Vi vet vad ni håller på med

Svenska försvarsmakten har påbörjat en reklamkampanj som doftar plagiat av lillebrors startskott i den numera helt ok ”Tee työtä jolla on tarkoitus” kampanjen. Ja, ni kommer väl alla ihåg den där levande skyltdockan, fågelskrämman och killen på toan med titeln ”Innehållsproducent” invid dörren som vi gick ut med för 11–12 år sedan? Inte? Nå här en blast from the past, hämtad från internets långa minne:

 

Storebror har nu med sin reklambyrå DDB, lanserat en kampanj med liknande motiv och frågan ”Vad håller du på med?” Tidigare frågor har varit ”Vem bryr sig?” och ”Har du det som krävs?”. Stridsidén är säkert lik vår: Inledningsvis ska försvarsmaktens reklamkampanj väcka intresse. Skede två lär väl bli något mera militäriskt. Här är två av de svenska klippen:

 

Idén är ju god och det har säkert gjorts en hel del jobb med att identifiera målgruppen och analysera vad som får dagens ungdomar att stanna till och tänka ”Oj, va finurligt!”, ”Försvarsmakten är ju inte alls så styv som jag trodde!” och annat i dom banorna. DDB har ju haft fingret på informationssamhällets puls och varit med och skapat ett par riktigt förträffliga mobilappar för iPhone och Android smarttelefoner.

Den finska kampanjen var ju inte enbart avsedd för beväringar som söker soldattjänster, utan fortsättningen på kampanjen hette ju ”Toinen puoli puolustusvoimista” (”den andra sidan av Försvarsmakten”, min övers.) och var helt finurlig och visade tydligt hur det civila arbetet direkt stöder väpnade insatser. Tanken med den svenska kampanjen är säkert densamma, för efter nedlagd värnplikt (fi-sv beväringstjänst), så är väl utmaningen dels i att rekrytera soldater till GMU och civila till försvarsmakten. Efter GMU sköter nog ”fältbefälet” om rekrytering. [följer en fiktiv dialog mellan mina två alter egon: infanterisvinet och infosoldaten]

Svinet: Tyvärr är det min uppfattning att en dylik reklamkampanj slår hål just här, på ”fältbefälets” chanser att rekrytera.

Infosold: Hur så? Hur resonerar du?

S: Det känns bara löjligt att rekrytera folk, samtidigt som man har en kampanj som alla soldater skrattar åt och vissa använder för att göra försvarsmakten till åtlöje.

I: Men dom soldaterna du rekryterar är ju inte i målgruppen.

S: Det känns så fel att vi inte har pengar till utbildning då ett par miljoner går på tv-reklam, radioklipp, annonser och affischer som alla skrattar åt och vissa…

I: Vi på informationsavdelningen ser till att försvarsmakten syns och verkar i hela samhället.

S: Men det känns så j**la dumt att vi sparar på pennor och papper, inte kan ge vänner som vi samövar med en mugg som minne för deras insatser och sitter och fryser på kontor då vi sparar med att sänka värmen inomhus…

I: Ja, nu är det så att vi på infoavd jobbar alltså med hearts and minds. Ni i armén gör kanske något helt annat och lär aldrig få nya soldater om ni fortsätter tänka i dom där enkla banorna.

Där kanske ett försiktigt plock på hurdana argument från egna anställda man måste kunna besvara om man tar till lite mera ovanliga reklamkampanjer. Känslor väcks även hos soldater och ju längre ifrån målet reklamkampanjen från soldatsynpunkt bedöms landa, desto mera högljudda lär protesterna/gnället bli.

Vi soldater vill ha tuffa reklamer, som säljer tuffa utmaningar, krav på resultat och stort ansvar och som gärna upprepar våra centrala värden med lite krut, rök och manlig testosteron. Ett bra exempel är till exempel It’s A State of Mind / Battle In The Mind -reklamerna av Royal Commandos. Men det är också möjligt att det som infoavdelningen säger är riktigt:

Jag tror sist och slutligen att vår kampanj utåt var helt okej och bjöd på en bra följetong och inblick i en lite mindre trög försvarsmakt. Men jag och många andra soldater blev bara förvirrade. Budskapet till den egna personalen hade fått vara tydligare, i syfte att undvika reaktionen ”Vad fan håller vi på med?” som slår hål på motivationen att rekrytera och tron på att ledningen har alla kottar i granen.

Det gäller också av att vara akut medveten om vad man utsätter sig för. Här ett exempel på hur debatten kring den finska kampanjen på ett äckelrealistiskt sätt utvidgades. NSFW: SARJAKUVA ON VAARALLISTA: Suomen puolustusvoimat uhkasi oikeustoimilla nuorta sarjakuvantekijää.

En reaktion på ”Vi vet vad ni håller på med

  1. Det blev ju en motreaktion även i Sverige, men den var ju rätt blasé.

    Se http://forum.soldf.com/index.php?/topic/46342-fm-elitistisk-rasistisk/ . Debattörerna i tråden gör såklart misstaget att börja klassificera skribententerna med ad hominen argumentation. Vår inhemska reaktion var ju klart vassare😉

    Jag se nog på detta på det traditionella viset, ”All publicity is good publicity”.

    Man kan dock ställa frågan om den svenska punchlinen med stormhjälp och långbortistanhjälp är rätt fokus. I den finska kampanjen tänke knappast recipienterna på civilsamhällets hjälp eller långbortistaninsatser.

    Gilla

Kommentera | Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s