Inför fullbordat faktum – det svenska försvarets kris

Nya länkar om och från rikskonferensen i Sälen hittar du här.

Om Sverige i dag angrips militärt kan vi i bästa fall försvara oss i en vecka – därefter måste vi få hjälp från andra länder.

Överbefälhavaren Sverker Göranson i Svenska Dagbladet 30 december 2012.

En veckas spurt

Svenska försvarsmaktens överbefälhavare (ÖB) Sverker Göransongav vid årsskiftet en sällsynt öppen och klarspråkig intervju till Svenska Dagbladet, där han bedömde att Sverige har förmågan att avvärja ett ”angrepp med ett begränsat mål” på egen hand i en veckas tid. Att stå emot ett angrepp från två eller flere olika håll såg han ytterst pessimistiskt på. ÖB hänvisade till krigsspel där scenarierna som utspelats gått ut på ett begränsat väpnat angrepp med syfte att ”ställa Sverige inför fullbordat faktum.” I ett sådant scenario tar fienden viktig terräng med landstignings- och luftlandsättningsoperationer eller slår mot en större stad med luftangrepp, kryssningsrobotar och luftlandsättningar.

Förmåga att ta emot främmande hjälp finns inte, om man vill tro på generalmajor (i avsked) Karlis Neretnieks, tidigare rektor vid svenska Försvarshögskolan.

Sverige har sedan försvarsbeslutet 1996 kört ned invasionsförsvaret, dvs. sin förmåga att avvärja ett storskaligt angrepp på svenskt territorium. Detta har inneburit en time-out för försvaret, betydande inbesparingar och ett förmågelyft avseende internationella insatser med kvalificerade förband. Samtidigt har man börjat gå en enkelriktad väg, bränt broarna bakom sig (försvarsbesluten 2000 och 2004) och nu kommit till ett vägskäl med bara dåliga valmöjligheter. Alla de miljarder kronor som sparats under den 10 år långa time-outen borde rimligtvis finnas kvar nu när brandförsäkringen blivit lite dyrare. Men i dagens ekonomiska läge är det bara Ryssland – vars väpnade styrkor inte reagerar på börskurser – och oljerika Norge, som kan satsa fullt ut. Den långsamma svenska nedskrotningen av försvarsmakten och övergången från värnplikt till en yrkesarmé har gjort försvaret till en inferior vara, vars värde, uppskattning och finansiering sjunker desto mera ju flere krigfria år kungariket samlar på sig.

Nya JAS är den billigaste lösningen, men pengarna är slut. Foto: http://www.flygplan.info/

 

Flere bekymmer

Sveriges försvar belastas av bristande måluppfyllnad hos insatsorganisationen (IO 2014). IO 2014 on beräknas ha avsedda förmågor år 2019. Storebrors försvar plågas av samma prisstegring hos försvarsmateriel som vårt. Egentligen blir lasten lite tyngre, då Sverige i större volymer skaffar mera av sådan materiel, som har den brantaste prisstegringen. Finansieringsbristen/”omplaneringsbehovet” är åtmistone 30 miljarder kronor (3,5 mrd eur) för de följande 10 åren, Super-JAS medräknat. Visserligen har regeringspartiet Moderaternas representanter med försrvarsminister Karin Enström i spetsen nått andra slutsatser. Ibruktagningen av PRIO-systemet (=SAP) har inte heller varit klockrrent och i en bedömning kom man till slutsatsen att det bara gäller att köra på, för att det skulle bli ännu dyrare att avbryta projektet. Övergången till det nya personalförsörjningssystemet har inte varit smärtfritt. I vissa situationer har äldre officerare tvingats ta specialistofficerstjänster och fått som sina chefer yngre officerare. Nödvändigt för att undvika ett förmågeglapp, kanske, men lite väl tufft med allt det andra omkring. Rekryteringen av och lönen för av soldater, sjömän och gruppbefäl (GSS) har också varit aktuella samtalsämnen. Då året 2012 avslutades med en mindre smickrande effektivitetsgranskning av Riksrevisionen, som fäste uppmärksamhet vid brister på tillgänglighet och användbarhet hos marina förband och flygförband i hög beredskap, så kan man uppriktigt tala om en kris i det svenska försvaret.

ÖB kommer ut ur skåpet. Bild: Zarah Jonsson/Försvarsmakten

 

Vägen framåt?

ÖB kliver fram med sitt tydliga budskap med en sällsynt bra timing. Försvarsberedningen förbereder sitt underlag för regeringens nästa försvarsbeslut 2014 (2015?). ÖB har på sitt bord även ett (IMO sanslöst) Regeringsbeslut 7, som uppmanar försvarsmakten att för femtioelfte gången ta en titt på vilka hörn man kunde skära och hugga bort fett från under dom följande tio åren. Lyckligtvis fick Sverige sin nya JAS, visserligen utan reell finansiering. ÖB ska också vid slutet av mars lämna försvarsmaktens underlag för det kommande försvarsbeslutet.

Året 2013 i den svenska försvarspolitiken öppnas om en vecka, den 14 januari, på rikskonferensen som ordnas av Folk och Försvar (FoF). ÖBs bekymmer lär komma upp på agendan och väcka en lite storm, som mycket väl kan spilla över glaset. Video och material från rikskonferensen hittar du hos FoF eller SVT, så besök sidorna frekvent för att följa med debatten. Samma frågor lär nå oss gär i Finland, så fort ministern återvänder från Sverige och ger sin första intervju med samlade tankar.

• Konferensens programtablå
• Folk och Försvars webbsida för konferensen med livespelare
• SVT sänder live och inspelat på sin webbsida.
• Följ hashtaggarna #fofrk, #svfm, #föpol och #säkpol på Twitter.

Lite om Finland

Utan att gå in på större krigshemligheter, så ska jag samla och upprepa ett par av mina tidigare observationer åsikter.

Ett varningens ord går till alla dem som nu ser belåtna ut och prisar vår finska försvarslösning. Vi är inne i samma ekorrhjul (SAP, personal), står inför samma förändringar (fmreform, krigstida styrka) och möter samma bekymmmer (finansiering, materielkostnader) som Sverige. Underligt blir det, då vi gör allt detta mycket snabbare. Antigen så är vi bara bättre och kunnigare eller så…

Efter vår reform har vår nya ”insatsorganisation 2016” samma strukturella problem som Sveriges IO 2014. Med nuvarande produktionsvolym och ibruktagningen av det ny stridssättet är det osannolikt att önskade förmågor realiseras genast. Om förbanden förses med sitt avsedda materiel i tid och allt annat går väl, så når vi måluppfyllnad kring år 2020+.

Vår försvarslösning medger självständigt avvärjande av angrepp från en riktning ad infinitum. Ett scenario, där fienden anfaller från två riktningar (t.ex. Åland och östgränsen) ställer obevekligen vår ledning inför fullbordat faktum, då över 70 % av befolkningen och livsviktig infrastruktur ligger inom räckvidd för de flesta vapensystem.

Tidigare har vi kunnat konstatera en brist på dylik förmåga i vår omgivning. Rysslands reform råder bot på denna brist och för snabba operationer räcker ett par fartyg i Mistral-klassen med förband och något gammalt från malpåsen.

Plock av artiklar, opinioner och bloggar om ämnet

• Försvarsmakten: ÖB:s anförande vid Folk och Försvars rikskonferens 2012 (ÖB:n esitys Folk och Försvarin konferenssissa 2012)
• SvD: Ombytta roller i försvarspolitiken, 21 november 2012.
• Försvarsmakten: Överbefälhavarens anförande vid Utrikespolitiska institutet den 11 decemeber, 2012.
• Sveriges radio: Sverige kan inte ge eller ta emot militär hjälp (Ruotsi ei pysty ottamaan vastaan tai antamaan apua), genmaj Karlis Neretnieks, Dagens Eko, 28 december 2012.
• Wiseman’s Wisdoms: ”Hela Sverige ska försvaras”
• Försvar och säkerhet: Starka känslor kring Försvarsberedningen
• Skipper: Årskrönika 2012
• Gripen News