Med vapen i hand (Pappa, varför finns det soldater?)

Jag har länge funderat över att skriva om varför man ger sig in på soldatyrket. De vanliga orsakerna söka utmaningar, äventyr, tuffa uppdrag m.fl. är lite otillräckliga. Vad är den sanna och djupa motivationen? Jag behöver inte skriva mycket mer efter attt ha sett Hollands förre försvarschef, general Peter van Uhm på TEDtalks berätta ”Why I chose a gun”.

Kärlek, medlidande och omsorg.

Samtidigt blir det också klart att vi inte behöver så mycket annonser och reklam som Vad håller du på med eller Tee työtä, jolla on tarkoitus. Vi behöver soldater som tydligt kan berätta Vad jag håller på med. Och det budskapet är i grund och botten behagligt. Det är kärlek, medlidande och omsorg. General van Uhm lyckades säkert under sjutton minuter tilltala alla; unga som funderar soldatyrket eller som högljutt protesterar mot krig, medborgare som villigt eller motvilligt betalar för försvaret och beslutfattare som ställer krav, ger pengar eller vill slopa anslagen.

Mera, bättre och billigare än någon kampanj. Med soldaten och vapnet i fokus. Respekt!

Klippet kom till mig via Twitter och lades först upp på bloggen Uusimaanpuolustus. Nedan en del av inlägget skrivet av Rysky, översättningen min.

Försvar har inget inneboende värde, utan det viktigaste är tryggheten som det ger. Som det oftast går med viktiga saker, blir försvaret över tid viktigt som sådant och dess instrumentella värde glöms bort. Om detta instrumentella värde talar Hollands försvarschef, general Peter van Uhm, mycket bra på TEDtalks.

Detta ämne började rulla upp sig i mitt huvud, då Sunnuntaistrategisti från The Ulkopolitist tvittrade ”Alla vill vara trygga, men få vet hur det verkligen görs.” Det handlar ju försvar om, att skapa och säkra trygghet. Det är att säkra våra livsbetingelser och vår suveränitet. Försvaret är en kontinuerlig process, av vilken vi oftast bara minns den delen, som vi måste ta till när allt annat raserat. Krig.
[…]
Försvaret av ett litet land är inte vilket hållbart försvar som helst. Många har i och med vinter- och fortsättningskriget fått en felaktig uppfattning att Finland och dess område inte kan försvaras med vapen i längre tid. Det är inte så. Även risken för ett konventionellt frontkrig har minskat hela tiden.
[…]
Säkerhet kan sökas genom att göra sig nyttig för dem som är starkare. På sätt och vis gjorde Finland så efter kriget, vi kallar det för finlandisering. Uppenbarligen ville Sovjetunionen utgående från sina egna intressen ha en fredlig samlevnad av två olika ekonomiska system. Sverige har lutat på en högljutt förklarad neutralitet, men i bakgrunden har man alltid tagit hand om relationerna till centrala europeiska makter. Med Tyskland skötte man saken med järnmalm och med Nato hade man hemligt samarbete. Schweiz har bjudit ekonomisk asyl och alla har haft behov för en neutral bank dit man även kan deponera lite skummare pengar. Och inte har bergen runt landet precis minskat tryggheten.
[…]
Världen förändras alltså. Allting förändras inte, och inte heller så mycket. Men förändring är en chans att bygga trygghet för Finland, oavsett med vilka medel man söker trygghet. Militär beredskap är på sätt och vis en klar sak, trots allt skri. Allt annat kräver nytänkande och initiativ. Vår FN-säkerhetsrådskampanj som floppade påvisade att Finland behöver något nytt i sitt förhållande till omvärlden. Det nya är också en del av försvaret, för det är saker som på ett eller annat sätt höjer priset för ett angrepp mot oss.

Advertisements

3 reaktioner på ”Med vapen i hand (Pappa, varför finns det soldater?)

  1. Det var en mycket bra film av en förnuftig man med egen bakgrund och egna tankar. Vi i Finland kunde gott och väl ta modell av herremannen. (även om jag inte tror att vi kommer med våra insatser vare sig fredliga eller med strid uppnå total fred så ska vi ändå göra vad vi kan på bästa sätt). Fint att se att det finns de som bloggar om försvarsmakten och allt däromkring, God fortsättning!

    Gilla

  2. Jag fick också den där klumpen i halsen som bara soldater får. Engagerande och tilltalande. Vilken effekt vapnet fick. Man nästan såg/kände obekvämheten. Så här borde vi rekrytera, informera och påverka. Allt på en gång. Av samma person. De flesta soldater bär på det här budskapet, så man kan bara fråga sig om ”Vad håller du på med” är helt rätt satsning.

    Gilla

Kommentera | Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s