Första frågan och svaren

”Vad önskar och väntar du dig av Sälen i år, när Finlands och Sveriges statsledning offentligt samtalar om säkerhetspolitik i en situation där båda länderna söker sin linje?”

Bästa läsare, vi uppmanar – rentav uppviglar – även Dig att besvara frågan eller annars bidra till debatten! Jag beordrar: Lämna en kommentar här.


Anm: Detta är min översättning. Det skrivna finska ordet gäller. Skrivfel och klantiga uttryck följer.

Heikki Valkama: Från en lekmans vinkel så är den försvarspolitiska debatten i Sverige betydligt aktivare än i Finland och man funderar på framtiden mera högljutt. Visserligen beror det här på att Sveriges försvarsreform är så radikal. Övergång till en yrkesarmé och konsekvenserna är säkert också intressanta för oss. En så stor reform orsakar ett visst oljud och oväsen.

Har jag rätt då jag tolkar att James Mashiri och Janne Riiheläinen som samlade panelen tror att prreublikens president Sauli Niinistö och statsminister Fredrik Reinfeldtin skulle vända sin blickar mot Nato? Att presidenten och statsministern tillsammans skulle tala för ett Nato-medlemskap? En sådan uppfattning fick jag av denna Sälen-prolog. Det skulle säkert sätta fart på den finska debatten.

Jag kan ha fel, men jag tror inte att radikala utspel on Nato är att vänta av Niinistö. Kanske man snarare kan vänta sig liturgiska uttalanden, om att det nordiska samarbetet är viktigt  och att vi med Sverige har en lång gemensam historia och gemensamma intressen.

Jag har förberett så dåligt att jag inte vet om t.ex. cybersäkerhet och ett möjligt cybersäkerhetssamarbete är på agendan. Å andra sidan har Sverige lite andra intressen här…

Som sagt, detta är en lekmans uppfattning. En liten omruskning vore riktigt bra.

Stig RydellStig Rydell: Jag hoppas att våra länder fortsätter att fördjupa samarbetet inom säkerhetspolitiken och att den offentliga debatten om framtida säkerhetspolitiska lösningar uppmuntras.
På kort sikt kan det, t ex, innebära ökad övningsverksamhet mellan Försvarsmakterna och på längre sikt en, i många avseenden, gemensam säkerhetspolitisk linje. [ursprunglig text]

Matti Pesu: I synnerhet önskar jag ärlig talan on nordiskt säkerhetspolitisk samarbete och dess möjligheter. I Finland betonas ofta hur bra samarbetet löper och kur viktigt det är. När Sveriges försvarsminister Karin Enström tillsatte utredningen för att se över Sveriges samlade försvarspolitiska samarbete, sade hon, att emedan samarbetet är betydelsefullt, så har inte resultaten varit betydande, eftersom riktlinjerna är så olika i de nordiska länderna. Jag vet inte om det är attt begära för mycket, men man kunde hypotetisk fundera på hurdant samarbetet mellan de nordiska länderna ser ut när det är som bäst – på sätt och viss lägga uppen utopi av det nordiska försvarssamarbetet.

En anna sak jag hoppas man tänker på är hur Europas säkerhetsinfrastruktur utvecklas. Sker samarbetet fortfarande inom Nato? Ligger framtiden i regionala klustrar med fokus på Nord- och Öst-Europa? Hur placerar sig de nordiska länderna och är olika riktlinjer ett problem över tid?

Osmo ApunenOsmo Apunen: Debatten om Finlands och Sveriges försvarssamarbete är alltför manande. Samarbetet uppfattas generellstsom ett mellanstadie i led av mera omfattande multilaterala lösningar eller ett medel i västra stormakters koalitionspolitik. På annat håll tyngs samarbetet av överflödig idéell skandinavism visavi försvarspolitikens kärnfrågor.

Därför önskar jag, att någon i Sälen skulle fokusera på grundfrågan: Kan ett försvarssamarbete mellan länderna, begränsat i rätt till självförsvar utgående från FN-stadgan, bjuda på en tydlig och genomförbar lösning, som skulle komplettera den gemensamma europeiska förvarspolitiken och stöda denna princip som internationellt reglerar användning av maktmedel?

Ett slags säkerhetspolitiskt Nordek, alltså, utan de vanligaste baktankarna.

Sari PalmSari Palm: Behovet av nordiskt samarbete och gemensamma projekt är tydliga: det är viktigt att bilden, språket och begreppen samt uppfattningen om debattens djup uppdateras. Man kan inte längre flörta med samarbete, resursbehov eller Nato-debatt, utan det är dags att börja dra samman de gemensamma som vi bilateralt kan få och nå.

Å andra sidan är det bra att minnas, att man trots utspel och behov inte ens med kraftig debatt bör tackla det demokratiska systemet i hörnet:
De slutliga besluten förblir i bähhe länderna i händerna av folkväldet, och man borde inte i debatten argumentera att det som den ena gör ska vi också göra.

Summa summarum: Öppen, uppriktig debatt, utspel och en förståelse av begreppen i debatten, så att vi talar i samma riktning.

Patrik GayerPatrik Gayer: Den säkerhetspolitiska debatten har varit mycket livlig både i Finland och andra nordiska länder. I fjol var den svenska ÖBs kommentar om försvarets låga nivå en katalysator för Sälen och debatten om i tidningar och på nätet. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussens i sig helt odramatiska linjedragning att ett land antingen är en medlem med säkerhetsgarantier eller inte, väckte också mycket intresse. Sälen representerar en sådan öppen debaattkultur som jag önskar det fanns mera av, också här i Finland.

Mot denna bakgrund väntar jag av årets rikskonferens många intressanta debattutspel . Försvarsministrarna godkände visionen om nordisk försvarssamarbete, EU:S toppmöte i december lyfte försvarsfrågorna på EU-debattens agenda, I Finland bördade man diskutera ett nätverksbaserat försvar och Sverige deltog i Natos NRF-trupper. Bland annat dess a saker framhävdes i den nordiska säkerhetspolitiska debatten under fjolåret. Jag väntar i synnerhet på nya utspel och tankar om detta från Sälen, dvs försvars- och säkerhetssamarbetet och hur man ordnar det. Jag väntar också med iver Odotan på den debatt som oundvikligt uppstår om Sveriges möjliga Nato-medlemskapsansökan &ndash så många experter och kommentatorer har anat att det är närmare än de flesta vill tro.

Jaakko PuuperäJaakko Puuperä: Vi behöver mera konkreti, modiga expertutspel och målsättningar. För att hitta verktyg, så är det viktigt att för ha tydligt definierade gemenssamma mål. Om dom inte hittas så måste man sänka ambitionsnivån.

Det är tråkigt att säga, men som svar på direkt fråga ska jag var ärlig. Jag väntar mig inte mycke av Sälen. Man kan alltid önska. Jag önskar, att den prestigefulla deltagarskaran i Sölen skulle börja sitt arbete med att ta skeden i vacker hand och först identifiera och sedan erkänna fakta.

Ett faktum är att både Sveriges och Finlands förmga att producera säkerhet i sin egen omgivning är alarmerande Svag och något gripbart borde göras åt det här. Man borde erkänna att man måste lägga resurser på det här. No money, no honey, no fun. Viktigt är också att tala om saker vid deras rätta namn och att parterna talade med samma begrepp.
Jag är illa rädd, att debatten och uttalanden kommer att bli mycket formella. Just för att debatten förs offentligt och för att omvärlden inte uppfattas enhetligt. Så ser det åtminstone ut med bara en ytlig granskning av ländernas mycket olika säkerheteslösningar.

Som evig optimist hoppas jag att man i Sälen, tack var dess transparenta natur, kunde komma framåt så, att man som grund för möjligt samarbete hittar en gemensam uppfattning om omvärlden som motsvarar verkligheten, i den utsträckning det är möjligt beaktande ländernas politiska situationer och debattkulturer. Det är en förutsättning för utvekcling av ett rationellt samarbete som främjar säkerheten hos alla områdets aktörer.

Charly Salonius-PasternakCharly Salonius-Pasternak: Jag hoppas RP Niinistö offentligt påminner Sveriges statsledning om det ansvar varje land har för sitt eget försvar.

Tapio Juntunen: Mina förväntningar för Sälen ställs huvudsakligen mot en bredare säkerhetspolitisk bakgrund och längre tid. Jag lyfter fram två fästpunkter. För det första är jag som forskare intresserad av att gräva i säkerhetspolitiska läges- och omvärldsbilder, som är bakgrund till debatten. Enklare kunde man säga att det är en fråga om man betonar mera omfattande utrikespolitiska frågor eller snävare frågor knutna till militärpolitik och försvar. Den mediedrivna debatten inför Sälen indikerar att den senare polemiken får medial uppmärksamhet. Själv önskar jag en bredsynt debatt, där medborgarföreningar har en stark insats. En strategisk blick riktad på Östersjöns karta, alliansförhållanden och analyser av militär kapacitet befriade från avsikt är föda till vissa slutsatser. Vid sidan om detta är vore önskvärt att lyfta fram se bredare perspektiv, som ser att en snäv blick, hur skarp den än vore, inte räcker till att fylla den mångfacetterade politiska verktygslåga, som behövs för att tämja en omvärld som karakteriseras av komplexitet och ömsesidigt beroende. Denna ”spänning” skall dock ställas som en intressant fråga hellre än ett färdigt väntevärde: Hurdant förhållande ställer sig strategins och politikens världar till?

De föregående frågorna är förstås ovanligt breda, men nödvändiga för att lokalisera säkerhetspolitikens underströmmar. Den andra fästpunkten är noggrannare: hur talar president Niinistö om Finlands utrikespolitik? Presidentens, statsrådets [sv. regering] och ministeriernas förhållanden har i min uppfattning blivit relativt goda och direkt under den mandatperioden, så presidentens tal kan mot denna bakgrund också tolkas som tongivande. Presidenten kan så klart, i sin ställning som förebild för gemensamma värderingar [fi. arvojohtaja], lyfta fram nya vyer, även om egentliga utspel konsekvent skulle göras i regeringens linje. Niinistö diskuterar med Sveriges statsminister imorgon på söndagen, direkt eftrer sitt egen tal och frågor. I den här diskussionen är Finlands och Sveriges försvarssamarbete som förmodas bli ännnu tätare – ett tema som har grundats på ministeernivå innan Sälen – en mycket intressant fästpunkt.

Förväntningar ska sist och slutligen ställas i förhållande till frågor i den dagliga politiken. Valen i Sverige som närmar sig snabbt kan avspeglas på Sälens debatter som försiktighet, i varje fall hos partier och politiker. Alliansregeringes stöd har sjunkit betydligt de senaste tiderna. Detta ger en intressant nyans till Sälen som infaller under valåret. Tema för Sveriges del är fjolårets debatt om försvars(o)förmågan och tolkningarna om Rysslands beväpning och intentionerna bakom det. Utöver dessa tema debatteras troligen signalspaning. Klimatförändringen och naturfenomen som ökat i kraft riktar uppmärksamhet på intern säkerhet, infrastruktur och kristålighet.

Här var några förväntningar, som jag kommer på inför Sälen. Avslutningsvis ska jag säga att ja med ett särskilt intresse väntar på den finska debatten och synpunkter från de övriga panelmedlemmarna. Det är en stor ära att vara med och diskutera och bidra till medbordgardebatt kring viktiga teman, dock med en ödmjuk och öppen inställning.

Michael MobergMichael Moberg: Jag hoppas på och förväntar mig tydliga riktlinjer om väpnade styrkors uppdrag och resurser för att lösa uppdrag.

Annonser