Inför fullbordat faktum – det svenska försvarets kris

Nya länkar om och från rikskonferensen i Sälen hittar du här.

Om Sverige i dag angrips militärt kan vi i bästa fall försvara oss i en vecka – därefter måste vi få hjälp från andra länder.

Överbefälhavaren Sverker Göranson i Svenska Dagbladet 30 december 2012.

En veckas spurt

Svenska försvarsmaktens överbefälhavare (ÖB) Sverker Göransongav vid årsskiftet en sällsynt öppen och klarspråkig intervju till Svenska Dagbladet, där han bedömde att Sverige har förmågan att avvärja ett ”angrepp med ett begränsat mål” på egen hand i en veckas tid. Att stå emot ett angrepp från två eller flere olika håll såg han ytterst pessimistiskt på. ÖB hänvisade till krigsspel där scenarierna som utspelats gått ut på ett begränsat väpnat angrepp med syfte att ”ställa Sverige inför fullbordat faktum.” I ett sådant scenario tar fienden viktig terräng med landstignings- och luftlandsättningsoperationer eller slår mot en större stad med luftangrepp, kryssningsrobotar och luftlandsättningar.

Förmåga att ta emot främmande hjälp finns inte, om man vill tro på generalmajor (i avsked) Karlis Neretnieks, tidigare rektor vid svenska Försvarshögskolan.

Sverige har sedan försvarsbeslutet 1996 kört ned invasionsförsvaret, dvs. sin förmåga att avvärja ett storskaligt angrepp på svenskt territorium. Detta har inneburit en time-out för försvaret, betydande inbesparingar och ett förmågelyft avseende internationella insatser med kvalificerade förband. Samtidigt har man börjat gå en enkelriktad väg, bränt broarna bakom sig (försvarsbesluten 2000 och 2004) och nu kommit till ett vägskäl med bara dåliga valmöjligheter. Alla de miljarder kronor som sparats under den 10 år långa time-outen borde rimligtvis finnas kvar nu när brandförsäkringen blivit lite dyrare. Men i dagens ekonomiska läge är det bara Ryssland – vars väpnade styrkor inte reagerar på börskurser – och oljerika Norge, som kan satsa fullt ut. Den långsamma svenska nedskrotningen av försvarsmakten och övergången från värnplikt till en yrkesarmé har gjort försvaret till en inferior vara, vars värde, uppskattning och finansiering sjunker desto mera ju flere krigfria år kungariket samlar på sig.

Bild på 3 JAS Gripen jaktflyg
Nya JAS är den billigaste lösningen, men pengarna är slut. Foto: http://www.flygplan.info/

 

Flere bekymmer

Sveriges försvar belastas av bristande måluppfyllnad hos insatsorganisationen (IO 2014). IO 2014 on beräknas ha avsedda förmågor år 2019. Storebrors försvar plågas av samma prisstegring hos försvarsmateriel som vårt. Egentligen blir lasten lite tyngre, då Sverige i större volymer skaffar mera av sådan materiel, som har den brantaste prisstegringen. Finansieringsbristen/”omplaneringsbehovet” är åtmistone 30 miljarder kronor (3,5 mrd eur) för de följande 10 åren, Super-JAS medräknat. Visserligen har regeringspartiet Moderaternas representanter med försrvarsminister Karin Enström i spetsen nått andra slutsatser. Ibruktagningen av PRIO-systemet (=SAP) har inte heller varit klockrrent och i en bedömning kom man till slutsatsen att det bara gäller att köra på, för att det skulle bli ännu dyrare att avbryta projektet. Övergången till det nya personalförsörjningssystemet har inte varit smärtfritt. I vissa situationer har äldre officerare tvingats ta specialistofficerstjänster och fått som sina chefer yngre officerare. Nödvändigt för att undvika ett förmågeglapp, kanske, men lite väl tufft med allt det andra omkring. Rekryteringen av och lönen för av soldater, sjömän och gruppbefäl (GSS) har också varit aktuella samtalsämnen. Då året 2012 avslutades med en mindre smickrande effektivitetsgranskning av Riksrevisionen, som fäste uppmärksamhet vid brister på tillgänglighet och användbarhet hos marina förband och flygförband i hög beredskap, så kan man uppriktigt tala om en kris i det svenska försvaret.

Rolig bild: ÖB kliver ut ur skåpet

ÖB kommer ut ur skåpet. Bild: Zarah Jonsson/Försvarsmakten

 

Vägen framåt?

ÖB kliver fram med sitt tydliga budskap med en sällsynt bra timing. Försvarsberedningen förbereder sitt underlag för regeringens nästa försvarsbeslut 2014 (2015?). ÖB har på sitt bord även ett (IMO sanslöst) Regeringsbeslut 7, som uppmanar försvarsmakten att för femtioelfte gången ta en titt på vilka hörn man kunde skära och hugga bort fett från under dom följande tio åren. Lyckligtvis fick Sverige sin nya JAS, visserligen utan reell finansiering. ÖB ska också vid slutet av mars lämna försvarsmaktens underlag för det kommande försvarsbeslutet.

Året 2013 i den svenska försvarspolitiken öppnas om en vecka, den 14 januari, på rikskonferensen som ordnas av Folk och Försvar (FoF). ÖBs bekymmer lär komma upp på agendan och väcka en lite storm, som mycket väl kan spilla över glaset. Video och material från rikskonferensen hittar du hos FoF eller SVT, så besök sidorna frekvent för att följa med debatten. Samma frågor lär nå oss gär i Finland, så fort ministern återvänder från Sverige och ger sin första intervju med samlade tankar.

Lite om Finland

Utan att gå in på större krigshemligheter, så ska jag samla och upprepa ett par av mina tidigare observationer åsikter.

Ett varningens ord går till alla dem som nu ser belåtna ut och prisar vår finska försvarslösning. Vi är inne i samma ekorrhjul (SAP, personal), står inför samma förändringar (fmreform, krigstida styrka) och möter samma bekymmmer (finansiering, materielkostnader) som Sverige. Underligt blir det, då vi gör allt detta mycket snabbare. Antigen så är vi bara bättre och kunnigare eller så…

Efter vår reform har vår nya ”insatsorganisation 2016” samma strukturella problem som Sveriges IO 2014. Med nuvarande produktionsvolym och ibruktagningen av det ny stridssättet är det osannolikt att önskade förmågor realiseras genast. Om förbanden förses med sitt avsedda materiel i tid och allt annat går väl, så når vi måluppfyllnad kring år 2020+.

Vår försvarslösning medger självständigt avvärjande av angrepp från en riktning ad infinitum. Ett scenario, där fienden anfaller från två riktningar (t.ex. Åland och östgränsen) ställer obevekligen vår ledning inför fullbordat faktum, då över 70 % av befolkningen och livsviktig infrastruktur ligger inom räckvidd för de flesta vapensystem.

Tidigare har vi kunnat konstatera en brist på dylik förmåga i vår omgivning. Rysslands reform råder bot på denna brist och för snabba operationer räcker ett par fartyg i Mistral-klassen med förband och något gammalt från malpåsen.

Plock av artiklar, opinioner och bloggar om ämnet

6 reaktioner på ”Inför fullbordat faktum – det svenska försvarets kris

  1. Som skeptiker kan man ju också tycka att finska VNS och svenska försvarsberedning/beslut kanske inte har så stor betydelse som vi kanske tror, när försvar ändå underfinancieras och regeringarna fortsätter att köra för ännu mera besparingar (tex. svenska regeringsbeslut nr. 7) – utan att vänta på (eller kanske egentligen ens bry sig om!) de grundläggande redogörelser? Money talks!

    I Finland kommer man lite efter Sverige i denna ”utveckling” som vanligt, men det ser ut att Finland nog är på väg åt ganska samma håll…

    Gilla

  2. Vår hotbild är redan låst iom VNS. Det svenska försvarsbeslutet bereds mera öppet och kan inte undgå en viss kritik och prövning i de skeden där försvarsberedningen och försvarsmakten lämnar sina underlag till regeringen. Vår VNS var ett bra verktyg, men börjar bli lite trubbigt, iom. hast, smussel och interna tävlingar/rivaliteter i denna ekonomiska realitet. Det skulle vara av värde att iaf veta de centrala källorna för omvärldsanalyserna. En större öppenhet skulle, som Du också antyder, kanske förhindra att redogörelsen domineras av det ministerium som har starkaste kanslichef och bästa flyt med säkerheten i samhället. Till skillnad från Sverige har vi nästan hälften mindre tid att genomföra våra reformer. Utan öppen debatt, så kommer det att gå barka åt skogen vid någon beslutspunkt, trots att vi ju vet att våra hörgre staber har rätt hela tiden och ser alla utfallsrum nu och i den även oöverskådliga framtiden.

    Gilla

  3. Tack för en bra sammanfattning och analys!

    Nu blir det intressant att följa hur politiker i både Sverige och Finland reagerar på ”läget” – eller om de väljer att definiera en helt egen lägesbild som bortser från faktorna som militärer lyfter upp.

    Man kan ju, som tyvärr ofta görs, välja att bygga sin hotbild baserat enbart på ekonomin… Men den ständigt ökande försvarsdebatten i våra länder gör det antagligen lite svårare, genom att den allmänna intressen för hur säkerheten i länderna egentligen tryggas så småningom ökar med debatten – hoppas jag!

    Gilla

  4. Bäste James

    Tack så mycket för vänlig kommentar och tankar.

    Delar flera av dina tankar.

    Jag har redan tillskrivit våra försvarspolitiker om ömsesidiga och förpliktigande försvarsgarantier mellan Sverige och Finland men även mellan de andra Nordiska länderna.

    Ett angrepp på Finland är ett angrepp på Sverige.
    Ett angrepp på Sverige är ett angrepp på Finland.

    Jag anser att vi måste genomföra både och nämligen återtagning/upprustning och Nato anslutning.
    Svenska folket tycks vara för en upprustning de gallupar man i bland ser i svensk press medan Nato anslutning fortfarande är i minoritet men i klart ökande vad jag förstått.

    Jag tror på värnplikt och jag vet att era värnpliktiga och Norska värnpliktiga håller hög nivå från NBG ,samövningar och Afganistan.
    Det gjorde vår svenska värnpliktiga också vilka förövrigt bemannar huvudelen av vårt anorektiska försvar.

    Jag tror att vi kan minska anskaffningskostnaden /enhet genom att slå ut ställkostnader och utvecklingskostnader genom gemensam anskaffning av vapensystem ,uppgraderingar samt driftskostnader genom rationellare underhåll.

    För en främmande makt ökar naturligtvis det militära priset /tröskeln om vetskapen finns att angrips något av våra länder så är två försvarsmakter och inte en.

    Gilla

  5. Tack för responsen bäste kn Holm!

    Jag tror våra alternativ och vägval börjar vara alltmer länkade. Ert rationella val borde vara att antingen rusta upp åter eller välja Nato. Men det första betyder återgång (brända broar) och Nato har lågt stöd. Vi har gjort våra val, men lär komma till nytt vägskäl kring 2018–22. Värnplikten som ett arv från den industriella epoken har nått sitt slut. Liksom en ångmaskin byts ut, måste även värnplikten reformeras. Vi har möjligheten att skapa en unik och fungerande finsk lösning, men jag tror att det just är vår finska kultur som hindrar den öppenhet som behövs för sådant nytänkande. Inga nya förslag efter Siilasmaa rapport och nya strategier 2025 och 2030.
      Med denna bakggrund verkar en nordisk försvarslösning alltmera plausibel och acceptabel. Det behöver inte vara samnordiskt. Norge, Danmark och Island har redan sitt på det klara iom. Nato. En dum tanke måhända, men en finsk-svensk VSB-pakt, skulle kanske garantera oss säkerhet utan att ändra alltför mycket på maktbalansen i Östersjön/Arktis?! Med gemensamma resurser skulle vi kanske ha råd att upprätthålla ett förhållandevis starkt försvar. Tankar kring detta?!

    Mvh, James.

    Gilla

  6. Tack detta var nog en av de mest klarsynta recensionerna och berättelse över det svenska försvarsfiaskot jag läst och det kommer från vår kloka broder och granne i öster.
    Vad ni än gör dra lärdom över våra dumheter och upprepa dem inte och överge för guds skull inte värnplikten.
    Önskar Finland lycka till i sin reformering av sin försvarsmakt

    kn Jan-olov Holm hemvärnsbefäl

    Gilla

Kommentera | Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s