Stå här på egen botn

Suomenkielinen versio alempana.

Bild: Sakari Kiuru. Källa: www.museo-opas.fi
Bild: Sakari Kiuru. Källa: http://www.museo-opas.fi

I mitt första inlägg om försvaret gick jag in på försvarsdebattens kvalitet och tangerade Nato.

Nato är ett politiskt beslut.

Av soldater ofta använd ursäkt för att avfärda all diskussion

Jag måste medge att jag även själv tagit till denna förklaring. Av de många variationer av citatet ovan är det mest korrekta ”För ett Nato-medlemskap krävs (endast) ett politisk beslut”. Detta i den betydelsen att militära och tekniska hinder redan lösts. Bloggaren ammattisotilas beskriver från en taktisk synpunkt vilka militära förmågor ett Nato-medlemskap skulle tillföra. Dessa är inte politiska åsikter eller ställningstaganden, utan goda resonemang, som är svåra att förneka. Då jag inte har något att tillägga, så ska jag göra ett utspel på det som ammattisotilas uttryckligen lämnar utanför sin granskning; nämligen det politiska och strategiska om militär alliansfrihet och solidaritet.

Vi redan gjort val och linjedragningar som sträcker sig till cirka 2020 samt fattat beslut om materielanskaffningar till cirka 2025. Försvarsmakten ska upprätthålla förmågan att försvara riket i alla tänkbara situationer. Jag tror dock att ett Nato-medlemskap kunde ge oss möjligheter att överväga nya försvarslösningar efter 2025. I det fallet, att vi frivilligt eller av tvång väljer nya vägar, så måste vi granska alternativen idag.

För att förstå hur en allianstillhörighet eller alliansfrihet kan påverka vårt försvar, så anser jag att de flesta av oss, jag själv medräknat, måste granska vår syn på vårt nästintill axiomatiska självständiga och trovärdiga försvar.

För det första så kan vi inte med gott samvete säga att vi alltid varit självständiga och ensamma i vårt försvar; före andra världskriget hade vi en försvarslösning som baserade sig på det att Finland skulle ha en tillräcklig förmåga att avvärja första angrepp och invänta utomstående bistånd. Det internationella samarbetet var minst lika aktivt då som det är idag, dock inte lika globalt.

För det andra, så genomsyras vårt tänkande av efterkrigstiden; efter Finlands krig 1939–45 blev vi bundna av VSB-pakten. Den sovjetiska tanken var säkert att vid kris lura oss till förhandlingar om paktens provisioner och införliva oss som allierad. VSB-pakten framtvingade således en försvarslösning som baserade sig på ett robust försvar med trovärdig självständig förmåga att hävda vår integritet och skapa politisk handlingsfrihet. Till vilket pris som helst skulle alla krav på konsultationer kunna nekas. Sanna blev Ehrensvärds ord.

Idag är vi igen beredda att ta emot ”främmande hielp”. Vårt fältreglemente stavar tydligt att Finland ska ha förmåga att höja försvarsberedskapen genom att ta emot bistånd. Detta betyder att vi planerar, organiserar och förbereder att ta emot hjälp. Vår idé om att föra separata krig i framtida kriser är ett drivtimmer från krigstiden.

I och med vårt EU-medlemskap omfattas vi av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som unionen bedriver. Den har fått styrka i Lissabonfördragets artikel 42.7, trots att formuleringen lämnar mycket utrymme för tolkning. Storebror har gett en mycket kraftig solidaritetsförklaring.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd.

Ett användbart försvar. Regeringens proposition 2008/09:140

Denna solidaritetsförklaring har uttrycks av tidigare försvarsberedningar och kommer att stå kvar i framtiden. Vi kan alltid rationalisera det hela med att Sverige helt enkelt måste göra detta, då de lagt ner sitt försvar. Inte helt fel, som Jarno Limnéll konstaterar. Från ett familjeperspektiv, så kan vi säga att storebror kunde välja, för att lillebror stod vakt. Vårt solidaritetsuttryck är likt Sveriges, men avslutningsvis påminner vi alla om att:

Varje medlemsstat fattar ett eget beslut om att ge bistånd och om formerna för det.

Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009. Statsrådets redogörelse.

Vi har förankrat vår försvarslösning och kanske skapat en mantra som förstärker sig själv, växer och mår bra, oavsett realiteterna. Dessa realiteter behandlade jag i mitt förra inlägg. Det säkerhetspolitiska klimatet i vårt hörn av Europa indikerar början till en ny istid. Om vi låter ekonomiska realiteter urholka vårt försvar, utan att se över andra möjligheter, så kan vi hamna i en situation där vi har ett föråldrat försvar utan avsedda förmågor och inga möjligheter att söka nya lösningar.

Trots den kritik jag visat, så tror jag – body, mind and soul – att vår försvarslösning idag är sund här och nu. Vi har tuffa erfarenheter av att uttalade solidaritetsförklaringar inte håller när det kommer till kritan. Vi kan inte lita på goodwill om den inte stöds av formella strukturer för militärt bistånd och samarbete. Försvarsminister Carl Haglunds uttryckta vilja beträffande Islands luftövervakning är ett steg från ord till gärningar om det förverkligas, kanske en av de första grundpelarna i en nordisk solidaritet som uppbackas av fungerande mekanismer. Nato-medlemskapet då? Det förblir ett politiskt beslut.


Seiso täällä omalla pohjallasi

Ensimmäisessä kirjoituksessani pohdin puolustuskeskustelun laatua ja siten myös Natoa.

Nato on poliittinen päätös.

Sotilaiden usein käyttämä veruke keskustelun välttämiseksi

Myönnän. Olen itsekin käyttänyt samaa lausahdusta. Oikea versio tuosta kuuluisi ”Nato-jäsenyyten tarvitaan (vain) poliittinen päätös.” Tämä merkitsee siis sitä, että sotilaallisia ja teknisiä esteitä jäsenyydelle ei ole aikoihin ollut. Bloggaaja ammattisotilas pohtiikin kattavasti mitä taktisia kykyjä Nato meille kriisin eri vaiheissa toisi. Ei mielipiteitä, vaan vankkoja perusteluja, joita on vaikea kiistää. Minulla ei lisättävää. Tartun niihin muruihin, jotka ammattisotilas tietoisesti jättää lautaselle, eli liittoutumattomuuden ja solidariteetin poliittisiin ja strategisiin aspekteihin.

Olemme jo tehneet puolustusratkaisumme suhteen valintoja ja linjauksia pitkälle tulevaisuuteen. Puolustusvoimat ylläpitää kyvyn valtakunnan sotilaalliseen puolustamiseen kaikissa tilanteissa. Uskon kuitenkin, että Nato-jäsenyys antaisi meille mahdollisuuden pohtia uusia puolustusratkaisuja, kun nykyinen on aikansa elänyt cirka anno 2025. Siinä tienhaarassa voimme ehkä vapaaehtoisesti valita tai sitten joudumme pakon sanelemana tekemään ratkaisuja. Vaihtoehtojen on kuitenkin oltava tarkasteltavana jo tänään.

Ymmärtääksemme kuinka liittoutuminen, liittoutumattomuus ja solidaarisuus vaikuttavat puolustukseemme, meidän on mielestäni kiihkottomasti tarkasteltava itsenäisen ja uskottavan puolustuksen aksioomaa.

Ensinnäkään emme voi sanoa, että olisimme aina olleet itsenäisiä ja yksin puolustuksessamme. Ennen sotaa puolustusratkaisumme perustui siihen, että kykenemme torjumaan ensihyökkäyksen, kunnes apu tulee. Kansainvälinen yhteistyö oli tuolloin yhtä vilkasta kuin tänäänkin, joskaan ei ihan globaalia.

Toisaalta ajatteluamme kyllästää sotien jälkeinen aika ja YYA-sopimus. Sen seurauksena loimme ratkaisun, jonka tehtävänä oli uskottavaan ja itsenäiseen puolustuskykyyn turvaten estää kaikenlaiset vaatimukset konsultaatioista ja torjua uhka neuvostoblokkiin joutumisesta. Tosia taas Ehrensvärdin sanat.

Nykyään olemme taas valmiita vastaanottamaan vierasta apua. Kenttäohjesääntöön kirjatut puolustusjärjestelmämme perusteet sanovat selkeästi, että puolustusvalmiuden kohottamiseen varaudutaan valmistautumalla avun vastaanottamiseen. Ajatuksemme tulevaisuuden erillissodista on ajopuu sota-ajoilta.

EU-jäsenyytemme kytkee meidät yhteiseen ulko- ja turvallisuuspolitiikkaan, joka on saanut lisäpontta Lissabonin sopimuksen 42.7 artiklasta, vaikka siinä hieman tulkinnanvaraa onkin. Isoveli on tulkintansa tehnyt ja antanut voimakkaan solidaariteettilausuman.

Ruotsi ei tule pysymään passivisena, mikäli toinen jäsenmaa tai jokin pohjoismaista joutuisi katastrofin tai hyökkäyksen kohteeksi. Ruotsi odottaa näiden valtioiden toimivan Ruotsia kohtaan samoin. Ruotsin tulee siksi kyetä sekä antamaan että ottamaan vastaan sotilaallista apua.

Ett användbart försvar. Regeringens proposition 2008/09:140(vapaa käännös kirjoittajan)

Tämä solidariteetti on ilmaistu kahdessa aiemmassa puolustustoimikunnan (försvarsberedning) julkaisussa. Rationaalisesti tarkasteltuna voimme sanoa, että tietysti, eihän Ruotsilla puolustuksensa alasajon jälkeen ole muuta vaihtoehtoa. Ei sekään johtopäätös ihan väärä, pohtii Jarno Limnéll. Perhenäkökulmasta katsottuna voimme todeta, että hyvä oli isoveljen päättää, kun pikkuveli seisoi vartiossa. Oma solidariteetin ilmaisumme on hyvin samanlainen, joskin lopuksi toteamme kaatopykälänä:

Kukin jäsenvaltio tekee omat päätöksensä avun antamisesta ja sen muodoista.

Suomen ulko- ja turvallisuuspolitiikka. VNS 1/2009 vp.

Olemme ankkuroineet puolustusratkaisumme ja ehkä luoneet mantran, joka toistaa ja vahvistaa itseään sekä kasvaa ja voi hyvin realiteeteista riippumatta. Käsittelin näitä realiteetteja edellisessä kirjoituksessani. Euroopan koillisen kolkkamme turvallisuuspoliittinen ilmapiiri osoittaa merkkejä uudelleenjäätymisestä. Jos annamme taloudellisten tosiasioiden nakertaa puolustustamme päädymme pian tilanteeseen, jossa meillä on vanhentunut armeija vajailla suorituskyvyillä ja olemme vailla mahdollisuuksia tutkia uusia ratkaisuja.

Huolimatta kritiikistäni uskon sydämeni, sieluni ja mieleni pohjista puolustusratkaisuumme. Se on oikea tähän hetkeen tässä ja nyt. Meillä on karvaita kokemuksia siitä, kun lausuttu solidaarisuus ei muutu teoiksi. Emme voi luottaa hyvään tahtoon, jos sitä eivät tue sotilaalliset ja poliittiset rakenteet ja mekanismit. Puolustusministeri Carl Haglundin tahdonilmaus Islannin ilmatilan valvonnasta on toteutuessaan ensimmäinen askel sanoista tekoihin kohti pohjoismaista sotilaallisesti toimivaa solidaarisuutta. Entä Nato-jäsenyys? Siitä tulisi puhtaasti poliittinen päätös.

5 reaktioner på ”Stå här på egen botn

  1. @paulen: Tack! Glasdörrar är ett problem om de (om)placeras arbiträrt av våra chefer. Syftet med denna blogg är att lite grann klotta på dom immiga dörrarna som existerar. Men risken för krock eller smäll finns kvar…

    Kolla i på bloggen kl. 13.00; skriver då om Island och luftförsvar.

    Gilla

  2. Tack James! Jag har länge väntat denna typs resonemang av dej. Du kan gärna fortsätta och visa vad du går för även i fortsättningen. Det kommer ju för vissa en osynlig vägg emot, då man hellre går in för den korrekta retoriken istället för ett intelligent resonemang.

    Gilla

  3. Tack för responsen. Jag saknar passion för eller emot Nato och är således inte allför insatt. Dessutom så tycker jag att detta ämne idag är redan väl forskat och debatterat. Men jag tar mig friheten att blogga om ärendet när det är eller blir aktuellt. Inom ramen för solidaritet och Island så lär det bli det.

    Gilla

  4. Bra analys. Kan du tänka dig fortsätta serien med din egen analys av de strategiska och politiska konsekvenserna av Nato-medlemskap, please?

    Gilla

Kommentera | Kommentoi

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s