Fin dukning på finlandssvensk försvarsdag

Försvarsdagens logo.

Den fjärde finlandssvenska försvarsdagen bjöd på en aktuell och tydlig säkerhetspolitisk diskussion.

Jag ska inte referera, utan göra några axplock och återkoppla till utvecklingen sedan den tredje försvarsdagen för två år sedan i Ekenäs.

Behöver Finland en egen Sälen?

Fråga ställd på den tredje Finlandssvenska försvarsdagen

Frågan, som för två år sedan besvarades med ett nästan enhälligt Ja! har satt kuggar i rörelse. Republikens president har haft sina funderingar i Gullranda, även om med begränsad offentlighet. Min chef, kommendören för försvarsmakten, har ordnat sin egen försvarsdag, som var tillgänglig offentligt både med twitterflöde och livesändning på YouTube. Den svenska Sälen-arrangören Folk och Försvar har även landat i Finland i och med Hanatinget, över fem timmar finsk-svensk säkerhetspolitik i fullsatt sal med livestream och simultantolkning. Utöver detta har vi Elisabeth Rehn Bank of Ideas, som öppnade med debatt om Syrien och terrorism och som jag hoppas att vi hår höra mera av under våren. Debatten har blivit mera offentlig, bredare och bättre. Det har också blivit högre i tak.

Utrikespolitiken och Tuomioja

I expertpanelen, som talade om Finlands försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar, satt minister Jaakko Iloniemi, ambassadörerna Maimo Henriksson och Pauli Järvenpää och kommendör Juha Mäkelä. Expertpanelen fick också en mycket bra kommentar av Nederländernas ambassadör Henk Swarttouw. Här är det värt att göra en återkoppling till utrikespolitiken och Tuomioja, som ibland ordnar och ställer till det. utrikesministerna må vara frontfiguren, men utrikespolitiken verkställs av våra ambassadörer.

Därför rekommenderar jag starkt till alla mina läsare att sluta läsa dagstidningarnas tunna skrammel om det utrikesministern säger och istället läsa och lyssna på det ambassadörerna (isht emeritus) säger. Mina ledstjärnor i utrikes- och säkerhetspolitisk opinionsbildning heter Jaakko Iloniemi, Markus Lyra, Pauli Järvenpää, Alpo Rusi, Heikki Talvitie, och Max Jakobson. För en frisk syn på Finland och finskhet utifrån rekommenderar jag att Du följer dom akkrediterade ambassadörerna Henk Swarttouw och Bruce Oreck.

Vår granne

Frågan om Rysslands nya militärdoktrin kom upp i expertpanelen. Kommendören Juha Mäkelä avfärdade mycket väl med ”nil novi sub sole,” vilket miltärt sett håller streck. Jag valde att kommentera och även i eftertanke tål min kommentar att publiceras:

”Jag vill göra en återblick till 2010, året som vi kommer ihåg från det att polska, brittiska, amerikanska och franska trupper firade segerdagen med parad på Röda torget jämsides ryska styrkor, medan förbundskanslern Merkel [fogligt] satt bredvid president Medvedev.

Segerdagsparaden, 9 maj 2010. Moskva.

I 2010 års doktrin konstaterade avseende omvärldsbilden att ideologiska motsättningar minskar. I 2014 års doktrin gör man en tvärvändning – man ser en ökad global tävling, en ökad spänning mellan stater, regioner och i växelverkan samt en ökad kamp (strid) mellan ideologier och värden. Som nya interna hot lyfter Ryssland fram ”försök att påverka befolkningen, i synnerhet landets ungdom, med information vars syfte är att destabilisera dom historiska, mentala och patriotiska tradtioner som hänför sig till värn kring Fosterlandet.”

Utöver detta utvecklar doktrinen totalförsvarets begrepp och prioriterar befolkningsskydd och sjukvård i kri(g)ssituationer.

Därför vill jag fråga panelen: Vår granne Ryssland förbereder sig för ett totalt krig och isolerar sig från västvärlden. Är det inte dags för politiken att sluta debattera ”Vad är Ryssland?”  och istället inse faktum och söka både säkerhet och inflytande i de fora där de finns – och samtidigt fasilitera samarbete och dialog, för att hjälpa vår granne komma bort bakom muren [han] själv bygger?”

Slutsatser

Mycket har hänt på säkerhetens och försvarets debattarenor, men vi saknar ännu en egen Sälen. Behövs en sådan då? Ja, i synnerhet när vi avser fortsätta militärt alliansfria, som en ensam suverän stat med särskild goda och vänliga förhållanden med en granne som Ryssland. Behovet av att samla säkerhetspolitisk expertis och föra debatt minskar inte. Och inte bara vänner från Väst. Om vi verkligen för den politik vi påstår ska vi kunna involvera den ryska politiska eliten och forskare i samverkan. Här är den unika finska möjliheten som ligger gömd i den unika finska säkerhetslösningen.

Den finlandssvenska säkerhetspolitiska debattten har aktiverats. Vi har mycket att ge, i synnerhet när det finsk-svenska samarbetet diskuteras. Jag anser att vi finlandssvenskar ska arbeta för att riva ner språk- och förtroendemurar mellan Finland och Sverige genom att nyttja vår unika kunskap i båda språken och kulturerna. Därför utmanar jag samtliga finlandssvenska försvarvänner att göra försvarsdebatten tillgänglig på bägge inhemska språken och sträcka ut en hand till finska kumpaner. Tillsammans blir vi klokare!

//James

Valhe, emävalhe ja tilasto. Osa 2 (ikäluokat).

Huomautus!
Tässä kirjoituksessa mainitaan maahanmuutto ja käsitellään asiaa neutraalisti. Jos tämä aiheuttaa allergisen reaktion, niin lopeta lukeminen tähän.

Käsittelemme usein tilastoja kepeästi ja muodostamme niistä mielipiteitä ja johtopäätöksiä, jotka vääristävät totuutta. Ikäluokkien pieneminen antaa meille mahdollisuuden karsia varuskuntien lukumäärää, eikö vain? Sama ilmiö mahdollistaa myöskin sodan ajan vahvuuden pienentämisen 120 000 miehellä, vai mitä? Valaistakseni lähestymistäni siteeran erästä ruotsalaista upseeria, jonka alaisena minulla oli ilo ja kunnia olla eräässä suuremman luokan esikuntaharjoituksessa.

Short-term thinking drives out long-term strategy. Every. Single. Time.

Dragsvik-jupakan aikana merivoimien komentaja, kontra-amiraali Veli-Jukka Pennala, esitti tietoperustaisen arvionsa siitä miksi Dragsvikiä ei voida siirtää Turun Sanomissa viime maaliskussa, mutta amiraalin ääni ei kantanut poliittiselle taistelukentälle saakka. Tarkemmat tiedot asiasta löytyvät ruotsinkielisestä bloggauksesta. Esitän tässä yhteenvedon:

Suomenruotsalaisten lukumäärä ei merkittävästi pienene. Sitävastoin osuus väestöstä on pienentynyt, koska suomenkielisen väestön määrä on kasvanut yli 100 % 1900-luvulla. Suurimmat ruotsinkieliset ikäluokat syntyivät 1990-luvun alussa ja ovat vasta äsketttäin astuneet palvelukseen. Kaksikielisten perheiden myötä ruotsinkielisiä lapsia on enemmän kuin ruotsinkielisiä äitejä ja ruotsinkielisissä kouluissa on vastaavasti enemmän lapsia kuin ikäluokissa on ruotsinkielisiä. Vuoden 2001 jälkeen ruotsinkielisten syntyvyys on taas lähtenyt nousuun ja sen odotetaan kasvavan vuoteen 2022 asti. Syntyvyys ohitti kuolleisuuden vuonna 2007.

Uudenmaan prikaatin osalta tämä merkitsee sitä, että saapumiserät eivät merkittävästi pienene ja siirto Upinniemeen tai muihin ahtaisiin tiloihin johtaisi helposti kalliiseen investointirakentamistarpeeseen. Vaihtoehtona on tietysti se, että vuosittain noin 120—140 suomenkieliseltä evätään mahdollisuus palvella ruotsinkielisessä joukko-osastossa.

Entä suomenkielinen väestönosa? Ensinnäkin Suomen väkiluku on kasvussa. Koko Suomen hedelmällisyysluku (so. syntyneitä lapsia hedelmällisessä iässä olevaa naista kohden) on eurooppalalisittain korkea 1,83, mutta väesön kasvu vaatii vähintään luvun 2,1. Väkiluvun kasvu ei ole ruotsinkielisen tai muiden vähemmistöväestönosien syntyvyyden ansiota, vaan väkiluku kasvaa nettomaahanmuutton ansiosta.

Kuvio 1. Nettomuutto ja väestönkasvu 1993-2011. Lähde: Tilastokeskus.

 

Totuus on, että Suomen väkiluku kasvaa, mutta suomenkielinen väestönosa pienenee hitaasti. Tarkastelen seuraavaksi koko suomalaisen väestön kehitystä ikäluokittain. Suurimman ikäluokan viimeiseen 29 vuoteen muodostivat 1992 syntyneet, josta poikia oli 34 147. Sen jälkeen ikäluokkien koko on laskenut vuoteen 2002 asti, jonka jälkeen koko väestön syntyvyys on erittäin hitaasti kasvanut vuoteen 2010 asti. Syntyvyystietojen perusteella vuonna 2015 palvelukseeen astuva ikäluokka on nykyistä palveluksessa olevaa ikäluokkaa runsaat 3000 miestä pienempi. Ero kasvaa edelleen siten, että vuonna 2020 palvelukseen astuu ennätyspieni ikäluokka, joka on nykyistä ikäluokkaa noin 4500 miestä pienempi. Vuonna 2024 palaamme kuitenkin 2015 vuoden tasolle koko ikäluokan suhteen.

Kuvio 2. Elävänä syntyneet pojat 1993-2011″. Lähde: Tilastokeskus.

 

Yllä esittämiäni ikäluokkien eroja pienentää Suomen kansalaisuuden saaminen. Tähän liittyvät ilmiöt kuten nettomaahanmuutto, maahanmuuttajaväestön nuoruus sekä muuta väestöä hieman korkeampi syntyvyys, alkavat vaikuttaa saapumiseriin merkittävästi vuodesta 2015 alkaen, jolloin saapumiserät kasvavat muutamalla sadalla maahanmuuttajataustaisella suomalaisella. Tämä määrä kasvaa hitaasti vuoteen 2025 asti. Kansalaisuuden saaneista yli 40 prosenttia on edelliseltä kansalaisuudeltaan venäläisiä, virolaisia ja ruotsalaisia.

Kuvio 3. Suomen kansalisuuden saaneet, alle 30-vuotiaat miehet 1993-2011. Lähde: Tilastokeskus.

 

Näin ollen on syytä tarkastella kriittisesti myyttiä ikäluokkien pienemisestä. Väittämä on kylläkin tosi, mutta tilastojen valossa todelliset erot nykyisen ja vuoden 2015 saapumiserän välillä on 2000 miestä. Vastaavasti 2020 palvelukseen astunee vajaat 4000 miestä nykyistä pienempi ikäluokka.

Maahanmuuttajataustaisten varusmiesten määrän kasvaminen samalla kun ikäluokka pienenee asettaa uusia haasteita puolustusvoimille. Puolustusvoimat on tasa-arvoinen yhteiskunnan instituutio, jossa yhdenvertaisuus on korkeassa arvossa. Yhteiskunnan muuttuessa monikulttuurisemmaksi on puolustusvoimien sopeuduttava tähän ollakseen koko kansan palvelija. Mitään ristiriitaa tai epäselvää asiassa ei tulisi olla. Puolustusvoimat palvelee Suomen kansaa. Palveluksessa ovat vain Suomen kansalaiset. Puolustusvoimien ei tarvitse taipua selkä väärälle, mutta palveluksen on oltava henkisesti ja fyysisesti turvallista jokaiselle kansalaiselle.

Lähteet
Finnäs, Fjalar. Finlandssvenskarna 2009 (Finlandssvensk rapport nr 44). Folktinget, Universitetstryckeriet, Helsingfors 2010.
Suomen virallinen tilasto (SVT) (useita). Tilastokeskus, Helsinki. http://www.stat.fi/.
Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Sosiaali- ja terveydenhuollon tilastollinen vuosikirja 2009. THL. Yliopistopaino Oy. Helsinki 2009.

Lögn, förbannad lögn och statistik. Del 2 (åldersklasser).

Kieli- ja vähemmistövaltuutetun varoitus:
Tämä kirjoitus käsittelee ruotsinkielistä väestönosaa ja Dragsvikia. Jos tämä aiheuttaa allergisia oireita, niin lopeta lukeminen. Suomenkielistä väestöä koskeva kirjoitus ilmestyy huomenna.

Åldersklasser

Vi behandlar ofta statistik kursoriskt och fattar lätt meningar, kommer till slutsatser och skapar myter som slår hål på fakta. En orsak att vi kan stryka garnisoner är att åldersklasserna minskar, inte sant? Och samma trend ger oss möjligheten att skära ner på vår krigstida styrka, eller hur? För att belysa det hela ska jag friskt parafrasera en svensk officer, som jag hade glädjen och äran att ha som min chef under en större stabsövning i Södra Sverige:

Short-term thinking drives out long-term strategy. Every. Single. Time.

Jag ska försöka tackla myten om att åldersklasserna minskar och ge en synpunkt på Dragsvikaffären som inte handlar om politisk styrning. Kommendören för marinen, konteramiral Veli-Jukka Pennala, tog upp den faktiska volymfrågan i Turun Sanomat, men amiralens röst hördes inte på det politiska slagfältet.

Myt: ”Den finlandssvenska befolkningsdelen minskar kraftigt.”

Tabell 1. Finlandssvenskarnas andel av Finlands befolkning.

År	Antal	Procent
1890	322 600	13,6
1950	348 300	8,6
1990	296 700	5,9
2009	290 392	5,4

 

Busted: ”Finlandssvenskarnas andel av Finlands befolkning har minskat cirka 10 % på 120 år (samtidigt har antalet finskspråkiga ökat över 100 %).”

De inryckta svenskspråkiga beväringarnas antal kontingentvis (två per år) växte till och med 2010. Den största svenskspråkiga ålderklassen på de senaste 30+ åren föddes år 1994. Därefter minskade antalet födda till och med år 2001; den minsta åldersklassen på 30+ år. Åldersklassen födda år 2004 födda motsvarar till storleken ungefär den åldersklassen som var i tjänst 2010. Antalet svenskspråkiga födda har vuxit sedan år 2001 och beräknas växa (även med en viss omflyttning) till och med år 2025.

Figur 1. Födda svenskspråkiga 1993-2025 Källa: Svenska Finlands Folkting.

 

Övriga variationer är små. Under åren 1991–1995 gjordes 812 byten av modersmål med en nettovinst på 40 personer till de svenskspråkigas fördel. I och med tvåspråkiga familjer så finns det finns flere svenskspråkiga barn än svenskspråkiga mödrar till barnen. Antalet elever i svenskspråkiga skolor är också större än antalet barn som föds med svenska som modersmål. Fram till år 2005 registrerades barn i tvåspråkiga familjer oftast som svenskspråkiga, med en fördelning av 80 % av svenskspråkiga mödrar och 50 % av finskspråkiga mödrar i de tvåspråkiga familjer, som valde att registrera sina barn som svenskspråkiga. Den stigande trenden för barnens språkval hos tvåspråkiga familjer med finskspråkiga mödrar bröts dock år 2004.

På basen av dessa fakta kan man alltså säga att

1. den svenskspråkiga ålderklassen långsamt växer över tid och
2. att svenskspråkigheten ökar i popularitet.

Myt: ”Finlands befolkning minskar”

Avgörande för en befolkningens tillväxt är fruktsamhetstalet, som anger antal barn födda per kvinna i fruktsam ålder. För den svenskspråkiga befolkningsdelen var talet 2,21 år 2008. Finland (hela befolkningen) hade ett av Europas högsta fruktsamhetstal på 1,86 år 2008, men för att befolkningen ska växa på sikt krävs ett fruktsamhetstal kring 2,1 eller högre.

Om nativitet och dödlighet kan för de svenskspråkigas del konstateras att kurvorna skar varandra år 2007 med ett fördelseöverskott på 600 personer. Finlandssvenskarnas dödlighet jämfört med den övriga befolkningen är mindre i alla åldersklasser hos bägge könen. Den största skillnaden finns hos medelålderns män där de svenskspråkigas risker är cirka 40 % lägre än de finskspråkigas.

Att befolkningen ökar beror förstås inte på de svenskspråkiga, utan är närmast ett resultat av nettoinvandring (ca 12 000 personer år 2012).

Busted: ”Finlands befolkning ökar, medan den finskspråkiga befolkningsdelen minskar något.”

Innebörden av detta för brigadens del är att kontingenterna – i motsats till de finskspråkiga truppförbanden – inte avsevärt minskar innan år 2016. År 2022 rycker två rekordstora kontingenter in. En flytt av brigaden till Obbnäs eller andra trängre utrymmen kunde lätt bli en resultatlös omlokalisering, som leder till

1. ett behov av dyrt investeringsbyggande, i syfte att säkra logi och övriga anläggningar eller
2. ett medvetet val att årligen neka 120–140 finskspråkiga rekryter möjligheten att tjänstgöra i ett svenskspårkigt truppförband, i syfte att minska inryckningsstyrkorna.

”Marinchefen” baserade sin bedömning på fakta över åskådlig framtid. Man får väl hoppas att även den politiska arenans aktörer skulle ha tålamod att lyssna när generaler och amiraler med en försiktig stämma bjuder på beslutsunderlag.

Källor
Geber, Erik. Lojander-Visapää, Catharina. De svenska gymnasierna i Finland. En lägesanalys.. Edita Prima Oy, Helsingfors 2007.
Finnäs, Fjalar. Finlandssvenskarna 2002, (Finlandssvensk rapport nr 41). Folktinget, Yliopistopaino, Helsingfors 2004.
Finnäs, Fjalar. Finlandssvenskarna 2005 (Finlandssvensk rapport nr 43). Folktinget, Universitetstryckeriet, Helsingfors 2007.
Finnäs, Fjalar. Finlandssvenskarna 2009 (Finlandssvensk rapport nr 44). Folktinget, Universitetstryckeriet, Helsingfors 2010.
Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Sosiaali- ja terveydenhuollon tilastollinen vuosikirja 2009. THL. Yliopistopaino Oy, Helsinki 2009.
Åbo Akademi. Läraren 2010. Strategi för lärarutbildningen vid Åbo Akademi. Betänkande avgivet av Åbo Akademis arbetsgrupp 14.02.2002. Åbo Akademi. Vasa-Jakobstad-Åbo 2002.