European Security Order Has Passed the Era of “Permanent Neutrality”

Guest article by Henri Vanhanen. March 2, 2017.

Henri VanhanenkAn institutional approach on a new European security architecture oversimplifies a complex problem and brings about untenable compromises that only Russia stands to gain from. Dealing with current challenges in the security environment requires both a long term strategic vision and a thorough understanding of the core causes of disagreements and conflict, writes Henri Vanhanen. Henri is an author for the Finnish Foreign Policy publication The Ulkopolitist and has written expert articles on Finnish Foreign and Security policy, international relations and analyses of the security environment. Currently Henri is finishing his master’s degree in contemporary history. He is also a student in the Versatile Expertise in Russian and Eastern European Studies (ExpREES) programme coordinated by the Aleksanteri Institute and has studied American history in the University of California Berkeley. Henri has worked for the US State Department and US Department of Defense as an intern. Henri’s writings represent his personal views.


On February 26th, Brookings Institution senior fellow Michael O’Hanlon wrote an opinion piece in The Wall Street Journal titled ‘An Alternative to NATO Expansion That Won’t Antagonize Russia’ where he discussed the possibilities of the Trump administration to improve current Russian-American relations. O’Hanlon introduced an idea of a new European security architecture based on a ‘permanent neutrality’ status of certain North and East European states, namely Finland and Sweden; Ukraine, Moldova and Belarus; Georgia, Armenia and Azerbaijan; Cyprus and Serbia, and possibly some Balkan states. [Read more… 1201 words, 5 min]

Den kalla logiken bakom isen på Östersjön

Urspr. publicerad på engelska i BRE 6/2016 (19 dec 2016) med rubriken The icy logic of the Baltic Sea freeze.

Finland och den skandinaviska halvön på vintern. Bild: Jacques Descloitres, MODIS Rapid Response Team, NASA/GSFC

Fokus Östersjön

Ryssland kommer bedömt att fortsätta stärka sin militära förmåga i Östersjöområdet, med syfte att själv utöva kontroll eller hindra sina motståndare från att kontrollera området. Insikten till hur Östersjön från ett ryskt perspektiv har förändrats är väsentlig, då man överväger risker av en militär eskalation i området och skapar nya mekanismer för en hållbar nedtrappning.

Ryssland har sedan 2007 påbörjat en omfattande modernisering av sina väpnade styrkor, deras utrustning och det militärindustriella komplexet. Denna reform och den förändrade säkerhets- och militärpolitiska inriktningen blev uppenbara i och med militärdoktrinen från 2010 samt programmet för att förnya och modernisera försvarsmaterielen fram till 2020 (läs mera om GPV 2020; se även Persson, Gudrun, et al. Russian Military Capability in a Ten-Year Perspective 2016. FOI, Stockholm, 2016)

Uppdateringen av militärdoktrinen i december 2014, som alltså skedde efter ockupationen av Krimhalvön, antog en omvärldsbild av tävlan, kamp, konflikt och konfrontation. (se även KKrVA Handlingar och Tidskrift 1/2016, sid 8)

Typiskt för den aktuella utvecklingen i världen är ökad global tävling, spänning i växelverkan på olika nivåer hos nationer och områden, en kamp mellan olika värdesystem och utvecklingsmodeller, en globalt och regionalt ostabil politisk och ekonomisk utveckling, vilken har sin bakgrund i försämrade internationella relationer. En omfördelning av inflytande och makt till fördel för nya centrum för politisk och ekonomisk tillväxt och dragkraft pågår.

Rysk militärdoktrin 2014, 9. (Военная доктрина Российской Федерации. Källa: kremlin.ru). Översättning min egen.

Den nya ryska militärdoktrinen höjer samtliga krigsövningar i länder vars landområden eller territorialvatten avgränsar till Ryssland (eller dess allierade) till militära hot. Den tidigare doktrinen gjorde här en urskiljning mellan vanliga övningar och övningar som var provokativa, såsom t.ex. övningar där kärnvapeninsatser övades.

Från Sovjetunionen till Ryssland

Från ett ryskt perspektiv reflekterar dessa utvecklingar i politiken äntligen ett svar på den förändring i säkerhetsomgivningen som varit uppenbar i redan två decennier. Under det kalla kriget hade Sovjetunionen så gott som obestridd tillgång till Östersjön. Imperiets fall lämnade Ryssland med ett område, där kontrollen av (de geoekonomiska) flöden av varor, information och människor hade stulits från björnens tassar.  [Läs mera…]

Gränsdragning [Finlands försvarsförmåga, del 3]

Turkiet och Ryssland

Pilot parachuting from downed Su-24. Source: Algeria latest news
Piloten räddar sig med fallskärm från den nedskjutna Su-24 attackflyget. Källa: Algeria latest news

Turkiet sköt den 24. november ned ett rysk Su-24 attackflygblan, som kränkte turkiskt luftrum. Det var fråga om ett beslut som tog efter åtminstone två bekräftade tidigare kränkningar samt flera under händelsen utfärdade varningar. Det var en gränsdragning. Å ena sidan drog Turkiet sina gränser tydligt. Att förhindra en kränkning av turkiskt luftrum var viktigare än allt annat. Det kallas absolut suveränitet. Ryssland använder fritt irakistk, iransk och med vissa kontrollmekanismer även israeliskt luftrum i sin Syrieninsats. För Turkiet ligger även territorialvattnen på spel. Ryssland tränger ut via Bosporen, en livsviktig och mycket smal rutt från Svarta havet till Medelhavet. Med USA har man redan inlett förhandlingar om  samordnat nyttjande av luftrum i Syreninsatsen. Nato dikterar dock inget till sina medlemmar utan enhällighet. Turkiet visade var skåpet står och markerade gränsen tydligt även för Natos del; Ryssland vet nu pinsamt klart att den inte utgör en med Nato allierad partner som strider mot Daeshia i Syrien, utan är en skild part i konflikten, som ”kör sitt eget race” på ett sätt som inte på ett bra sätt bidrar till regional och gemensam säkerhet och växelverkan. Natos generalsekreterare understrykte återhållsamhet och Turkiets president Erdoğan bad om möte med Putin, Hårda var orden från den  ryska federationens president när han under händelsedagen mötte Jordaniens konung Abdullah, men då han dök upp på ett snabbt möte under G20-konferensen och träffade Turkiets president Erdoğan, så blev det klart att även Ryssland inser att det står mycket mera på spel än bara Turkiet. Militäralliansen Nato har påbörjat åtgärder för att återuppliva Nato-Rysslandrådet från sitt ide.

Då vi betraktar luftrumskränkningar på ytterst snäva områden är det även skäl att fundera över konsten att markera och dra gränser. Finska viket är en smal ränna och ryskt flyg har kränkt finskt luftrum. Antalet och ändringen är inte statistiskt betydande, men en väsentlig fråga är varför Ryssland så lättvindigt väljer att kringgå obekväma naturfenomen via norr och varför kränkningar av finskt luftrum är så långa och går så djupt? Finland är en av de få, om inte den enda, av Östersjöns nationer som inte offentligt kallat sin ryska ambassadör till samtal om kränkningar. Sverige har krävt förklaringar av såväl ryska som amerikanska ambassadörer, liksom även Estland, som omedelbart har aviserat samtliga kränkningar. Sverige har däremot haft stora problem i att hitta en vettig linje och ansvarsfördelning vad gäller kommunikation om luftrumskränkningar. Mycket likt Finland innan 2006. I varje fall så har rättspositivistiska Finland som älskar normer och regler oftast varit nöjd med att konstatera att ärendet utreds av gränsbevakningsväsendet och att Finland har bett om en utredning av behöriga ryska myndigheter,

Finland och Frankrike

Helsingfors Hotell Scandic på Mannerheimvägen deltog i Frankrikes sorg. Bild: IS / Tatu Paulaharju). Källa: IS - "Maailmalla merkkirakennukset on valaistu Ranskan väreillä – Helsingin keskustassa vain yksi" ("Runtom världwn belyses bygnaderna i Frankrikes färger. I Finland bara en.")
Helsingfors Hotell Scandic på Mannerheimvägen deltog i Frankrikes sorg. Bild: IS/Tatu Paulaharju.Källa: IS. ”Maailmalla merkkirakennukset on valaistu Ranskan väreillä – Helsingin keskustassa vain yksi” (”Runtom världen belyses bygnaderna i Frankrikes färger. I Finland bara en.”)

Både i Finland och Sverige har en solidaritetskalabalik börjat då Frankrike bett om militärt stöd enligt EU-fördragets artikel 42.7. Republikens president Sauli Niinistö gav ett juristutlåtande i ärendet. Chefen för det finska Utrikespolitiska institutet Teija Tiilikainen gav bra flankstöd till presidenten genom att revidera det hon redan tidigare utrett angående Lissabonfördraget. Den färska kommentaren och den omfattande utredningen från 2008 utgör en mycket bra och aktuell helhet, som absolut bör läsas, i synnerhet av den svenska publiken som inte mig veterligen har tillgång till lika kvalitativa motsvarande rapporter. Ett möjligt tecken på en ändring i Finland är att den finska regeringen lånade den starka solidaritetsförklaringen från Sveriges försvarsbeslut anno 2009  och uppdaterade således sin egna förklaring från statsrådets säkerhetspolitiska redogörelse 2012. Antigen har man blandat texterna, eller så bygger man grund för en snabb författningsberedning.

Finland agerar på det sätt som vi önskar att andra agerar gentemot oss. Finland stöder Frankrike med till buds stående medel.

Regeringens EU-ministerutskott 17 november 2015

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Solidaritetsförklaringen i RP 2008/09:140 ”Ett användbart försvar”

Finland vill nu ändra sina lagar, så att det blir möjligt att uppfylla förpliktelsen om militärt bistånd i enlighetmed artikel 42.7 i Fördraget om EU. Man har talat om en ”harmonisering” av något slag, och det är mycket sannolikt att vi får fettfri mjölk och osaltat smör. Samtidigt talar dock försvarsministern Jussi Niinistö om att införa plikt till utlandstjänst, vilket ger dom insatta en bild om vad det på riktigt kan vara fråga om.

Fortsättningskrigets spöke

Kenraali Ehrfurth käymässä kenraali Talvelan luona jakamassa rautaristejä. Naamoila, 6. lokakuuta 1941. Kuva: Vänr K Borg. Lähde: SA-kuva.
General Ehrfurth besöker general Talvela för förläna järnkors.
Naamoila, 6. oktober 1941. Bild: Fänr K Borg. Källa: SA-kuva.

I Finland och vår försvarslösning är rikets gräns befallande. Detta faktum har inte ändrats trots att krigföring och den tillhörande militärteknologiska utvecklingen – i synnerhet förmågan till långräckviddig precisionsbekämpning – inte bara ändrats eller tagit några framsteg, utan har genomgått en revolutionell förändring. Finland självt skaffa till och med år 2025 en ansenlig arsenal av långräckviddiga precisionsbekämpningssystem. [1,2,3]. Vi plågas av fortsättningskrigets spöke. Visst var det Sovjetunionen som inledde kriget, men vi var nog helt beredda på det. Vissa historieforskare har kätterskt påstått att vi inte bara väntade, utan även önskade kriget. Efter att ryssen bombade Åbo, Borgå och Helsingfors, sprang vår fältarmé över gränsen för att ta tillbaka allt som man i vinterkriget förlorat med lite ränta. Strategiskt sett handlade det om att skaffa ett militärt gynnsamt läge. Ingen var på väg till Uralbergen och att gå över den gamla gränsen från vinterkriget blev mycket svårt för vissa förband, vilket till och med ledde till ordervägran i några fall. Från denna tid har vi som arv en lagstiftning och ultradefensiv doktrin, som kraftigt lutar på folkrätten, även då internationell rätt och lagar bara finns i tal eller tystnat helt.

Vi har bland annat skaffat JASSM-robotar och det ser ut som om anskaffningen av ammunition till vårt raketartillerisystem M270 MRLS (finsk typbeteckning 298 RSRAKH 06) igen kommit i medvind, vilket även kan innebära möjligheter till anskaffning av långräckviddiga ATACMS-robotar. Utöver de främsta materielprojekten – efterträdaren till Hornet samt ersättande av sju fartyg som kommer att utrangeras till och med 2025 med fyra nya under namnet Flottilj 2020, så är även en ny sjömålsrobot för att ersätta Rbs-15 SF III (MTO 85M) aktuell. Denna nya robot ska en räckvidd mellan över 100
och 500 km, den ska kunna bekämpa markmål och kunna utvecklas så att räckvidden som luftburen utvecklingsversion skulle överskrida 500 km, kanske rentav nå upp till närmare 1000 km vid år 2030. Dessa kallas för angreppsvapen eller anfallsvapen av många alarmister. För oss är det fråga vapensystem med tröskeleffekt. Innebörden med dylika system är att den minsta lilla militära provokation – ett försök att permanent kränka vår territoriella integritet eller i en längre tid utnyttja finsk territorium – leder till att vi med dessa vapensystem förintar hotet och i synnerhet förmågan att fortsatt hota oss. Detta betyder för de omnämnda vapensystemen att samtliga mål ligger bortom rikets gränser. Detta är ett politiskt beslut. Beslut om att använda vapenmakt för att höja tröskeln ligger hos överbefälhavaren, Republikens president. Presidenten sätter priset och gränsen för vår självständighet med statsrådet (regeringen).

I klarspråk betyder tröskeleffekt att motståndaren tvingas välja: ”Om ni med vapenmakt angriper finsk territorium, så ser vi med vår vapenmakt till att det på er sida om gränsen inte längre finns förutsättningar att fortsätta operationer och att ni inte kommer ut till Finska viken från Sankt Petersburgs örlogsbaser.” För att vara trovärdig ska en tröskeleffekt vara offentligt bekräftad och erkänd, beslutsfattandet vara inövat på samtliga nivåer och allt detta tydligt uttalat som strategisk kommunikation. Då är det klart för motståndaren att opportunistiska försök att med vapenmakt ta finskt territorium alltid kommer att innebära att en större del av resurserna binds till detta område och de egna förlusterna vid ingången av konflikten blir så betydande, att en eskalering till kärnvapenkrig kan bli ett alternativt. I ett sådant fall blir det likaså uppenbart att vid en större kris i vårt närområde med flera parter är alternativet ”angripa Finland” alltid uteslutet.

Vår politiska ledning har dock genom sin beväringstjänstgöring, vårt värnpliktsystem, spöket från fortsättningskriget och försvarskurser för privata och offentliga sektorns högre chefer och beslutsfattare hjärntvättats i en doktrin av oböjligt och stramt territoriellt försvar. Det är värt att fråga om det vid behov finns mod att ta striden till fiendens mark? Marskalken Mannerheim vågade ta kampen till Leningrads portar och förstod även att låta bli att gå vidare. Förmågan hade tydligt bevisats. Vapenmakt skapade politisk handlingsfrihet. Detta är en lärdom från våra krig som vi borde hålla fast vid i en föränderlig omvärld.

Solidaritet, Finland och försvarsmakten

Målsättningen och innebörden av den pågående lagberedningen håller på att klarna. Lagen ska möjliggöra nyttjande av vapenmakt även utanför Finlands gränser för att trygga statens suveräna rättigheter och intressen. Sannolikt är att det blir fettfri mjölk och osaltat smör. Lagstiftningen kommer att ”harmoniseras” till att snävt passa EU-fördragets 42.7 artikel. Det som verkligen behövs – en syntes av slutsatserna från den parlamentariska gruppen som utredde försvarsmaktens utmaningar på lång sikt, ett flertal Nato-utredningar och statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelser, som skapar ett reviderat uppdragsbehov för försvarsmakten att utveckla på. Detta innebär i min mening att Finland utvidgar försvarsmaktens uppdrag att beröra försvarandet av statens samt finländarnas intressen, livsbetingelser samt och värden såväl inom som utom rikets gränser. Endast en dylik de jure nyinriktning kan leda till det, att statsledningen i varje läge med förhåll kan välja rätt verktyg till det rådande läget. Det betyder även att vi kunde utvidga verksamhet utanför rikets gränser. Detta kunde just vara den militära hjälp som Frakrike nu ber om, och som vi nu besvarar med fettfri mjölk, inhämtning av underrättelser samt hemliga insatser (jfr KSI/MUST) eller konventionella insatser med Sverige eller någon annan stat. Detta för oss inte närmare NATO, men visserligen närmare NATO-länderna och USA, vilket skett i fallet Sverige. Trots sin obefintliga försvarsförmåga, så är Sverige både politiskt och militärt en starkare aktör i Östersjöområdet än Finland. Detta beror inte på arvet från det kalla kriget, utan på den försvarsreform (jfr den finska försvarsmaktsreformen) som innebar en inriktning mot ett insatsförsvar. Sveriges försvarsmakt har som sitt uppdrag att:

Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt. Försvarsmakten ska kunna upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen utanför det svenska territoriet.

Förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten.

Som parentes bör nämnas att detta uppdrag från och med den 1. januari 2016 kommer att lyda;

Försvarsmakten ska försvara Sverige och främja svensk säkerhet. Försvarsmakten ska upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet. Myndigheten ska dessutom kunna värna Sveriges suveräna rättigheter och svenska intressen samt kunna förebygga och hantera konflikter och krig såväl nationellt som internationellt.

Emedan detta endast verkar vara en skärpning och återtagning av det nationella försvaret, så är det värt att ställa sig frågan varför formuleringen ”insatser nationellt och internationellt” samt ”utanför det svenska territoriet” fallit bort?

Lyckligtvis har vi i Finland varit långsamma och försiktiga. Som resultat av allt trögt funderande kommer vi sannolikt att få en lagstiftning som är försenad och redan vid ikraftträdandet otillräckligt, med en livsläng från giltighet till nästa kris, som den inte längre klarar av att hantera. Det värsta är att Finlands statsledning i försvarsmakten har ett mycket brukbart och stark instrument. Att begränsa nyttjandet av detta verktyg med lagstiftning är farligt för statsledningen självt iom. minskad handlingsfrihet och således vådligt för ägarna av statsmakten, Finlands folk. Finland behöver nya lagar om försvarsmakten och militär underrättelsetjänst, som garanterar att insatser med vapenmakt kan göras just då, när den politiska handlingsfrihet det ger mest behövs.

//James


Åsikterna jag här uttryckt är mina egna. De reflekterar inte nödvändigtvis försvarsmaktens eller någon annan myndighets officiella linje.

#kultaranta 100

President Niinistö öppnar Gullranda diskussionerna.
Presidentti Niinistö avaa vuoden 2014 Kultaranta-keskustelut. Kuva: Presidentin kanslia

Tänä vuonna Kultaranta-keskusteluihin osallistuu 102 turvallisuuden asiantuntijaa, tutkijaa, vaikuttajaa ja päättäjää Suomesta ja ulkomailta. Olen listannut osallistujat alle ja lisännyt Twitter-tilin linkin niille joilta sellainen löytyy. Lisäksi olen koonnut Twitter-listan Twitter – @jamesmashiri – Listat – kultaranta viime vuoden ja tämän vuoden Kultaranta-keskustelujen osallistujista, jota seuraamalla voi pitää sormen keskustelujen pulssilla.

Päivitetty: 14. kesäkuuta, 2015 klo 21.30. Laskenta: 73/102 @twitterissä!

  1. Ischinger Wolfgang, Chairman, Munich Security Conference Foundation, Saksa @ischinger
  2. Kudrin Aleksei, entinen valtiovarainministeri, Venäjä @Aleksei_Kudrin
  3. Tallbott Strobe, President, Brookings Institution, Yhdysvallat @strobetalbott
  4. Aho Esko, hallituksen puheenjohtaja, East Office of Finnish Industries Oy
  5. Alahuhta Matti, puheenjohtaja, Elinkeinoelämän keskusliitto @Elinkeinoelama
  6. Andersson Li, kansanedustaja @liandersson
  7. Appelsin Ulla, päätoimittaja, Ilta-Sanomat @AppelsinUlla
  8. Apunen Matti, johtaja, Elinkeinoelämän valtuuskunta
  9. Bahovski Erkki, päätoimittaja, Diplomaatia-lehti @ErkkiB @diplomaatia
  10. Brunila Anne, professori, Svenska Handelshögskolan @AnneBrunila
  11. Tiina Elovaara, kansanedustaja @TiinaElovaara
  12. Ervasti Pekka, erikoistoimittaja, YLE @ErvastiPekka
  13. Ginman Susanna, pääkirjoitustoimittaja, Hufvudstadsbladet @ginmansu
  14. Haapala Timo, politiikan ja taloustoimituksen päällikkö, MTV Uutiset @TimoHaapala
  15. Haglund Carl, puheenjohtaja, Suomen ruotsalainen kansanpuolue @Calle_Haglund
  16. Hakala Terhi, osastopäällikkö, ulkoasiainministeriö
  17. Halkilahti Mikko, puheenjohtaja, Suomen Reserviupseeriliitto @halkilahti
  18. Haukkala Hiski, erikoistutkija, ulkoasiainministeriö @HiskiHaukkala
  19. Heikkilä Marianne, toiminnanjohtaja, Marttaliitto ry @MarttaManna
  20. Herlin Antti, hallituksen puheenjohtaja, Kone Oyj
  21. Himanen Hannu, suurlähettiläs, Suomen Moskovan suurlähetystö @HannuHimanen
  22. Holopainen Minna, uutispäätoimittaja, STT @HolopainenMinna
  23. Iloniemi Jaakko, ministeri @JaakkoIloniemi
  24. Jantunen Saara, tutkija, Puolustusvoimien tutkimuslaitos @saara_ilo
  25. Twitter – @Doktriiniosasto

  26. Jokisipilä Markku, johtaja, Eduskuntatutkimuksen keskus, Turun yliopisto
  27. Jordan Kari, vuorineuvos, pääjohtaja, Metsä Group; toimitusjohtaja, Metsäliitto Osuuskunta
  28. Juntunen Tapio, tutkija, Tampereen yliopisto @tapiojuntunen
  29. Kaarkoski Tuomas, päätoimittaja, Reserviläinen @TKaarkoski
  30. Kaikkonen Antti, ulkoasiainvaliokunnan puheenjohtaja @anttikaikkonen
  31. Kalkku Elina, osastopäällikkö, ulkoasiainministeriö
  32. Kanerva Ilkka, puolustusvaliokunnan puheenjohtaja
  33. Kari Mika, puolustusvaliokunnan varapuheenjohtaja @Mika_Kari
  34. Karvala Kreeta, pääkirjoitustoimittaja, Iltalehti @KarvalaKreeta
  35. Kaskinen Tuuli, toiminnanjohtaja, Demos Helsinki @Tuulikas
  36. Kauppi Kirsti, osastopäällikkö, ulkoasiainministeriö
  37. Kivinen Markku, professori, Aleksanteri-instituutti, Helsingin yliopisto @KivinenMarkku
  38. Korhonen Iikka, tutkimuspäällikkö, Suomen Pankki @IikkaKorhonen
  39. Korhonen Pertti, toimitusjohtaja, Outotec Oyj @perttikorhonen
  40. Koroma Johannes, kolumnisti
  41. Koski Susanna, kansanedustaja @susannakoski
  42. Kulmuni Katri, kansanedustaja @KatriKulmuni
  43. Kääriäinen Seppo, kansanedustaja @seppokaariainen
  44. Laajava Jaakko, alivaltiosihteeri, ulkoasiainministeriö
  45. Laidre Margus, suurlähettiläs, Viron suurlähetystö
  46. Laitinen Ilkka, Rajavartiolaitoksen apulaispäällikkö, kenraalimajuri
  47. Lehto-Komulainen Katja, kansainvälisten asioiden päällikkö, Suomen Ammattiliittojen Keskusjärjestö @LehtoKatja
  48. Lindberg Jarmo, Puolustusvoimain komentaja, kenraali @CharlesLindberg @Finnchod
  49. Lohela Maria, eduskunnan puhemies @MariaLohela
  50. Manninen Sami, lainsäädäntöjohtaja, oikeusministeriö
  51. Mäkelä Jarmo, toimittaja
  52. Mölsä Jouni, viestintäjohtaja, ulkoasiainministeriö @jmolsa @Ulkoministerio
  53. Mykkänen Kai, kansanedustaja @KaiMykkanen
  54. Nerg Päivi, kansliapäällikkö, sisäasiainministeriö @PaiviNerg
  55. Niemi Mari K., tutkija, University of Strathclyde @MariKNiemi
  56. Niinistö Jussi, puolustusministeri @jniinisto @DefenceFinland
  57. Niinistö Ville, puheenjohtaja, Vihreä liitto @VilleNiinisto @vihreat
  58. Nyberg René – omat sivut, suurlähettiläs @nyberg_ren
  59. Ohra-aho Harri, tiedustelupäällikkö, prikaatikenraali, Pääesikunta @Ohra_aho
  60. Ojanen Hanna, Jean Monnet-professori, Tampereen yliopisto @HannaOjanen
  61. Ollila Jorma, hallituksen puheenjohtaja, Outokumpu
  62. Orpo Petteri, sisäministeri @p_orpo
  63. Pelttari Antti, Suojelupoliisin päällikkö
  64. Pernaa Ville, päätoimittaja, Suomen Kuvalehti @VillePernaa @SuomenKuvalehti
  65. Posio Matti, päätoimittaja, Lännen Media @mattiposio
  66. Raitasalo Jyri, everstiluutnantti, Panssariprikaati
  67. Ravantti Elina, ulkomaantoimituksen päällikkö, YLE @ElinaRavantti
  68. Remes Seppo, hallituksen puheenjohtaja, EOS Russia
  69. Riiheläinen Janne, Helsingin Sanomat – Janne Riiheläinen – Turpo-korkkari @veitera
  70. Rinne Antti, puheenjohtaja, Suomen Sosialidemokraattinen puolue @AnttiRinnepj @Demarit
  71. Räsänen Joona, kansanedustaja @JoonaRasanen @Demarinuoret
  72. Räsänen Päivi, puheenjohtaja, Kristillisdemokraatit @PaiviRasanen @KDpuolue
  73. Räty Arto, kansliapäällikkö, puolustusministeriö
  74. Saari Sinikukka, vanhempi tutkija, Ulkopoliittinen instituutti @sinikukka
  75. Salmi Ilkka, EU-siviilitiedustelun päällikkö, EU INTCEN @EUINTCEN
  76. Salolainen Pertti, ulkoasiainvaliokunnan varapuheenjohtaja @Psalolainen
  77. Savola Mikko, kansanedustaja, puheenjohtaja, Reserviläisliitto – Reservin aliupseerien liitto ry @MikkoTSavola
  78. Sipilä Juha, pääministeri @juhasipila
  79. Sohlström Hans, toimitusjohtaja, Rettig Group Oy Ab @HansSohlstrom
  80. Soini Timo, ulkoasiainministeri @persut
  81. Soininvaara Osmo, valtiotieteen lisensiaatti @OsmoSoininvaara
  82. Stenlund Peter, valtiosihteeri, ulkoasiainministeriö
  83. Stubb Alexander, valtiovarainministeri @alexstubb
  84. Sundbäck Veli, suurlähettiläs
  85. Säkkinen Teppo – Blogi, puheenjohtaja, Keskustanuoret @tepposakkinen
  86. Takala Satu, päätoimittaja, Ilkka
  87. Talvitie Heikki, suurlähettiläs
  88. Tarkka Jukka, kolumnisti
  89. Tiilikainen Teija, johtaja, Ulkopoliittinen instituutti @FIIA_fi
  90. Tiitinen Seppo, eduskunnan pääsihteeri
  91. Toivakka Lenita, ulkomaankauppa- ja kehitysministeri @toivakka
  92. Torstila Pertti, suurlähettiläs
  93. Tourunen Jari, päätoimittaja, Savon Sanomat @JariTourunen
  94. Tuomioja Erkki, kansanedustaja
  95. Vainio Kari, päätoimittaja, Turun Sanomat
  96. Valo Raimo, toimitusjohtaja, East Office of Finnish Industries Oy @rava01
  97. Valtasaari Jukka, suurlähettiläs
  98. Vanhanen Matti, kansanedustaja @VanhanenMatti
  99. Vartiainen Juhana, kansanedustaja @filsdeproust
  100. Viirret Raimo, pääkirjoitustoimittaja, Kainuun Sanomat @Viiraimo
  101. Visuri Pekka, dosentti
  102. Volanen Risto, yhteiskuntatieteiden tohtori @ristoerkkijuhan
  103. Ylä-Anttila Merja, vastaava päätoimittaja, MTV Uutiset @merjaya

//James