Den ”ryska påsken”, eller egentligen den ”ryska våren”, med spionflyg i april mot Sverige under övning CJSE 13 och ryska skenanfall mot HMS Orion i mars, har väckt debattt om försvarets (o)förmåga, sekretess och försvarspolitik i allmänhet. Diskussionen kretsar runt det om det ska markeras eller inte, på vilken nivå det ska ske (politisk el. militär) och om försvarsmaktens bedömning har varit väl grundad.
Jag ska försöka ta en enkel infallsvinkel på det hela, nämligen granska hurdana insatsregler (ROE, Rules of engagement) som det ryska flyget borde ha för att agera mot svenska styrkor. ROE är ett medel för att styra användningen av militära maktmedel. Våldstrappan har väldigt många steg som varierar enligt arena. Det centrala i det hela är (vore) att insatsreglerna inte styr taktiken som tillämpas, inte förmedlar strategi eller doktrin och inte är ett säkerhetsinstrument. En ”ren” ROE beskriver klart våldstrappan i enkla vardagliga termer.
Det första fallet med skenangrepp mot HMS Orion tyder på att ryskt flyg tillåts trakassera (ROE-språk: harassment) svenska enheter fritt. Den beskrivna intensiteten på skenangreppen tyder också på att trakasseri som kan leda till fysisk skada är tillåten. En västerländsk, ytterst tillåtande, ROE-formulering skulle ge befogenheter i stil med:
Unrestricted approach of contacts of interest is permitted.
Harassment that may result in physical damge is allowed.
Med en viss bakgrundsinformation om rysk övningsverksamhet på andra ställen i världen så kan vi anta att dessa rättigheter gäller överallt i internationellt luftrum och inte bara mot svenska styrkor. Ovannämnda ROE kan endast kontras med tillåtelse att bemöta på samma sätt:
Harassment to a similar extent and, in a similar fashion, to harassment received by any element or unit of the Force is permitted.
Fly eller fäkta? Den svenska responsen är att undvika konflikt, vilket förstås kan verka helt vettigt. Det vore ju lite pinsamt att svenskt flyg eskorterade ryska bombplan på simulerat angrepp mot svenska mål.
Orsaken att inte lyfta kan alltså ligga i otillräcklig ROE. Historiskt sett så verkar det som om svenskt flygvapen haft uppbackning av insatsregler skrivna på ett tillåtande sätt. Jag ska inte argumentera detta vidare, då Chefsingenjören gjort ett riktigt fint inlägg om hur det såg ut under kalla kriget när man markerade tydligt.
Från det simulerade bombangreppet mot Sverige är det svårt att tänka ut vilka insatsregler varit ibruk, men det verkar klart att ett fingerat flygangrepp bör ha tillåtelse att använda mål-/eldledningsradar, använda laseravståndmätare och använda målbelysning. Ifall rykten om radarstörning av en A-50 Mainstay stämmmer, så har det varit fråga om tillstånd till aktiv elektronisk krigföring. Jag har bristande flygtaktisk expertis, och använder säkert igen fel termer, men har för mig att användningen av aktiva sensorer för målbelysning, målpekning och radarlåsning är något som får motståndaren att bli riktigt nervös i synnerhet i luftstrid där reaktionstiderna är jättekorta. Formulerat på västerländskt sätt så får vi ett igen ytterst tillåtande ROE-paket i stil med:
Use of active sensors is permitted.
Use of electronic warfare measures is permitted.
Conduct of air combat and air attack exercises in the presence of opposing
units is permitted.
Den ryska björnen har vaknat från sitt ide och nu talar man igen om intressesfärer och tar sig rätten att fritt backa upp det politiska budskapet med strategisk bombflyg. Det har inget att göra med kalla kriget, Ryssland ser på sin omgivning i geopolitiska termer, därav ordet intressesfär. Vad gäller det strategiska flygets renässans, så kan man faktiskt tala o(m) en väldigt låg nivå, som det hela startar från. Putin gav 2007 besked om återupptagning av förmågan. Det hela dröjde 3-4 år pga. brister i utrustning, bemanning och anskaffningar.
Nu har Ryssland både militärt och politiskt markerat vem som äger Östersjön. Svenskt intresse vore rimligtvis att säga ifrån och markera med militära maktmedel. Regeringens uttalanden visar att den politiska viljan saknas. Utan den viljan överförd till robusta insatsregler så är det kanske bättre att inte lyfta, då man skulle bli ett åtlöje i luften.
Dags att ta av silkesvantarna?
Random thoughts 
Tack Wiseman! Fint skrivet om ”Mer och mindre medvetna val och risktaganden”. Jag diskuterar skillnader i IKFN och vår Territorialövervakningslag i ett äldre svar på kommentar av pseudonymen Erastotenes aleksandrialainen. Intressant observation är att vår definition på fientlig verksamhet inkluderar spaning och elektronisk störning. Vad är IKFN definition av våldshandlingar? Fanns ej skrivet i lagtexten…
GillaGilla
Tack för kommentaren! Jag delar inte din åsikt. IKFN är betydligt starkare och tydligare t.ex. i åtgärder mot flyg som upprträder fientligt:
Vår territorialövervakningslag är tydlig i det avseendet att 34 § 2 mom 4 och 5 punkter klassificerar spaning eller elektronisk störning (mot för rikets säkerhet viktiga objekt eller mot flyg eller farkost på övervakningsuppdrag) som fientlig verksamhet. Däremot är lagen svag i det avseendet att den endast ger möjlighet att:
Här blev det lite fettfri mjölk om man jämför med IKFN, som entydigt förordnar att ”[v]apenmakt utan föregående varning skall tillgripas.”
Dessutom är förutsättningen för att beslut ska fattas utan dröjsmål av Försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet (istället för ministeriet eller ÖB) att handlingen medför direkt och allvarlig fara för rikets säkerhet.
Principiellt sett, så tillåter vår lag att eldledningsradar eller målradar låses på flyg/farkoster som bedriver spaning eller elektronisk störning i avsikt att varna dem. På denna punkt håller jag med att vi har tillräckliga befogenheter. Däremot tror jag nog att svenska piloter, fartygschefer och vaktbefäl uppskattar den tydliga formuleringen i IKFN om hur våldshandlingar ska bemötas. Det kan ju inte bli mycket tydligare än så.
GillaGilla
Om rykten om radarstörningen är sant, är det ganska allvarligt. Jag känner inte den svenska lagen, men den finländska lagstiftningen är mycket klart. I territorialövervakningslag står det mycket klart:
Försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet skall utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder i syfte att avvärja fientlig verksamhet som medför direkt och allvarlig fara för rikets säkerhet. Härvid skall vid behov användas sådana militära maktmedel som med beaktande av hur farlig verksamheten är och övriga omständigheter som inverkar på totalbedömningen av situationen kan anses vara försvarliga.
Med fientlig verksamhet avses – –
4) spaning och elektronisk störning som av en främmande stat orättmätigt riktas mot på finskt territorium belägna objekt som är viktiga med tanke på rikets säkerhet,
5) elektronisk störning som av en främmande stat orättmätigt riktas mot ett finländskt statsluftfartyg eller statsfartyg som utför ett territorialövervakningsuppdrag,
Så, åtminstone i Finland har riksdagen givit försvarsmakten en öppen fullmakt att agera i såna tillstånd som vi talar om här. Det är bara frågan om försvarsmaktens interna hemliga regler, inte offentliga politiska beslut, som ger mer exakta kunskaper när man ska öppna eld mot främmande plan som stör våra radarstationer och vem som ger befälet. Troligtvis är det den vakthavande officer i huvudledningscentralen som beslutar, baserad på ROE som har givits av Huvudstaben.
Alltså: det är en sak att uppföra flygangrepsövningar och en ganska annan sak att föra ut elektroniska ströningen i deras samband. Den ena är bara ”normalt” ovänligt övningsverksamhet. Den andra kan leda till motåtgärder.
GillaGilla
[…] SvD, Bloggar: WW, JM – båda rekommenderas […]
GillaGilla
På internationellt vatten eller i internationellt luftrum är det inte mycket man kan göra annat än att observera och att markera närvaro, såvida man inte blir beskjuten varvid man kan hävda självförsvar. För svensk del grundas detta i IKFN där det t ex för händelser utanför svenskt territorium gäller att man har rätt att öppna eld i den händelse någon öppnar eld mot annan svensk enhet.
Det rimliga är att i högre grad markera närvaro i intresseområdet genom att uppträda där och det gäller inte bara Sverige utan även Finland och andra östersjönationer.
GillaGilla