråga om anfallsvapen. En även i nutid uppskattad sovjetstrateg har för länge sedan fastställt vilken anda som genomsyrar den ryska armén.

From this follows the need to [nurture] the spirit of our army in the greatest activity […] [to complete] [tasks] by energetic, decisive and brave offensive operations.

Michail Vasiljevitj Frunze (originaltexten)

Då vi ännu lägger till den senaste utvecklingen och placeringen av ballistiska robotar, så lutar det mot en förmåga inte helt olik den som bland annat Tom Clancy beskrev för över 20 år sedan. Tyvärr är detta förmågelyft inte fiktion. Även om när vi får läsa om missöden, korruption, förseningar och annat på vägen, så det värt att inse att förmågorna kommer att existera innan 2020.

Ilmavalvonta, ilmatilan partiointi, ilmapuolustus?

Jag inleder detta inlägg med den finska delen. Det svenska inlägget hittar du längre ner.

Suomen ja Ruotsin osallistumisesta Islannin ilmapuolustukseen käydään poliittisen valmistelun loppuvaiheita. Aihetta koskeva sanasto on puettu kauniiseen kaapuun. Päättäjämme puhuvat ilmavalvontaan ja ilmatilan suojaamiseen osallistumisesta ja syöttävät tunnistuslennot norjalaisille. Tunnistuslennoista puhutaan myös ilmatilan partiointina mikä ei yhtään edesauta kokonaisuuden hahmottamista. Ilmassa kaikki kuitenkin tapahtuu, eikö vain?

Käsitteitä on syytä analysoida. Ruotsalaisessa keskustelussa näin onkin jo tehty ja Kuninkaallisen sotatieteellisen akatemian hyvä bloggaus ansaitsee uuden käsittelyn suomeksi.

Yläkäsite, jonka avulla valvonta- ja tunnistustehtäviä voidaan lähestyä on ilmapuolustus (air defence). Naton doktriinin mukaan se käsittää ilmavalvonnan (air surveillance) ja ilmatilan partioinnin (air policing).

Ilmavalvonta on ”ilmatilan järjestelmällistä havainnointia elektronisilla, optisilla tai muilla keinoilla, päämääränä tunnistaa ja todentaa omien ja vieraiden lentokoneiden ja ohjusten liike valvottavassa ilmatilassa.”

Parempi nimi ilmatilan partioinnille on hävittäjätorjunta. Sillä tarkoitetaan ”torjuntahävittäjien käyttöä ilmatilan koskemattomuuden turvaamiseksi”.

Lienee luonnollista että hävittäjätorjunta jätetään Nato-maiden hoidettavaksi. Suomen ja Ruotsin linja osallistumisesta pelkästään ilmavalvontatehtäviin on järkevä ja toivottavasti myös mahdollinen. Hyvä on kuitenkin muistaa, että suppeallakin tehtävällä olemme osa Islannin ilmapuolustusta.

Suomalaiseen suuhun sopivampaa olisi puhua alueellisen koskemattomuuden valvonnasta (AKV) ja alueellisen koskemattomuuden turvaamisesta (AKT). AKV-tehtävää ei yleensä hoideta lentämällä, ellei sitten käytössä ole juuri tähän tarkoitukseen soveltuvaa valvontakonetta. AKT alkaa hävittäjän noustessa kentältä tunnistamaan vierasta ilma-alusta. Pitäisi ehkä kysyä mitä siellä Islannissa meidän hävittäjillä sitten oikein valvotaan. Hyvä kysymys! Seuraava, kiitos! Sotilaallisesti katsottuna yhtä hyödyllinen ja ehkä halvempi solidaarisuuden osoitus voisi olla henkilöstön asettaminen johtokeskukseen, tukikohdan huoltoyksiköihin tai muihin tukitehtäviin. Hävittäjillä on kuitenkin merkittävä symboliarvo ja niiden lähettäminen Islantiin tuottanee lisäksi säädösvalmistelun, joka mahdollistaa vastaavat operaatiot tulevaisuudessa lyhyemmällä varoitusajalla ja vähemmällä kädenväännöllä. Kysymys siitä mitä valvommme on vähäinen ongelma — yhteistyö löytää kyllä oikeille urille jahka perille päästään.

Koneiden aseistus ei ole kiinnostava, kunhan se on riittävä. Ohjaajilla tulee olla edellytykset torjua heihin kohdistuvat uhat aseellisella voimankäytöllä kaikissa mahdollisissa tilanteissa. Pelkällä tykkiaseistuksella lähteminen on sietämätöntä riskinottoa ja huonoa viestintää.

When you’re alone in the cockpit, you’re alone in the cockpit.

Nimetön suomalainen ohjaaja voimankäytön päätöksistä (lisätty 25 lokakuuta klo 15)


Luftövervakning, jaktförsvar, luftförsvar?

Den politiska beredningen för vårt deltagande i Islands luftförsvar är på slutrakan. Terminologin kring temat har klätts i en vacker skrud. Våra beslutsfattare talar gärna om att delta i luftövervakning och lämnar jaktförsvaret (eller incidentberedskapen) till norrmännen. Det som verkar klart är attt allt ska ske i luften, inte sant?

Det finns skäl att analysera samtliga begrepp. Inom den svenska försvarsdebatten har den Kungliga krigvetenskapssakademien gjort detta i ett förträffligt blogginlägg, som tål att ombehandlas på finska och finlandssvenska.

Det överordnade begreppet är luftförsvar (air defence). Per Nato-definitiondoktrin ingår både luftövervakning (air surveillance) och jaktförsvar (air policing) i luftförsvaret.

Luftövervakning är ”systematisk observation av luftrummet med elektroniska, optiska och andra medel, i syfte att identifiera och bestämma rörelser av eget och fientligt flyg och robotar i det övervakade luftrummet.”

Jaktförsvar är helt enkelt ”användningen av jaktflyg i syfte att hävda [territoriell] integritet.” (Storebror talar om incidentberedskap)

Det förefaller naturligt att den senare åtagandet sköts av Nato-länder. Finlands och Sveriges gemensamma linje om att delta i luftövervakning förefaller vettig och förhoppningsvis så är den även möjlig. Även med det begränsade uppdraget utgör vi en del av Islands luftförsvar.

Luftövervakning görs sällan i luften om man inte har ett övervakningsflygplan i sin arsenal. När jaktflyg lyfter för att identifiera en främmande luftfarkost handlar det om jaktförsvar. Vad ska vi då övervaka med våra jaktplan? Bra fråga! nästa fråga, tack! Militärt sett vore det kanske lönsammare och sparsammare att ställa upp personal till stridsledning, flygbasorganisationen eller andra stöduppgifter, men jaktflyg har ett högt symbolvärde. Om vi skickar dom till Island så får vi som mervärde ut en författningsberedning som möjliggör liknande framtida operationer med kortare varsel och lättare förhandlingar. Vad vi sedan övervakar är inte ett problem. Samarbetet finner nog sin form när vi väl är framme.

Bestyckningen av vårt flyg är inte intressant så länge den är tillräcklig. Våra piloter ska ha en förmåga att avvärja väpnade hot med alla till buds stående maktmedel. Att flyga utan jaktrobotar innebär en ohållbar risktagning och sänder en dålig signal.

When you’re alone in the cockpit, you’re alone in the cockpit.

Anonym finsk pilot om beslut på väldstrappan (tillägg 25 oktober kl. 15)