Tjuchnor och nyttiga idioter

Strategisk timeout

Jag har i min serie Det svenska försvarets kris [1, 2, 3, 4, 5, 6] i hårda ordalag tagit fram de brister dom förekommit i svenska omvärldsanalyser och försvarsbeslut på bägge sidorna om årtusendets skifte.

De nyttiga idioternas budskap har ändrats så mycket att vi inte längre känner igen det.

Den största illusionen i försvarsbesluten och förarbeten till dem har varit en politisk-strategisk bedömning om att Ryssland demokratiseras och att landet skulle ha grogrund för klassisk liberalism. I denna fälla föll Sverige, som i tiderna skrotade sitt försvar. Det här känner vi som den strategiska timeouten. Timeouten var visserligen resultatet av en i och för sig sund och korrekt bedömning — ingen kom ju att hota Sverige under de förutspådda 10 lugna åren, men tyvärr har de svenska vägvalen visat sig vara enkelriktade och det ser ut som att Sverige inte kommer att mäkta med återta de centrala förmågor och system som man övergivit.

I Finland har vi däremot framskridit försiktigare i förvarsbeslut och inom forskarkretsen har ibland även en kall rationalism rått i Rysslandsanalyser. Demokratisering och rysk liberalism har varit framme, men de flesta akademiska rösterna har varit försiktiga.

Efterklokt kan man säga att den militärakademiska institutionen har bedömt den ryska utvecklingen mycket realistiskt, men Försvarshögskolans bedömningar har alltför ofta stämplats som enskilda forskares åsikter, utan att skolan själv, försvarsmaktens ledning eller försvarsministeriet skulle ha stått bakom forskningen. En bidragande orsak har säkert varit mediernas törst för rubriker, som ger bilden av att försvarsmakten skräms med björnen för att få mera pengar eller dylikt. …och sen är det ju inte så bra för försvarsviljan om man säger att man har ett pardagarsförsvar.

Den finska säkerhetspolitiska omgivningen definieras populärt i statsrådets redogörelse, men framtagandet av ett brett säkerhetsbegrepp har tyvärr gjort redogörelsen till mera av ett slagträ i särintressernas dragskamp och en ramanpassad verklighetsbeskrivning, än uppriktig omvärldsanalys med spårbara och sunda slutsatser.

Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012 som ett ordmoln. Gjort med .
Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012 som ett ordmoln. Gjort med Wordle.

Tjuchnor och nyttiga idioter

Det nämnda breda säkerhetsbegreppet har i Finland gett rum och vikt till vissa röster, som förespråkat ekonomin som motorn för Rysslands reform och stabilitet. Dessa röster har även förespråkat märkbara ökningar av handel, samarbete och allehanda utbyte. Idag ser vi lönlösheten i dessa företag. Ryssland har inte demokratiserats och hyser närmast förakt för nordisk socialliberalism. De flera miljarder euro som EU hällt i Ryssland har indirekt gått åt till att stärka och återställa för oss främmande maktstrukturer och avskräckande värdegrunder. I våra demokratiseringsföretag har vi endast lyckats bli beroende av Ryssland som handelspartner och mycket mera.

Den moderna ryssvänliga narrativen berättar som en stat, som aktivt fungerar på den internationella politikens, diplomatins och ekonomins fora samt är Europas goda vän och viktiga partner. De nyttiga idioternas budskap har ändrats så mycket att vi inte längre känner igen det.

Det är inte bara finnar som varit tjuchnor.

Samma illusioner har plågat hela EU, då unionen under de senaste 15 åren med olika bistånds- och samarbetsprojekt försökt stöda Rysslands utveckling. Projekten har dels nått sina mål – de har förbätttrat verksamheten inom viktiga förvaltningsområden såsom skola, vård och omsorg samt höjt livskvalitén på många håll. Europa har tagit hand om skolor, vatten, vaccinering och drogupplysning, vilket gett Ryssland en ypperlig chans att rikta rublerna där dom ger verklig makt, dvs. försvaret och centralstyret. Det är inte bara finnar som varit tjuchnor.

Perioden efter det kalla kriget i Europa slutade med Krimhalvön. Må den perioden antecknas i krönikor på åren 1989—2014. Den nya eran går under arbetsnamnet Det ryska imperiets återkomst.

Trovärdighetens gränser

Samtidigt som vi erkänner en ökande rysk militär förmåga och politisk makt, så måste vi likaså inse och erkänna att Finlands försvar med de nuvarande anslagsramarna kommer att allvarligt förlora trovärdighet inom tre, fyra år. Försvarsmaktsreformen besvarar inte denna utmaning och den stegvisa ökningen av försvarsbudgeten från 50 till 150 miljoner euro under 2016—2019 som försvarsministeriet uttryckt som behov kommer inte heller att räcka. Den negativa ryska utvecklingen har tydligt manifesterats som radikala förändringar vår säkerhetsomgivning. Detta innebär att nästa säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse inte längre kan vara upprepning de tidigare med nya nyanseringar. Nya analyser behöver beredas öppet och de ska utsättas för en mångfaldig debatt. En påtaglig svaghet i redogörelserna hittils har varit den dåliga spårbarheten i källor och analyser, vilket lett till logiska brister i slutledningar som framförts eller oproportionalitet mellan olika säkerhetshot.

De snabba förändringarna i vår omgivning förutsätter i min mening tre centrala saker av i den finska säkerhetspolitiska styrningen:

  1. Vi behöver en ny omvärldsanalys, som granskar vår säkerhetsomgivning med fokus på Ryssland. Beredningen av redogörelsen ska börja omedelbart. Redogörelsen ska byggas som en logisk, öppen, offentlig och spårbar helhet. Förarbeten och källorna ska i huvudsak vara offentliga och kvalitetssäkrade.
  2. Riksdagen ska av regeringen kräva en årlig säkerhetspolitisk genomgång (statsministerns upplysning) med frågestund. Statsminister Katainen meddelade att han är färdig att göra detta om riksdagen så vill. Riksdagsledamot Pauli Kiuru har gjort en motion om riksdagens säkerhetspolitiska diskussion som man kunde hoppas att leder till årlig upplysning med frågestund
  3. Redogörelsens konsensusbaserade beredning måste få gränser. Regeringen ger redogörelsen och riksdagen säger sitt sista ord om den. Istället för en alltför stor betoning på enighet borde kvaliteten hos rapporter och analyser i beredningsskedet stå i fokus.

En nordisk möjlighet

Det vore bra att tänka om man kan göra allt detta ensamt i Finland. Detta vore en bra prövosten för det nordiska samarbetet. Det svenska Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och det norska Forsvarets forskningsinstitutt (FFI) är världsledande i sina forskningsgrenar och de har producerat mycket kvalitativa politisk-strategiska omvärldsanalyser, som även nyttjats vid produktionen av delar till de finska redogörrelserna. Utan att bortse från de egna, dvs. Försvarsmatkens forskningsanstalt (f.r.om. 1.1.2014), försvarsministeriet, Huvudstaben och Försvarshögskolan, så vill jag påstå att vi inte har till vårt förfogande en motsvarande, lika kunnig mängd arbetare som gör dylika analyser på heltid som sina dagsverken. Nu vore det hög tid att sätta igång, nyttja alla resurser och samarbeta över gränserna.

En reaktion på ”Tjuchnor och nyttiga idioter

Kommentera | Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s